Problem med min tjejs dotter

Ditt sätt att uttrycka dig och din uppenbara svåroighet att beshärska irritation får mig att undra om problemet bara ligger hos mamman och dottern.
Att som vissa köpa dina ord rätt av om hur jobbig dottern är utan att höra mammans sida på saker och ting är bara dumt.

Kanske du skulle förändra dig själv innan du försöker dig på att förändra andra? Och du kanske inte ser dina egna och ditt barns fel och brister. barn kan vara jobbiga och en 'pain in the ass' men vuxna som är otrevliga är lite svåra att ursäkta.

Jag tror faktist det vore bäst för henne och dottern om du lämnade direkt, men förklara gärna varför och vad du har skrivit här så kommer hon säkert lättare över dig.

Visst får du dra slutsatser utan att bry dig om andra faktorer men själv föredrar jag att se att det kanske kan finnas andra sidor också, brukar du dra tvärsäkra slutsatser utan att ha så mycket information som möjligt eller ens tänka tanken att det som sagt kan finnas två sidor.
Ts uttrycker sig otrevligt mot andra här i tråden så det är inte otänkbart att han kanske har samma otrevliga attityd mot dottern som då kanske spjärnar emot att han ska bestämma över henne, dottern är ju bara van vid mamman och kom igen han har dejtat mamman i tre månader är det något barn eller förälder som hade uppskattat att en ny pojkvän(eller flickvän) ska bestämma angående hur ens barn ska uppfostras. Däremot kan ts välja om han vill vara ihop med någon som han inte tycker har samaa regler angående uppfostran men att efter 3 månader tro att man som pojkvän har rätt att bestämma saker angående någons barnuppfostran då är man lite väl tidigt ute.

Hmm, du uttrycker dig otroligt otrevligt och agressivt mot ett barn som du inte har träffat, du drar också en massa slutsatser baserat på infomration av tredje part och tycker att barnet är elakt och att mamman är inkompetent.
Om vi nu ska sitta och dra slutsatser, så verkar du ta det väldigt personlig och är lite väl agressiv, kanske du har varit den här nya flickvänen som varit svartsjuk mot ett barn i ett tidigare förhållande och där pappan valde avsluta för barnets bästa? oavsett om jag har rätt eller inte så drar slutsatser efter vad DU säger, inte vad någon annnan påstår om dig, och inte heller betyder det att det är fakta, förstår du skillnaden nu?

Men nu kommer vi till poängen, hur vet vi att det är sannt.
Visst kan vi disskutera utifrån ts känslor osv men då är det just hans upplevda känslor som ska disskuteras inte något slags fakta som vi med säkerhet vet är sannt trots att du påstår motsatsen, vi har inte mamman eller barnets sida utan bara ts påstående. Så diskutera ts känslor visst men vi ska akta oss för att komma med påståenden om vad som är sant när vi inte har del av all information eller hur, brukar du inte vara källkritisk när det gäller fakta annars? känslor är ens egna men andra parten kan ha andra känslor om exakt dsamma sak, fakta däremot är något helt annat så låt oss inte påstå att det ts påstår är sant för det vet varken du eller jag eller hur?
Nu kan vi ju inte ta reda på mammans eller barnets sida av saken så vi kommer inte får reda på hur saker ligger till, om det är en mamma somlåter sitt barn härja helt fritt utan minsta uppfostran, jo det finns såna barn också, problemet är om det är så det ligger till här eller om det bara handlar om en ny pojkvän som dejtar en ensamstående mamma och försöker kontrollera henner och han anser själv att dottern är otyglad och jobbig som itne lyssnar på honom och hans regler och de i barnets omgivning kanske itne alls känner igen hans beskrivning gällande barnet.

med andra ord du kan skriva 'om det är så tycker jag att du ts ska...' det du däremot inte ska göra är sitta och säga att det är 'sant' för det vet faktiskt varken du eller jag något okm eller hur, eller utgår du som sagt bara på en sidas version om saker och ting? källkritik och fakta är ju en sak som inte alla bryr sig om på nätet när det gäller att sprida påståenden som någon slags sanning.

