När förälder tar från sina barn
Delad vårdnad - en mänsklig rättighet även för fel personer -
BAKGRUND
Har 2 barn (13 och 24 år) Två killar som är helsyskon och i dag bor 70 mil från varann.
Helsyskon betyder ju att dom har gemensam mamma, precis som mamman och jag har gemensam vårdnad om 13-åringen.
Där är problemet -mamman- och det här med delad vårdnad, respekt och ansvar.
Den yngre fyllde 13 år i december och högsta önskan var helt realistisk. Han ville ha ett betalkort. En önskan som framfördes till mig. Mamma har ju aldrig pengar... (eller är specialist att betala sina räkningar via kronofogden, hur liten den ön var från börja). Mammans lön är över medellönen i Sverige.
Det var Ica banken som tilltalade min son. Storebror har denna bank...
Ringde dem och löste på deras sida. Skulle inte vara några problem, tar kanske en-två veckor, att bli med kort! Men.. delad vårdnad innebär att båda föräldrarna ska skiva på ansökan. Sonen vet att mamma inte ska ha kod eller någon kännedom om betalkortets koder.
Påskriften fixas och ansökan skickas in till Ica banken.
Gör vid samma tid klar för först min son och sedan hans mamma. De två kuvert som skickas till adressen där sonen år skriven, ska när dom kommer till mig vara oöppnade. Om inte, klipper jag kort och avslutar kontot!
Sonen ger accept på detta, mamman idiotförklarat mig!
Allt fungerar som önskat. Sätter in julklapps pengen från farmor och månadspengen som jag lovat honom. Glad son som när han kunde se 600kr , som var hans, tog sig till närmaste affär och köpte för 30-35kr. Sedan hem igen.
Samma kväll var han själv hemma ett par timmar. Spelade något fotbollsspel på nätet. För att uppnå bättre av någonting blev han erbjuden att köpa... Naturligt borde ju vara att ringa mig, men sonen visste nog mitt svar på förhand. Alltså... mamma som givetvis sa ok till att han fick utnyttja HENNES kort för köp. Hans eget är ju spärrat för denna typ av transaktioner. Mammans var tydligen "öppet" sedan tidigare så efter ett kort samtal dem emellan på telefon och avtalet att han skulle ge henne kontanter när som träffades. Så började...
Mamman gjorde tydligen vid samma tid ett besök på sin Ica bank.
Jag visste fortfarande ingenting.
Sonen frågade på söndagen varför det stod som det stod på hans konto, han hade ju bara gjort ett uttag. Ringde Ica banken, men det ju söndag och telefonrösten hälsade mig välkommen åter mån kl. 8.00.
Lämnade sonen i skolan på måndag och sedan ringa Ica banken och kolla. Efter lite mer infon från dem så förstod jag att, båda förmyndarna, hade 100% tillgång till sonens konto!!
Pengarna som sonen undrade över var överförda till mammans konto. Allt utom 80 öre!
Ringde mamman omgående, som mest blev mest arg för att jag ringde och beskyllde henne för detta. Hon svor över sina barns, sin egen och några tills döda kropp att hur någon kunde anklaga henne för något sådant, sånt här gör sannerligen inte hon! Berättade också att kollegerna på hennes jobb tyckte att jag var en stor idiot! Dom hade ju undrat varför hon gråter...
Har ju känt mamman i många år och vet hur hon utan problem ljuger, spelar teater, alltid tänker på sig själv i första, andra och tredje hand, skiter i andra och inte drar sig för att lura/bedra sin bäste vän bara för att hon vill just den stunden?
TILL SAKEN
Samhället fråntar min son rättigheter som andra barn har som en självklarhet, barn till gifta/sambos m.fl. detta p.g.a. av sin mammas hantering av sitt liv.
Jag fråntas vidare rätten att ge min son en uppväxt som andra, där glädjen att med egna pengar planera, drömma och göra misstag helt enkelt att lära sig hantera sin egen ekonomi, är en del av denna.
Samhället ger mamman en fullmakt att trots det miserabla ekonomiska liv hon lever, att ha "frispel" rakt in på hans konto. Hon som inte har något intresse av att ordet kontinuitet finns i den meningen som beskriver hur hon bidrar till sonen framtid.
Varför kan inte jag och min yngste son ha detta som vårt eget projekt?
Jag vill på alla sött ge honom en så bra uppväxt och förberedda honom för framtiden på så sunt som möjligt är.
Det andra livet hos mamman är i stora delar en katastrof. Mamman hyr ett ombyggt garage, inga fönster i sonens rum. Ett tag fans där en inneboende, då var sonens "rum" en madrass mellan en vägg och en hylla som avdelning. Den inneboende hade sonen rum. Mat finns i bland, andra gånger är hennes Cocacola viktigare än mjölk till sonens frukost. Som han får fixa och äta ensam då det är viktigare att ligga kvar i sängen än ge sitt barn en fin start på dagen...
DILEMMAT
Är en heltidsarbetande ensamstående pappa med ett resande jobb, har strax över 100 nätter på hotell varje år.
Vill heller inte ta bort att sonen har en mamma. Hon är en del av hans liv. Frigörelsen börjar nu och det ska vara så många verktyg som möjligt i hans låda. Ordningen, riktningen och att ta rätt beslut ska han själv lära sig, i lagom takt.
FRÅGORNA
Varför skyddar samhället den vuxna som med ett destruktivt liv inte ger sitt barn den respekt och det skydd som i mini värld är alldeles självklar?
Varför kan jag som pappa ensam inte ge min son detta betalkort som "alla" andra har?
Hur gör jag för att få banken eller vem det är att ändra den tokiga regeln att den ena föräldern sätter in pengar till sitt barn och den andra får tillgång till dessa på helt laglig väg?