Vad fan är det för fel på svenska folket??

Är själv näst intill helsvensk men är oerhört trött på att det är svårt att komma folk in på livet.. när jag träffar nytt folk kan jag bjuda på mig själv, prata och vara glad samt tycker det är trevligt om man inte stirrar på pengar.

Har stämt träff med tjejer i syfte att skaffa vänner.. Jag vill ha väninnor.. då är jag sedan i sms när de beskriver hur de uppfattade mig spretig och pratig (negativ benämning - jag lägger inte ut mitt liv till dem i första taget utan bara social och för samtalet vdiare) samt att jag efter ett tag känner mig utnyttjad då jag kan bjuda på fika m.m men så fort de betalat något så ska jag swisha.

Samma med att om jag och min sambo ska göra något med hans polare som kräver biljetter av större värde så om jag lagt ut så är det ingen brådska att betala och kan stå för mellanskillnaden om man fått pengar innan och det kostade mer i slutändan medan de ska ha pengar innan de ens klickat på knappen och de är väldigt specifika med hur mycket vi ska betala var för sig och inte som par (jag står oftast för de kostnaderna då jag har högre inkomst och betalar mer än gärna utan omsvep) och det skapar missförstånd för jag får helt galen info varje gång för att jag "krånglar".

Hänt att folk även blir sura på mig när jag drar mig undan när jag känt att jag varit ensam drivande och betalade i en relation och även fått sms där det står "besviken att du ej hört av dig, du brukar alltid se till att vi ses!"... ja jo men någonstans måste det vara tvåvägs givande..

Sen börjar jag bli väldigt väldigt trött på att sitta på middag och prata om något som den andra dragit upp och jag svarar och lyssnar och helt plötsligt drar dem upp mobilen och sitter och stirrar i den istället.. känner mig tråkig och oönskad men ändå så vill de ses?

Tröttnat på att försöka skaffa vänner.. (har flyttat så min gamla krets bor 30 mil bort och de hörs av via telefonen ofta så har inte tappat dem men vill ha någon jag kan träffa öga mot öga utan att åka flera timmar ibland).