Sveriges narkotikapolitik ÄR BRUTAL OCH OMÄNSKLIG.

Sjukt konstig logik från TS. Bara för att något finns i samhället innebär det inte att du måste använda det. Vapen finns också men jag har inte en vana av att dra pistol mot folk, lika lite som jag skulle välja att dra en lina kokain. Det är faktiskt ett val man gör någon gång. Trist att du tycker politiken är hård men om du har jobbat med vård tror jag det hade låtit annorlunda. Det är inte så jävla roligt att bli dödshotad av missbrukare för att denna vill ha morfintabletter. Ja, missbruk är fruktansvärt men om brukarna blir en fara för samhället måste lagen skydda invånarna.

Du kan ju inte jämföra narkotika med diabetes.

Ledsen TS, att försöka föra en sansad och logisk debatt om narkotikapolitik är halvt omöjligt. Vi blir bombarderade med propaganda om drogers verkan, risker och konsekvenser ändå från tidig skolålder och resten av våra liv. En liten andel som får upp ögonen för hur det verkligen ligger till, antingen genom att man lämnar Sverige och befinner sig i  ett land där man ser hur man har en mer avslappnad förhållning till droger och ett bättre klimat, eller att man själv läser på om faktiska studier och rapporter och inte går efter vad svensk skolböcker valt ut.

Hoppas att det med tiden kommer ändra på sig, allt eftersom många länder (framförallt USA som haft en stor inverkan på bl.a. FNs narkotikapolicys tidigare) förändrar sina lagar och förhållningar vad det gäller droger. Att det liksom kommer tillslut illa tvunget smitta sig till Sverige. Tills dess pallar jag inte riktigt ta debatten med de människor som svarar som de gör här i tråden, de är så djupt inne i det att det krävs en hel del för att ens få de att fundera på att de och Sverige kanske inte sitter inne med hela sanningen eller den bästa lösningen.

Du fortsätter leverera helt värdelösa liknelser. Världen är full av alkoholister som menar att dom har sitt beroende under kontroll genom att dricka *rätt* sorts alkohol. Precis på samma sätt som du vill skilja på olika droger. Din drivkraft är ju att du inte kan tänka dig att avstå helt, så din trovärdighet blir ju sådär. De som avstår droger, eventuellt inte brukar dom regelbundet, förstår inte vad du pratar om.

det jag inte förstår är hur man försvarar droger när det bidrar till så mycket kriminalitet, så många förstörda liv osv

vad tror du är orsaken till att kriminaliteten ökar, är det inte lite naivt att inte inse att knark och handeln runt den ligger bakom en stor del av den ökade kriminaliteten

Eller kanske det är NI som är så djupt inne i era missbruk att ni försöker fösvara det till varje pris

Precis detta jag menar. Hur ska man kunna föra en produktiv, logisk och sansad diskussion när man direkt blir bemött med sådana här saker. Det går ju inte.

Jag har läst på om diverse droger (deras effekter, risker, hur stor skala de används på, hur många som faktiskt hamnar i missbruk) samt olika länders policy kring droger och vilka som verkar mest effektiva (mindre missbruk och andra konsekvenser) och vilka som verkar värst (mer missbruk,  ökad dödlighet, mer relaterad kriminalitet osv.). Kan du ärligt talat säga samma sak? Att du gått på djupet och sökt den informationen utöver "det du hört", utöver det du fick lära dig i skolan, utöver det du läst på några enstaka hemsidor? 

Min slutsats av den research jag har gjort är bland annat att:
1. Farligheten med många, många droger är gravt överdriven i Sverige, framförallt cannabis måste jag säga. Även MDMA till en viss del, samt "svampar" - men dessa finns det dock några extra orosmoln med till skillnad från cannabis. Det i sig gör att det blir svårt att ens med god anledning motivera varför vissa substanser inte ska kunna vara lagliga.

2. Hur utbrett missbruk faktiskt är, är också gravt överdrivet. Tesen i Svergie (som du själv använder dig av tillsynes) går ungefär att alla brukare (eller ens kritiker) är missbrukare. Det är extremt långt från sanningen. Majoriteten av de som brukar droger överhuvudtaget hamnar aldrig i ett missbruk. Pratar vi om cannabis specifikt nu så är denna siffra ännu lägre. Men eftersom det är olagligt med dessa så är det ju inte precis så att de som brukar men inte missbrukar syns, de sköter sig ju fint och utan problem - du märker aldrig av de. De som syns och hörs är de med missbruksproblem, vilket leder till punkt 3...

