Att vara lärare är tufft.

Hej!

Innan jag börjar denna tråd så vill jag säga att där kan förekomma en del stav fel för texten är lång.

Jag är en svenskalärare för årkurs 7-9

En dag när jag skulle ha 7:de klassare så var där 2 tjejer som var väldigt stökiga. Det satt och gapa och skrek och höll på med mobilen och strunta i uppgifterna som jag gav dom. Det hade en attityd mot varandra och mot mig.

Dom andra eleverna blev störda såklart och man märkte att en del tyckte det var jobbigt.

Jag blev så förbannad för jag brukar säga till snällt tre gånger att sluta innan jag blir hysterisk.

Då slog jag näven i bordet och slet ifrån dom telefonerna för det vägrade att lämna in dom.

Jag tog dom båda i vars en arm och slängde ut dom från klassrummet.

Jag skällde ut dom. Jag struntade i om där var andra som hörde.

Jag skrek av följande:

"Nu får det fan ta mig var nock. Jag har bett er att lägga av gång på gång och ni slutar ALDRIG. Ni kan INTE komma 10 minuter sent och låtas som ni äger hela rummet.

Ni gör mig förbannad och ni förstör för era klasskompisar. Nu går ni in igen och gör er uppgift och sköter er. Annars ringer jag era föräldrar är det förstått."

Det blev sura men det "verkade" lyssna på mig så vi gick in i klassrummet igen. Och vad händer? Jo 10 minuter senare så fortsätter det och prata.

Det började med att det småviskade och sen skrattade det högt och vi var tillbaka på ruta ett igen. Det gapa och skrek. Slängde läxorna på golvet och var otrevliga och det är absolut INTE okej i mitt klassrum.

Jag har regler och följer man inte dom så blir jag ilsken. Jag brukar aldrig bli så ilsken som jag blev på dessa två odrägliga ungarna.

Då var droppen nådd. Jag bad det att gå ut och det behövde inte komma tillbaka.

Då det blev skitsura och sa:

"Det är ju du som inte hjälper oss med uppgifterna som vi inte förstår"

Då sa jag så här:

"Hur FAN ska jag kunna veta att ni behöver hjälp när ni inte säger ifrån. Jag hade hjälpt er om ni hade sagt till. Jag är ingen takeläsare men ni kan gå ut här ifrån för kan man inte följa mina regler har man inte här och göra."

Det sa ingeting. Det packade ihop sina grejer och stack.

Mina regler är enkla.

Det står till och med en lapp på tavlan om mina regler:

Räck upp handen!

Prata när det är din tur!

Lyssna på läraren eller din kompis!

Gör dina uppgifter så gott du kan!

Va på glad humör!

Kan man inte följa dom så har man inte här och göra.

När dagen var slut mailade jag deras mentorer och ringde deras föräldrar.

Föräldrarna blev förvånade och sa att detta är ingeting min dotter skulle göra och ni kan inte skälla ut våra barn så våra för att det inte förstod en uppgift. Man måste ju ha hjälp för att förstå.

Då fattade jag att barnen ändrade på hela storyn för deras föräldrar till att allt var mitt fel.

Men jag berättade allt dom hade gjort.

Det trodde inte på mig.

Jag pratade med mentorerna och sa vad deras föräldrar hade sagt.

Det höll med mig och tyckte INTE att det var okej från deras föräldrars sida.

Dom hade pratat med det två eleverna och dom sa att det var ett hopplöst fall. Det gick inte att snacka med dom.

Dom två eleverna har varit stökiga innan. men aldrig så här mycket.

Mentorerna har ringt föräldrarna innan också och dom verkar också vara helt jävla blåsta i roten.

Det har ju inte blivit en förbättring av att prata med föräldrarna. Det har försämrats.

Mentorerna sa att det hade pratat om detta på utvecklingssamtalet som var nyss men då hade föräldrarna käftat i mot.

Hade det varit mitt barn hade jag gett barnet en chans till annars hade det fått byta skola.

Jag hade haft daglig kontakt med lärarna men dom föräldrarna verkar ha noll koll.

Jag som alla andra av mina kolleger vill få ett slut på detta men det går inte när man inte kan prata med barnen eller föräldrarna.

Vad hade ni gjort om ni var lärare?

Vad hade ni gjort om ni var föräldrarna till dessa barnen?

Har ni varit med om eller hört något liknande?

Jag tycker att barn ska acceptera dom vuxna