med det sagt så är det som ts säger så hade jag nog avslutat förhållandet, ouppfostrade och curlade barn är något man helst hoppar över om föräldrarna inte vill se problemet, men om det är så att ts efter 3 månader dejtande försöker kontrollera och ha allt på sitt sätt så hade jag som mamman gjort slut för såna män finns det också gott om - proble,met är att vi inte vet vilket som är fallet, samma gäller om mamman skrivit här och sagt tvärtom men skrivit först, se bara på alla trådar där man istället för att disskutera och se det från flera håll bara helt godtar det som skrivs som sanningar istället för att skrivia tex 'om det är så..'

nu blev det lite långt, kanske jag bara skulle skrivit - nej vi vet inte att det är sant i det här fallet

så med andra ord när du får exakt samma beteende riktat mot dig som du använde mot barnet och mamman då är det en helt annan sak, är inte förvånad för det är så en del människor brukar reagera

skillnaden är att varken mamman eller barnet här har fått en chans att säga sitt som du nu fick, jag hoppas innerligen att du nu förstår och tar till dig det när du fortsätter att uttrycka dig om barn och människor du inte känner för risken finns att andra kanske tycker precis detsamma om dig även om du själv tycker det är befängt.

ha en fin dag själv

Men det är ju just det du har gjort, du utgår från att det är sant som ts säger och säger sen därefter att det är sant att mammans dotter beter sig dåligt och att mamman kommer få sota för detdet du skulle ha skrivit är att OM det är sant så beter sig barnet odrägligt och mamman kommer att få sota för det (det har du alldeles rätt it, både mamman och barnets omgivning kommer få lida då) men du tar det som en sanning och fölr vidare det som en sanning genom att utelämna det lilla ordet 'om'

sen är det mycket möjligt att ts pratar sanning men vi måste också samtidigt utgå från att saker och ting sällan är ensidiga och om vi vill hjälpa ts så måste han även se till sin egen del, vad han kan göra för att förbättra saker och sina egna fel, dom har dejtat i 3 månader det han kan säga till mamman är att han upplever det som om barnet är gränslöst och inte har regler och det fungerar inte för honom och hans barn men at than gärna vill ha en framtid med henne och dottern och om mamman också ser de här problemem och de gemensamt kan arbeta och göra situationen bättre ja då kanske det finns en chans att mamman faktiskt gör något, förutsatt att det är ett problem, om det däremot är bara ts som är svartsjuk och kontrollerande då kommer det inte fungera, inte heller om han inte är något av det men lägger fram det agressivt för då går mamman i försvarsställning och då kan det komma 'men ditt barn då..' eller 'vi har klarat oss bra hittils'.
ts och mamman har ju bara varit ihop i 3 månader, och det här kanske är dealbreaker för dom båda då är det ju bra att dom märker det nu, sen verkar inte ts ha några varma känslor för dottern (kan kan ju förstå isåfall) men om han vill ha en framtid med mamman och bli en familj så måste det finnas några känslor även för barnet inte bara svårigheter och vilja att uppfostra barnet rätt utan också vilja lära känna henne och tycka om henne trots att hon kommer ha en del dåliga dagar, för det kommer det bli oavsett, och det är alltid svårare at tha överseende med adnras barn än sina egna inte alla är gjorda bör 'nyfamiljer' även om man älskar den andra

en sak är säker, den här diskussionen borde ts ta med mamman, råd i all ära men vi känner inte till situationen till fullo och om då ts kanske lägger fram att men en massa andra tycvker som han att dottern är ouppfostrad osv så blir det väldigt fel,

för att skriva det kortare då - självklart ska man kunna utgå från vad som står MEN man ska inte för det utgå från att allt det man läser för den skull är sant

ha åsikter är en sak, det är ju det som diskussionsforum är till för, men åsikter och fakta är inte alltid samma sak, om detta tror jag vi är ense eller hur? (även skolor vill ju införa det här med källkritik)