Anonym (förlåt mig för fan!) skrev 2017-02-24 19:04:13 följande:
Alltså nu ska ni på allvar inte tro att jag vaknar en morgon efter ca 30 år i Sverige och kommer med sådana påståenden, plötsligt.
Som sagt, jag har lever här en ganska lång tid för att bilda mig en bild. Vissa kallar det för "en fördom", andra kallar det för "sanningen svider". Och alla måste inte hålla med. Kom då med exempel, diskutera gärna och säg vad ni tycker/känner. Många av er har redan gjort det men många känner att jag nu är rasistisk.
Nej, min dotter är halvsvensk. Hatar jag min dotter? Nej. Jag är stolt. Jag (och hon) har TVÅ BAKGRUNDER, TVÅ SPRÅK, TVÅ KULTURER. Så häftigt! En dag kommer min dotter också undra varför mamma/pappas familj är olik mammas/pappas familj (vill inte avslöja mitt kön då diskussionen blir något annat när man vet vem TS "är".)
Klart att skillnaderna syns! Och för att återgå till min fråga så är svaret givetvis: nej.
Jag vaknade inte efter 30 år och insåg hur svenskar "är".
Detta är efter långt tids reflektion, diskussioner med vänner, googlande, självklart också egna erfarenheter. mm. Ja, högst egna erfarenheter och diskussion med utländska vänner. Vissa har bott längre tid i Sverige, vissa är födda här. Någon enstaka är nyanländ. Att alla delar mina presenterade "fördomar" är ju ganska intressant och även kul!
Någon sa: Usch svenskar alltså, de visar sällan ilska. Man vet inte hur de känner. De bara biter ihop men innerst inne så kanske de vill skjuta en".
Jag höll med. Jag "klagade" på min grannes hund en gång (skäller hela natten, hunden alltså) -pratade med grannen. Han log och ursäktade sig. Han går sedan och anmäler mig hos föreningen för att jag inte sköter mina tvättider i stugan. Falskt. Two faced. Exakt det min vän menade.
Jag använder inte tvättstugan, har tvättmaskin och torktumlare i lägenheten, synd att han inte visste det innan han gjorde bort sig hos suppleanten.
Mitt svar är att vi är alldeles för många som delar samma erfarenheter, samma känsla och upplevelser. Hurså?
Oavsett var jag möter dessa så kommer vi dela åsikter. Inget ont om svenskar... men högst intressant.
Okej, du vill inte avslöja ditt kön men jag tror det står rätt klart för de som läst dina inlägg att du är en kvinna. Inte för att du uttrycker dig själv på ett feminint sätt, utan för att du skriver attdu haft svenska pojkvänner, likväl nu att ditt barn är halvssvenskt. Jag gissar att du står för den andra halvan vilket med svenska pojkvänner måste innebära att du är en "utländsk" kvinna. Så då kan man undra sig varför du ens skaffade barn med en svensk pojkvän? Jag antar att ni aldrig varit gifta eller ihop för tillfället. Hade ni varit det så hade du garanterat skrivit det i dina inlägg då du promt försöker bevisa hur väl du känner svenskar.
Så enligt dina normer och svidande sanningar måste ditt barn vara till hälften känslokall, empatilös etc eftersom vi svenskar föds sådana. Det känns rätt oansvarigt av dig att skaffa barn med ett så hemskt folkslag som svenskar. Man kan även gissa att dina inlägg då är ifrån egen erfarenhet och att du blivit lämnad av en svensk man som inte vill ha kontakt med sitt barn. För du skulle väl aldrig lämna ett förhållande? Du skulle lida till slutet bara för att ditt barn ska ha båda sina föräldrar precis som din marockanska vän? Och delad vårdnad kan ni absolut inte ha eftersom det är du tydligt är emot. Jag menar, det förstår väl vi allihopa iom ditt inlägg om din iranska vännina. Så om det nu inte är så att du ljuger om ditt barn eller liknande så måste din expojkvän lämnat dig och barnet, eller avlidigt (om det skulle vara så, så beklagar jag).
Du måste nästan vara ett troll, men om du nu inte skulle vara det så borde du i fortsättningen läsa igenom dina inlägg en extra gång. Du säger emot dig själv, och verkar inte riktigt vara medveten om vad du ens skriver. Detta är som sagt bara ett tips till dig. Du inser nog inte hur mycket information du lägger ut om dig själv i dina inlägg. Det enda vi inte vet är dina föräldrars ursprungsland, varför du inte skriver det vet jag inte. Du berättar glatt dina vänners ursprung, så rimligtvis väljer du inte att berätta ditt eget för att du är rädd att bli pikad för det. Det är helt okej för dig att pika folks etniska ursprung, men gällande dig själv lägger du upp ett skyddsnät. Du skriver inte för att diskutera med andra ord, utan bara för att kritisera.
Slutligen, du har nog som mest känt (inte bekanta etc) 200-300 svenskar. Att denna erfarenhet ska göra att du kan uttala dig om alla 9-10 miljoner svenskar är bara absurt. Det är ingen svidande sanning, och inte något biologiskt fel i svenskars hjärnor som du verkar tro. Felet ligger hos dig då du tvunget måste sprida hat och inte helt enkelt accepterar att folk är olika. Varför låter du inte svenskar vara som de vill? Du behöver ju inte tvunget umgås med oss, skaffa barn med oss eller ens bo här? Så varför tar den här energin att sprida fördomar och hat om oss? Jag lovar att du kommer bli mycket lyckligare om du helt enkelt accepterar att folk är olika, och släpper fördomarna.
