Min sambo tycker jag ger våra gemensamma barn förlite tid och förmycket till min dotter som jag är ensamvårdnadshavare för.

Jag håller med dig. 

Ts: en 13-åring med multiallergi måste ju läras hantera det. Det är livsviktigt för hennes framtid och överlevnad. Om hennes funktionsnedsättningar är av ett slag som inte medger den inlärningen (och heller inte att hon kan vara ensam i stallet ibland) så borde hon väl vara kvalificerad för personlig assistent eller liknande? 

Så när du skriver att du hämtar de mindre barnen från skolan kl.14 de dagar du är ledig så menar du egentligen att du följer dem från skolan till fritids? 

Hur gamla är de mindre barnen? Har du skrivit det någonstans? Det är väl inte alldeles vanligt att barn på låg- och mellanstadie sover så vansinnigt länge på helgerna, du och det tidskrävande äldre barnet - hur tidigt går ni upp då? 

Hur som helst så tycker jag för min del att det är vettigt att fördela sin tid mellan de barn man har, så även om nu din man enligt dig inte gör det så är det ju ännu värre att inte du heller gör det då. 

Jag har svårt att förstå hur detta hänger ihop. I trådstarten säger du att sambon begär sovmorgon men om du då berättar att du ska med äldsta dottern till stallet så vill han istället åka iväg kl. 8. I senare inlägg skriver du att du och dottern åker iväg på morgonen medan alla de andra sover och är tillbaka i tid till frukost. Så först handlar din tråd om att sambon och de mindre barnen på olika sätt påpekar att du förfördelar de mindre barnen och du berättar också om hur du är iväg med äldsta dotter fem av sju dagar. Senare verkar allt handla om hur inte något av all den tid du lägger på äldsta barnet alls går ut över de mindre (förutom att de är på fritids när du struntar i sömnen och sticker till ridskolan med det största barnet.

Jag har stor förståelse för att något barn i en familj emellanåt behöver mer tid och jag tycker också att man då måste ge det barnet den tiden, men här verkar det ju handla om ett mer permanent behov och då anser jag för min del att man måste försöka lösa det på sätt som gör att andra barn som också skaffats i familjen inte lämnas åt en sorts förväntan om att de bör/måste uppoffra sig för syskonets skull och hålla tillgodo med mycket mindre kvalitetstid. Det menar jag är mycket olyckligt.