Moderaternas moraliska haveri och vägen mot botten

Även Expressen spekulerar i Kinberg Batras avgång.

www.expressen.se/nyheter/interna-kritiken-kinberg-batras-framtid-hotad/

Svenstesson var arbetsmarknadsminister i förra regeringen och är arbetsmarknadspolitisk talesperson för M idag.

Hon är gammal abortmotståndare och också gammal Livets Ordare.

Jag brukar inte tycka som SD så ofta - men jag är ganska säker på att såväl SD som jag ser henne som en drömkandidat som ny partiledare för M

Men av lite olika skäl

Hm, Svantesson. 

Den minst orimliga förklaringen till moderaternas till synas vettlösa agernde är att man misstog de illa artikulerade skriken från högerpopulismen för en bred folklig opinion.

Det verkar iofs inte rimligt det heller, men jag tror att man ska se det mot bakgrund av nynarcissismen där avgränsade kotterier kan inbilla sig att de representerar folkets vilja fri från pk-bjäfs.

Det är väl också därför högt uppsatta personer inom organisationen kunnat kalla en kvinnlig minister de ogillar för hora och bemötts med instämmande flabb från omgivningen.

En slags självförhärligande grabbkultur med små utsikter att bredda synfältet tillvärlden utanför den egna pottkanten.

Egentligen borde M kräva att Reinfeldt kommer tillbaka, man kan inte lämna ett gäng virrhjärnor vind för våg som han gjorde när han bara tröttnade, alternativt borde de be Odenberg ta över. Den senare har ju mer moralisk ryggrad och civilkurage än hela partistyrelsen tillsammans.

Hm, jag kan se över mina tillgångar om de räcker till att köpa upp resten av systembolagets lager av champagne i så fall.

Svantesson som partiledare för M skulle vara minst lika glädjande för mig som det var för Tories när Labour valde Jeremy Corbyn till partiledare.

För övrigt har jag ett förslag till ny partiledare för SD också - någon i trojkan Björn Söder, Kent Ekeroth eller den här mannen

M nu bara fjärde största partiet i Stockholm enligt interna M-mätningar och enligt dessa nere på 14 procent.

Så kan det gå när man väljer att vingla fram efter skrikhögerns taktpinne

I och för sig ska man inte underskatta betydelsen för opinionen av det moderata vanstyret i Stockholms läns landsting där man slösar bort skattebetalarnas pengar till konsulter och privata intressenter som flockas i en aldrig sinande ström till vrakrean av offentliga medel. Och detta samtidigt som sjukvården är på väg att kollapsa trots att landstinget egentligen har de i särklass bästa förutsättningarna i Sverige att bedriva en effektiv sjukvård.

www.di.se/nyheter/gigantiskt-ras-for-moderaterna-i-stockholm/

Nej, det kan jag väl hålla med om att Levi någonting inte är särskilt kul, men han ger ändå uttryck för ett kondensat av SD:s idéer.

Tja, jag är såväl politiskt intresserad som angelägen om att Sverige ska få en fungerande och handlingskraftig regering efter valet.

För att det senare ska vara möjligt så krävs det någon form av blocköverskridande samarbete.

Tankarna att hela alliansen ska acceptera att dansa efter Åkessons pipa är bisarrt enfaldiga. Det är inte rimligt att tänka sig att C och L mot bakgrund av det övertydliga exemplet M skulle välja politisk harakiri för att gynna SD.

Jag tror att det bara är att gilla läget - att vi är på väg att få två nya stora block inom politiken. Ett högeralternativ som är vidöppet mot rasismen, dvs MSD och så ett socialliberalt som är stängt mot rasismen, dvs C, L och S.

Och därutöver förmodligen ett vänsteralternativ, V och ett miljöalternativ, MP.

Det där är viktigt och förbises ofta när man talar om högerpopulismens framfart.

Mycket tyder på att den nådde sin kulmen i Sverige 2015 och som du skriver har de brunblå tappat sju procentenheter sen hösten 2015.

Dessutom verkar det som att ju mer intimt M omfamnar SD desto fler anhängare lämnar då M utan att M för den skull vinner några från SD.

Ja, många kommer nog att lämna M under deras resa tillbaka till den tid deras ledare Gösta Bohman kunde säga att folk i sydligare länder kan väl bo i plåtskjul och käka bananer.

Det blir en slags bananasplit för de som inte vill vara med på moderaternas resa bakåt i tiden på jakt efter partiets ursprungliga själ.

Det tror inte jag.

SD vill ha garantier för att politiken förs i en riktning som passar dem.

Jag tror snarare att det är kört för brunhögern och att Åkessons utspel ska ses mot den bakgrunden