Vad fan är det för fel på svenska folket??

Alltså, jag är ju "nästan" svensk för fan. Har ett fint jobb med bra inkomst. Ja bott i Sverige i hela mitt liv. Gjort det alla svenskar tycker är "vettigt", utbildat mig mm.

Men jag tål inte er nu efter 32 långa jävla år.

Jag är alltså 32 år, bott i Sverige hela tiden (mina föräldrar är dock utlänningar), haft nästan bara svenska pojkvänner, många svenska vänner, svenska kollegor... Men jag klarar det inte mer! Ni är jävligt speciella!

I relationer är ni labida, passivt aggressiva, fega, ynkliga och så jävla missnöjda hela tiden!

I yrkeslivet är ni gnälliga, avundsjuka, missunnar andra förmåner mm,

Som vänner är ni, till att börja med ganska osociala, snåla, stela, så jävla fyrkantiga och ja STELA..

Blir så trött på er och ja, ni lever som djur. Ni är kalla, känslolösa, stela, "frusna" (ni ska hela tiden vara så lömska!!) och ni fattar inte ens detta själv?!??

I förhållanden är ni alltid så fina och rara men ni vänder kappan efter vinden, opålitliga, illojala, gräsliga! Ni kan helt plötslig vilja lämna varandra! Varför separerar så jävla många svenskar från varandra?? Varför gör man det mer här än NÅGON ANNANSTANS i världen?? Varför !!

Tänk på det??? Kom inte och säg att "ni är fria och lever ert liv till fullo och eftersträvar lycka och ni vill inte låsa er i ett liv ni är missnöjda med och ni till skillnad från andra vågar skilja er och vågar sätta er lycka framför att må dåligt i en relation"

Bull jävla shit ! Svenskar är ju samtidigt ett väldigt ensamt folk! Studier visar att i Sverige finns fler singlar än i resten av världen ! Och självmordsstatistiken toppar fortfarande världslistan!!! Så vad fan håller ni på med era jävla miserabla fjant folk ??

Ni är alltid så missnöjda, olyckliga!

Jag vill inte provocera nån. Jag vill diskutera, bli klokare.

Jag gillar era svar! Så fortsätt svara.

Men kalla mig inte rasist! Man har rätt att kritisera utan att vara rasistisk. Och jag älskar Sverige! Men inte mentaliteten......

Jag är 100% svensk och håller med om att en stor del av befolkningen, har de tendenser som TS beskriver. 

Tror att du var inne på något där TS om vädret. För om du träffar svenskar som är utomlands så är de inte alls stela och svåra att ta kontakt med. Då börjar helt plötsligt okända människor att prata och umgås med en.

Jag påstår inte att jag är annorlunda än TS beskrivning, är ju som sagt själv svensk. Kanske jag inte har alla de negativa saker som TS beskrev, och hen är nog medveten om att det är generaliseringar. Men jag tror att alla människor har vissa förutfattade meningar om andra etniciteter. Det innebär inte att man tror att exakt alla är så, utan att vissa grundläggande faktorer ofta finns gemensamt. Kanske är det kulturen eller vädret. Tycker att det är rätt intressant diskussion och tar inte alls illa upp trots att jag själv är rätt osocial och introvert, och borde känna mig träffad.

Men det måste vara svårt att generalisera om just den svenska etniciteten då det finns så många människor som har olika bakgrunder. Kanske är det kulturen och vädret som påverkar en stor del av befolkningen. Jag har faktiskt ingen aning om ifall det är någon större skillnad mellan de nordiska länderna, eller om de har liknande mentalitet som oss.

Det finns såklart skillnader på vart man bor i Sverige. Om man bor i Stockholm så kanske det inte är så många som hälsar på okända människor. Däremot brukar det vara annorlunda om man bor ute på landet där det är betydligt vanligare att man hälsar på de flesta som går förbi.

Om man däremot skulle börja heja på okända på bussen eller i affären, skulle man säkerligen bli betraktad som knepig. 

Nej, jag känner inte en stor del av befolkningen men jag är 45 år och har både arbetat, studerat och bott på många olika ställen i Sverige. Jag håller inte med Ts om att vi skulle vara sämre i relationer för det vet jag inget om. Däremot är det stor igenkänning i att det är svårt att komma nära svenskar i jämförelse med folk från utlandet. Har även hört många andra nämna att det är otroligt svårt att få nya vänner, särskilt efter man förlorat en del efter småbarnstiden, eller om man bara vuxit ifrån varandra.

Men har vi inte alla en syn på hur vissa är? Om man nämner t.ex. Fransk så tänker säkert många lite stroppiga. Det är väl det som kallas fördomar? Jag har hört många utländska nämna det som TS skriver om svenskar. Det betyder inte att alla är så , men kanske tillräckligt många för att skapa en fördom?