3. Jämför man med andra länder (och använder logik och empati), så blir det snabbt klart och tydligt att det från varken ett samhällsperspektiv eller individperspektiv är en särskilt bra ide att göra någons missbruk olagligt. Även om man inte vill legalisera dessa substanser så borde ju minimum vara att avkriminalisera de iallafall. För konsekvensen för de som missbrukar är att de ofta inte söker hjälp pga gör de det är risken stor att de dessutom åker dit för brott. Istället får de försöka ta sig ur sitt missbruk själva och misslyckas de och glider djupare ner i det istället så är det en nackdel både för personen själv men också för samhället, då denne möjligen inte kanske kan arbeta, ta hand om sig själv, ta hand om familj om den har en sådan osv. Det står extremt tydligt att Sverige (och andra länders) hårda policys kring droger inte gör ett skvatt för att minska missbruk, tillhörande kriminalitet, 

4. På tal om tillhörande kriminalitet, detta används ibland som ett argument för att ha en strikt narkotikapolitik - problemet är dock att den allra största delen av denna kriminalitet hade försvunnit om substanserna var lagliga eller avkriminaliserade. Brott föder brott. Dels så uppenbarligen skulle man kunna minska på onödiga brott och straff kring brukande av substanser, men utöver det så har det också att göra med säljande. Pga att vissa drogsubstanser är olagliga så är det olagliga nätverk som sköter importen, transporten och försäljning av detta. Dels så bidrar det till en stor svart marknad där man skulle kunna nyttja en hel del skattepengar istället, men framförallt så är det inte endast droger som existerar i dessa nätverk - utan olagliga saker av flera sorter. De flesta människor som söker sig till att köpa droger har inget och vill inte ha något att göra med dessa andra olagliga aktiviteter/produkter, men kommer i vissa fall illa tvunget i kontakt med det pga de måste ta den vägen. För de som säljer droger innebär detta störst risk. Man kan prata hur mycket man vill om "man får skylla sig själv" och "men strunta i att ta/köpa/sälj droger då!", men och andra sidan är det inte i en stats bästa intresse att främja samhället bäst man kan? Att minska oroligheter, brott och utanförskap? Det ter sig om en otrolig dumstridighet att fortsätta propsa på sin egen metod när det så tydligt inte fungera, och fortsätta ignorera bevisen i form av länder som har gjort enorma reformationer och ser fantastiska resultat. 

Det finns mer att tillägga och prata om, finns punkter och detaljer att diskutera i timmar. Tyvärr tror jag att till och med detta lilla faller på döva öron, eftersom som sagt diskussionen hamnar på "du är så djupt inne i ditt missbruk".

P.S. För att svara på din fråga trots allt. Nej, det beror inte på att jag är "så djupt i missbruket att jag försvarar det till varje pris". Tvärtom, aldrig lidit av missbruk i hela mitt liv, har bara fått upp ögonen för en helt annan sida till allt detta med stöd i vetenskapliga studier och rapporter, samt alla faktiska försök att reformera narkotikapolitik i andra länder med mycket goda resultat. Är en högfungerande och högprestrerande individ i samhället. Har studerat fyra år på universitet i USA på en elitskola, läst en masterexamen i England och en magisterexamen i Sverige. Jobbar i nuläget för en firma/organisation som sysslar med rapporter och forskning på diverse ämnen. Men visst, såklart jag endast kan ha den åsikt jag har för att jag är "så djupt in i mitt missbruk" 

Det handlar om vilka ambitioner man tycker att narkotikapolitik ska ha. I Sverige har vi hållit oss fast vid t ex tolvstegsmodellen där målet är drogfrihet och återgång till fullt deltagande i samhället.
Jag vet att den modellen är under attack nu ganska hårt av människor som pratar om skademinimering. Att det är helt ok att gå runt och vara småflummig. Det handlar om att ge upp och att säga att de där människorna kommer ändå inte skaffa sig ett liv eller ett jobb. Det handlar om att skapa en underklass av semi-pundare som ska ha förtidspension.
Det handlar om läkare och terapeuter som ser det som svåra människor som icke-rehabiliteringsbara, som inte vill lägga något ansvar i individens knä utan som menar att eftersom dom inte har någon bra behandling som hjälper knepiga pundare, aspergare och fibrotanter så kan vi lika gärna låta dom få sin vilja igenom så kan dom sitta där hemma och pilla sig i naveln.
Jag tycker att ambitionsnivån i det resonemanget är låg, att det är ett cyniskt resonemang och att det är respektlöst mot de människor som betalar för socialbidragen, förtidspensionerna och metadonkurerna.
Att ställa krav är en ideologisk och filosofisk fråga. Jag skiter fullständigt i om någon viktigpetter kommer och säger att det är kontraproduktivt. Det handlar om att skapa ett samhälle där du inte ska kunna välja att lyfta bidrag bara för att du är för stolt för att göra dig av med din pundaridentitet.