Jag vill, han vill inte. Vad blir rätt och vad blir fel?

Om du inte har problem med att göra abort så hade jag gjort det sen tagit en funderare över relationen. Det verkar finnas brist på känslor och gemensamma framtidsplaner.

Jag tycker inte att man tar sig rätten att bestämma en sån viktig sak åt någon annan om det inte finns starka orsakar till det, så som att man skulle må riktigt dåligt över att göra en abort.

Ja det är klart man kan bli överraskad över sin reaktion efteråt. Men man vet ju trotts allt hur man ser på en abort och ett ofött barn i tidiga stadium. Jag tror det är få som är helt oberörda efter att ha gjort en abort.

Men min personliga åsikt kvarstår. Ett barn ska vara önskat av båda föräldrarna i den största möjliga mån. Ett nej i barnplaneringen väger tyngre än ett ja, inte bara för den parts skull som inte vill men också för det framtida barnets skull. Det förtjänar att man skapar de bästa förutsättningar man kan utefter förmåga och det innefattar för mig ett minimum av att få vara välkommen och önskad av båda sina föräldrar.

Därför har båda parter ett lika stort ansvar att skydda sig ifrån graviditet, även om den ena vill ha barn. Fram tills båda är överens om att skaffa barn.

Skulle man trotts detta bli gravid så har kvinnan enligt mig ett ansvar att tänka över ifall hon kan tänka sig en abort ifall mannen inte vill ha barn. Hon får då överväga om sitt eget dåliga mående triumfar konsekvenserna bland alla inblandade om hon väljer att behålla.

Den som är villig att köra över sin partner kommer nog göra det oavsett vad främlingar online säger hur som helst.

Ja det låter rätt illa i mina öron i alla fall. Speciellt om man har stora syskon av samma pappa som han älskar och vill träffa. Helt onödigt att utsätta en annan människa för i onödan.

Jag tänker inte argumentera för abort, det är var kvinnas ensak. Men jag tänker argumentera för att inte med flit bli gravid när partnern har sagt att denne inte vill ha fler barn, vare sig man luras, väljer att slarva eller slutar skydda sig och säger att det får han sköta själv. Det är ett barnsligt, egoistiskt beteende som inte hör hemma i en relation.

Och jag tänker argumentera för att kvinnan ska tänka över ifall abort är ett alternativ om hon blir gravid och vet om att partnern inte vill ha barn, därmed inte sagt att jag ser abort som en självklarhet för alla.

Nej du säger själv att ingen har föreslagit det, så va?