Pappa flyttade till annan kommun!
Två mil är inte så långt att man inte kan pendla till skola och vänner. När hon blir äldre och vill vara kvar hos kompisar kan hon kanske själv ta bussen. Och - att få bo med den andra föräldern på halvtid slår betydligt högre än att få på gångavstånd från kompisar och aktiviteter.
Du behövde inte heller godkänna deras flytt eftersom det inte påverkade hennes folkbokföring, skolgång eller umgänge. Så nej, antingen har du missuppfattat artikeln eller så stämde den inte.
Gällande att ringa till den andra föräldern .. jag tycker att barn absolut skall få ringa sin andra förälder om de vill. Men - jag tycker faktiskt inte det är i barnets bästa att ligga på och "påminna" att de ska göra det. Är ert barn tillräckligt stort för att ha aktiviteter är det tillräckligt stort för att själv välja att ringa om hon vill. UTAN påminnelser och definitivt utan att behöva känna dåligt samvete (dvs varken du eller pappan skall säga att hon bör ringa ) över att hon väljer bort det. Det kan mkt väl vara så att hon tidigare haft ett behov men att hon nu inte har det.
På vilket sätt försämras hennes psykiska hälsa? Far hon illa måste du naturligtvis göra ngt åt det men, och ta inte illa upp nu, mkt låter som om du har väldigt svårt att inse att du inte har kontroll och att pappan lever ett liv där dottern, han och hans nya ingår - och de sätter "reglerna". Och det känns som om du har svårt att acceptera det..
Jag undrar hur gammal "lillan" är? Ni har haft vv i några år redan skriver du, hon går i skolan och har aktiviteter... på ditt sätt att skriva om henne låter det som om du pratar om ett barn på tre-fyra år - max.. Men det stämmer inte med resten du skriver.
Det kan inte vara så att du har svårt att låta henne växa medans pappan låter henne göra det?