Moderaternas moraliska haveri och vägen mot botten

Säg inte det. Det är ingen naturlag att de partier som ingår i en regering förlorar i stöd eller ens att de mindre partierna i en regering tenderar att raderas ut.

i Miljöpartiets fall är den eventuella sotdöden i mångt och mycket en konsekvens av att partiet hanterat en rad politiska frågor förvånansvärt oskickligt.

Ingen aning - utifån det som antyds i SvD - som ju ändå är en moderattidning - även om vissa moderater bojkottar tidningen - så sker det väl en positionering kring vem som ska ta över efter Kinberg Batra.

Låt mig gissa att det i så fall inte blir en återgång till det M som i många avseenden var ett imponerande skickligt parti under Reinfeldt utan att man i stället tar steget fullt ut och att vi får ett tredje block i politiken, MSD.

Det kommer knappast att ske före valet men ser man till opinionssiffror så har ju MSD drygt en tredjedel av rösterna och då kan ju tanken finnas att MSD skulle kunna vara ett slagkraftigt alternativ 2022.

Rena spekulationer från min sida, förstås. Men jag ger inte mycket för kombinationen nynarcissism och populism och dess förmåga att förstå vad som är gångbart utanför de egna kotterierna.

Visst, SvD anses väl av skrikhögern vara en vänstertidning.

Hursomhelst är det min favorittidning. Mycket kunniga journalister och det faktum att tidningen på åsiktsplats och i viss mån även i fråga om nyhetsvärdering är högervriden stör mig inte.

Till skillnad från SD-aktivister och skrikhögerns röster har jag inte något större behov av att uteslutande få mina egna åsikter bekräftade.

Just moderaternas katastrofala misstag att närma sig SD visar hur illa det kan gå när man bara lyssnar på sådant som stryker den egna uppfattningen medhårs.

Det är ofattbart att man tillät KD att sabotera decemberöverenskommelsen och obegripligt att man trodde sig kunna vinna politiskt på samarbete med SD. 

Men nu ser det politiska landskapet ut som det gör och Batra kommer aldrig att kunna bli statsminister, vilket hon annars med stor sannolikhet hade blivit efetr valet 2018.

Det kommer att bli oerhört spännande nästa år.

Skulle hela alliansen välja att samarbeta med SD så skulle förmodligen C och L försvinna som riksdagspartier och MSD kommer aldrig att få tillräckligtt många mandat för att kunna bilda en majoritetsregering.

Det finns egentilgen bara två realistiska alternativ - en socialdemokratisk minoritetsregering eller en regeringskoalition mellan C, L och S.

Jag tror på det senare alternativet och att de tre partierna tillsammans kommer att kunna bilda en majoritetsregering efter valet.

Det är faktiskt fullständigt obegripligt att alliansen, dvs KD och M, valde att döda decemberöverenskommelsen.

Hade den kvarstått hade vi förmodligen fått en alliansregering efter valet.

Somliga har en besynnerlig förmåga att ha en infernalisk otur när de tänker

Det är jag fullständigt övertygad om att de hade gjort.

Det fanns en överenskommelse där de förbundit sig att göra exakt detta om allianspartierna blivit det största blocket efter valet 2018.

Du utgår från att S skulle ha samma usla moral som KD och M, det tror jag inte för ett ögonblick.

En god svensk tradition är att man håller löften, tyvärr omfattas inte KD och M av den traditionen längre.

Men hursomhelst innebär ju löftesbrottet att en alliansregering i praktiken är otänkbar efter valet, liksom en rödgrön regering. En utveckling som i Frankrike med ett nytt socialliberalt parti är inte sannolik, åtminstone inte före valet.

I princip är allt redan avgjort, antingen får vi en blocköverskridande mittenregering eller också en ren socialdemokratisk minoritetsregering.

Utan decemberöverenskommelsen hade vi säkert redan haft en socialdemokratisk minoritetsregering.

Nja, i sagoboken för skrikhögeraktivister kan det säkert stå så, men om vi försöker lämna snuttefiltarna så innebar decemberöverenskommelsen just att alliansen hade kunnat bilda regering efter valet 2018 om de blivit större än de rödgröna.

Det måste kännas surt för C och L att M och KD vinglat omkring likt politiska fyllon och i sin berusning omintetgjort alla möjligheter till en alliansregering som inte följer Åkessons förhållningsorder.

Löftesbrotet mot decemberöverenskommelsen från KD och M måste om inte vara världsrekord i politisk klantighet så åtminstone ett särklassigt svenskt rekord.

Det här är vad som gällde:

Här har Socialdemokraterna lovat något de inte lovade före valet, nämligen att släppa fram en borgerlig regering om alliansparterna är större än de rödgröna.

www.dn.se/nyheter/politik/sa-fungerar-decemberoverenskommelsen/

Det verkar som Kinberg Batra sitter mycket löst, åtminstone om man får tro DI som rapporterar att hemliga opinionsmätningar visar att raset fortsätter för M och då i synnerhet i Stockholm.

www.di.se/nyheter/interna-forsok-att-falla-batra/

Nu betvivlar jag att hennes eventuella efterträdare kommer att stänga dörren mot SD - och även om så vore finns det vare sig förutsättningar för en ren alliansregering eller en ren rödgrön regering efter valet 2018.

Skulle M som SD önskar ensamma bilda regering så innebär det att L och C skulle ge sitt stöd till en regering som samarbetar med SD och förhandla med en regering som måste springa och fråga SD om lov innan man kan finna en kompromiss.

Jag kan inte se annat än att blockpolitiken antingen är död eller också att man återupprättar decemberöverenskommelsen, men ett löfte från alliansen har ju numera noll trovärdighet så det kan man glömma.

En mittenregering efter valet måste vara en politisk lågoddsare av sällan skådat slag. Det finns knappast någon annan möjlighet förutom en ren S-regering som förhandlar med hela alliansen, vilket skulle vara en slags konstgjord andning gentemot den döende blockpolitiken.

Det där med jobben ger sig, det finns gott om enkla jobb som har försvunnit i rationaliseringsivern, frågan är bara vem som ska stå för finansieringen av dessa

Eller alternativt så innebär teknikutvecklingen att hela sektorer av arbetsmarknaden försvinner med massarbetslöshet som följd och då kommer jobbfrågan i första hand att handla om helt annat än invandring

Javisst. Alliansen kan fälla regeringen närhelst de så vill.

Och då skulle de hamna i knät på Åkesson. Annie Lööf och Jan Björklund har luksinnet i behåll och föredrar att hålla sig på avstånd från den bruna odören.

Det finns inget alliansen hellre avstår från än att fälla regeringen

Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson är DI:s främsta kandidater att ta över efter Kinberg Batra.

Själv hoppas jag på Elisabeth Svantesson. I och med att hon är  gammal Livets Ordare kan jag inte tänka mig ett bättre sänke för M 

www.di.se/nyheter/tva-pa-tur-att-ta-over-efter-akb/