Moderaternas moraliska haveri och vägen mot botten

Jag tror att de har kapacitet att lämna tvåsiffriga procenttal och alltså bli ett entalsparti.

Sparkar de Kinberg Batra och petar dit någon Åkessonepigon i stället så finns det ju faktiskt en möjlighet att de vinner tillbaka väljare från SD, men knappast fler än de tappar - och även om så vore så är det viktiga att brunhögern inte växer.

Jag tror också att högerpopulismen har förlorat i kraft men att det även framöver kommer att finnas en relativt stor grupp människor som i princip är onåbara i och med att de behandlar fakta som något de kan de kan välja att tro på eller inte tro på utifrån perspektivet att de ska passa in med högerlallandet.

Missförstå mig inte - jag syftar på högerpopulister, inte på högerdebattörer i allmänhet.

Nu gör du dig själv till måttstock för andra, försök korta ner tiden från 20 minuter till 15 så sparar du ett par timmar om dagen.

Vad som får mig att tro att alliansen inte ska agera som en allians? Det är alliansens agerande, före och efter valet. Reinfeldt och övriga allaiansledare gjorde tydligt före valet att samarbete med SD var utesutet samt att det största blocket ska bilda regering.

Kinberg Batra har svikit detta löfte, pressad av virrpannor i partiet, men C och L är fortfarande tydliga med att samarbete med SD är uteslutet.

Mm, man kan nog säga att alliansen inte finns längre. Tokstollarna i KD och M har agerat på ett sådant sätt att alliansen är död. Hade man inte övergett decemberöverenskommelsen så hade alliansen förmodligen vunnit valet 2018 ganska enkelt och bildat en regering med Kinberg Batra som statsminister.

Nu får brunhögern väl istället som sysselsättningsterapi ägna sig åt att utse en skuggregering med Jimmie Åkesson som statsminister, Kinberg Batra som löftesbrytarminister, Hanif Bali som migrationsminister Kent Ekeroth som justitieminister och Björn Söder som utrikesminister, som försvarsminister kan ju SD fråga vännerna i Ryssland villken de anser är den bästa kandidaten.

Vi är åtminstone överens på ytterligare en punkt, förutom att alliansen är död. Jag ser också gärna att M sparkar Batra och blir tydliga med att det är samarbete med SD som gäller framöver och att MSD är det givna alternativet för den som vill få bord S som regeringsparti.

Men min gissning är att brunhögern sammantaget inte skulle bli särskilt mycket större än vad enbart SD är idag.

För övrigt så skulle alliansen med SD förlora valet 2018 om de gick ut och förklarade att SD är en del av det kommande tänkta regeringsunderlaget. Det finns ett djupt och välgrundat förakt för tokskallarna i SD bland många borgerliga väljare.

Den betydelse SD hittils rent konkret har haft på svensk politik är att asyl- och integrationspolitiken påverkats i mosatt riktning mot vad SD önskar. Alliansens uppgörelse med MP skulle aldrig blivit av utan SD:s benägna hjälp att liberalisera asylpolitiken. Jag är övertygad om att de förändringar vi sett de senaste åren hade kommit långt tidigare om inte SD hade funnits.

Alliansen var inte ett parti utan alliansen bestod av fyra partier varav åtminstone två inte är beredda att fälla budgeten och därmed regeringen.

Decemberöverenskommelsen existerar inte längre eftersom KD och M är partier vars löften ingen kan lita på. Hade den fortfarande existerat så hade det varit enkelt efter valet 2018, största blocket bildar regering.

Det är därför ditt påstående om att M borde fälla budgeten och S-regeringen blir absurt, M kan inte bestämma hur C och L ska agera i riksdagen.

Ja, visst har jag roligt åt att tankenötterna i KD och M inte förstod innebörden av att de bröt överenskommelsen - det vill säga att de därmed dödade alliansen.

Efegr 2018 får vi troligast en ren S-regering, alternativt S + MP eller också en mittenregering.

Det finns egentligen inga andra alternativ, en C + L-regering skulle bli nedröstad, liksom en ren M-regering.

Det är märkligt att existensen av SD i riksdagen hittills har påverkat politiken i diametralt motsatt riktning mot den SD eftersträvar. Detta verkar fortsätta såtillvida att man nog kan anta att majoriteten av de som kommer att rösta på SD 2018 annars hade röstat på M

Tror du.

