Problemet är såklart inte dottern utan att den tjej du väljer är så otroligt dålig som mamma och förebild. Allt det du beskriver vittnar om låg moral och respekt hos DIN TJEJ och då kan man fråga sig varför du inte har bättre smak än så?
This.
[1quote=77458442][quote-nick]Anonym (naivt) skrev 2017-03-01 14:00:04 följande:[/quote-nick]Jag vet att du menar väl, men du får ursäkta mig när jag säger att det där är väldigt naivt! Hur vet jag det? För att jag själv resonerade så tidigare. Sen fick jag lära mig den hårda vägen att verkligheten inte alls är så sockersöt och enkel.
1 Uppfostran handlar inte bara om beteende, hur man vill att ett barn ska bete sig, det handlar till lika stor del om värderingar, om att respektera andra människor, inte vara egoistisk, etc
2 Problemet ligger inte bara i barnet som blev dåligt uppfostrad, det ligger till större del hos föräldern som uppfostrade barnet.
3 För att två familjer ska kunna gå ihop till en MÅSTE man kunna ha en gemensam värdegrund och en gemensam syn på uppfostran inget annat kommer fungera i praktiken
4 Människor går sällan att förändra om de inte själva vill det, förändringen kommer inifrån, inte utifrån, det räcker inte med att föregå med gott exempel eller förklara hur man borde göra saker om personen inte tycker du rätt utan anser att hon har rätt så kommer det aldrig bli en förändring. Och tyvärr är det väldigt svårt att få en människa att inse att hon gör fel framför allt när det gäller känsliga saker som ens barn.
Såhär kommer det förmodligen bli istället. TS kommer in med god vilja och ska föregå med gott exempel. Det kommer inte hjälpa ett skit för åratals dåliga vanor och inpräglat beteende ändrar man inte över en natt, inte ens ett år. TS kommer irritera sig på saker (det gör han redan), TS son kommer med tiden irritera sig på samma saker och tycka det är jobbigt att umgås med dem. TS kommer hamna i ett skruvstäd där han tvingas välja mellan sin kärlek till kvinnan och sin kärlek till sin son.
Eftersom TS är en rationell person så kommer han givetvis försöka uppfostra den lilla damen rätt, man tål ju bara så mycket skit innan man försöker göra något åt saken. Det kommer inte alls uppskattas, de kommer hamna i konflikt. Mamma kommer heller inte uppskatta att hennes uppfostringsmetod ifrågasätts eller att TS uppfostrar hennes dotter enligt sin modell, hon tycker ju att hon gjort rätt. Hon kommer ta sin dotter och sin uppfostran i försvar. TS hamnar i konflikt med båda och TS hamnar i rollen som ordningsmakt mamma hamnar i rollen som den toleranta och goda mamman.
Efter en tid kommer TS som börja lacka ur ordentligt, antingen gör han uppror han med eller så kommer han börja undvika att vistas hemma hos pappa så länge hans nya och dottern är där. TS hamnar i konflikt med sonen med.
Jag höll på sådär i 5 år, tills jag insåg mitt misstag och avslutade förhållandet trotts att vi älskade varandra. Jag var en idiot som inte insåg vad jag utsatte mina egna barn för. Jag borde gjort det långt tidigare. Jag menade väl men gjorde fel.[/quote]
Nej. Flera har föreslagit att jag bör tala vett med henne så det ska jag göra. Därefter får jag se hur jag gör.
Detta är i alla fall inget som jag accepterar.
Nu är du löjlig. Visserligen kommer hon säkert inte lyssna, men hon måste ju vara medveten om vilken dålig mamma hon är och att hennes dotters beteende är oacceptabelt. Ts kan absolut försöka prata med henne. Om det tjänar nånting till eller ej, det är en annan sak.
I viss mån kan man göra det på Familjeliv.
Testa att klicka på visa endast för ts. Då får du fram ett hanterligt antal inlägg. Läs dessa och bilda dig ett omdöme om ts som källa.
I första inlägget har han käret ner sig i dejten, han söker råd om hur han ska hantera dejtens barn som han skriver att han tycker illa om.
I senare inlägg uppträder han en aning labilt när han möter kritik, han har dessutom på endast en dag gått från att vilja försöka åstadkomma något tillsammans med den han kärat ner sig till att vilja avsluta förhållandet.
Min tanke är att ts verkar lite för labil och lättkränkt för att jag ska anse att källan är fullt trovärdig.
Min gissning är att flickan varken är bortskämt eller ett monster. Hon är ett barn, enligt ts har mamman varit ensamstående i nio år, det är inte så lätt för en 11-åring att hantera en omogen och krävande vuxen som hon anar vill vända upp och ner på det liv som är hennes.
Ts ogillar flickan och flickan ogillar ts. Det är bara bra om ts avslutar, det krävs mer mognad och tålamod för att bli en del av en familj än ts har.
För övrigt - vem skriver om ett restaurangbesök: Det var jag som bjöd om man inte anser att detta är relevant. Och hur ser psykologin bakom behovet att tala om att man bjöd ut?