Det gör inte jag

Trots allt måste det bildas en regering efter 2018. Alliansen är körd, iofs kan man ju teoretiskt tänka sig att allianspartierna blir större än de rödgröna och att SD inte ställer några krav på allainsens politik utan bara ger dem sitt oreserverade stöd.

Men jag tvivlar på att SD vill avveckla sig själva, i så fall är det mer rationellt - om de anser att politiken är viktigare än de pengar som flödar in till riksdagsledamöterna och partiet - att de inte ställer upp utan uppmanar sina sympatisörer att rösta M.

Personligen hoppas jag på en mittenregering som samlar en majoritet av riksdagsmandaten, men jag kan stå ut med en ren S-regering också

Jag utgår från att det är C och L som kommer att tvingas välja. De har egentligen bara tre alternativ - att ingå i en regering tillsammans med S, att ge en sådan regering ett passivt stöd eller att acceptera ett samarbete med SD.

Alltså - jag utgår från att inget av dessa partier anser att Sverige är betjänt av en fullständigt blockerad riksdag som inte ens förmår att bilda en regering.

Jag tror dessutom att det definitivt inte bara är vänsterväljare som anser att Sverige skulle vinna på att blockpolitiken enligt alliansmodellen definitivt går i graven.

Hur tänker du själv - vilka alternativ ser du?

Åjo, Sverige har oerhört mycket att vinna på att S kommer att förbli ett regeringsparti, till och med de som inte gegriper bättre , kanske i synnerhet de som befinner sig på den juvenila svetsaren fniss-nivån. De kan komma att behöva mycket stöd från de välfärdssystem S byggt upp.

Att politiker skulle vara arbetsskygga är en föreställning som odlas av högerpopulister med förkärlek för demokratiförakt och nästintill obefintliga kunskaper om hur en demokrati fungerar.

Ja, det låter som en synnerligen god idé att du försöker tänka, hoppas att du inte har otur när du tänker till.

Min uppfattning är att det är populister som är arbetsskygga, i synnerhet har de skyggat för skolarbete vilket innebär att de som vuxna oftast bara har en rudimäntär uppfattning om hur samhället fungerar i verkligheten, vid sidan av den de fått sig itutad av andra populister.

Att vi har personer som vill ställa upp som politiker är ett av demokratins fundament. De allra flesta av dessa är fritidspolitiker, det vill säga vid sidan av sina vanliga jobb är de också engagerade som politiker. Därutöver finns det yrkespolitiker, exempelvis kommunalråd och riksdagsledamöter. Dessa är heller inte arbetsskygga, man kan tycka att de har åsikter man finner bra eller dåliga - men arbetskygga är de generellt inte.

Ett problem med att populister är så arbetsskygga är just att de har för vana att kläcka fram påståenden som andra populister värpt åt dem utan att någonsin tänka efter vad innebörden i det de påstår är.

Det hedrar dig att du ska försöka tänka efter.

Lycka till!

Förstår inte riktigt hur du tänker med din fråga - men jag gissar att du antingen avsåg att fråga om jag anser att alla som inte lever i en fantasi av 1970-talet är populister eller om jag kallar all för populister som inte lever i en fantasi av 1970-talet.

I så fall precis tvärtom. Alla som rapar upp dumheter utan någon som helst eftertanke annan än att man tror att man är genuint folkligt rak.

Ett exempel är när någon tuting påstår att politiker är arbetsskygga.

En tuting med lite bättre vett skulle kunna påstå att yrkespolitiker är korrumperade och att de saknar förståelse för problem som ligger utanför deras egna snäva referensramar, men knappast att de är arbetsskygga, snarare tvärtom att de lägger ner stort arbete på att förändra samhället i en för dem önskvärd riktning.

Ett av populismens problem är att det krävs ett visst mått av tur med tankeverksamheten för att allt inte bara  ska sluta som ett magplask i dynghögen.

Fast det du och andra högerpopulsister vägrar acceptera är att C och L står fast vid sina löften om att inte samarbeta med SD eller att göra sig beroende av dem.

Det hjälper heller inte med fnoskiga besvärjelser om vad de borgerliga väljarna vill ha. Sverige har ett system där man röstar på det parti som man anser bäst företräder den politik man sjölv står för. De bågge partier som vurmar för SD-samarbete går sämst medan det parti som tydligast tar avstånd från brunhögern har fördubblat sitt stöd sedan valet 2014.

Vad tror du själv - kommer moderaterna att hamna under 10 procent i valet 2018