Drar igång en februaritråd. Har blivit nekad start mina två senaste mens så är garanterad start nästa vecka.
Jag och min man har försökt få barn i 4 år. Har gjort två icsi förra året (manlig faktor). Aldrig fått något till frysen. Detta blir vår sista ivf då det tar så oerhört hårt på oss mentalt.
Någon mer som startar i februari som jag kan stöta och nöta och utbyta tankar med?
Hej, kliver även jag in i den här tråden.
Våran resa börjar 2011 med att jobba på saken hemmavid. April-14 gör vi vårat första läkarbesök på lokala gynmottagningen. Efter långa väntetider och mängder av provtagningar och vaccinationer blir vi i Mars-15 kallade till länssjukhuset. De har kommit fram till att det är spermierna som är åt skogen för få till antalet. Remitteras till IVF Kliniken och får komma till dom i Juni-15.
Gör våran första behandling i Juni-15 med Bemfola dos:150, men jag svarar ganska dåligt på behandlingen så då övergår vi till Gonal-f som är lättare att justera dosen på och ökar upp den till 225. På 16e dagen gör vi uttag och får ut 10st ägg. En införd + 1 till frys.
Den fastnar inte och jag drar på mig en livmodersinflammation. Pg.a. detta så drar det ut på tiden innan vi kan göra frysåterföringen. Men i Nov-15 blir det av. Resultatet blir negativt.
Vi startar en ny behandling i Feb-16, denna gången får jag Gonal-f från första början. Dosen sätts då till 225. Jag svarar lika dåligt på den här behandlingen som gången innan och dos höjs till 300. På 14dagen avbryter vi behandlingen då jag inte har mer än 3st stora äggblåsor + det faktum att närmaste apotek som har orgalutran i lager ligger 25mil bort.
Påbörjar vårat andra försök på nytt Mars-16 och fortsätter med Gonal-f med dos på 300. Uttag sker på 11dagen och ger 8st ägg. Endast EN delar sig som de ska och kan återföras, resten kasseras. Resultat: negativt.
Sista landstingsförsöket gör vi i Nov-16 och övergår då till Menopur och dosen blir 375. Som tidigare svarar jag dåligt och dosen höjs till 450. Uttag sker på dag 14 och ger oss 3st ägg varav 1 återförs och resten kasseras. Nu fick jag prova att ta trombyl ifall det skulle bättra på möjligheten att den fastnar. Men det gjorde den inte.
Eftersom det inte är mig det är "fel på" så resonerade vi med läkaren att vi trots allt borde ha goda chanser att lyckas. Så vi köpte ett paket med 3försök och nu gör vi den 1a av dom.
Läkarens stora ? är varför jag svara så dåligt på behandlingarna. Så den här gången går jag på det långa protokollet och har nedreglerats med nässpray suprecur sen trettondagsafton. I fredags började jag med sprutorna. Den här gången är det Menopur á300 och Fostimon á150. Vi hoppas att nedregleringen gör att kroppen "chockas" av hormonerna och levererar fina ägg.
På fredag är första ultraljudet...
Hej!
Jag hoppar också in här!
Vi är inne på vårt andra försök. Gjorde ett i november, men gick inte så bra. Fick ut 5 ägg, 4 blev befruktade. 3 delade på sig och ett stoppade de in =) Inga till frysen.
Fick mens som vanligt, så ingen bebis den gången...
Så nu kör vi igen!
Jag är 38 år och vi har en son som är 6 år. Har försökt med syskon i ca 2 år, men inte lyckats.
Problemet vi har är att jag har låg äggreserv och han har inte så snabba spermier. Vi kör korta, och jag började med Puregon i onsdags. På söndag lägger jag till Orgalutran, huvva...
Håller tummarna för allihopa här i tråden!!
Jag kan bara uttala mig om mig själv, vi fick jätte fint bemötande på kliniken och dem berättade o förklarade ingående allting åt oss. Kände mig väldigt nöjd efteråt, men nu ett tag senare snurrar alla möjliga frågor i skallen. Läser igenom alla papper o broschyrer och hittar svaren, men nästa dag känns allt lika oklart igen. Tror nervositeten och oron blockerar allt "nytt" så man tar inte till sig de på samma sätt.
Just idag känner jag mig rädd, snudd på ledsen. Är livrädd att inte klara av dehär.
Hej, kliver även jag in i den här tråden.
Våran resa börjar 2011 med att jobba på saken hemmavid. April-14 gör vi vårat första läkarbesök på lokala gynmottagningen. Efter långa väntetider och mängder av provtagningar och vaccinationer blir vi i Mars-15 kallade till länssjukhuset. De har kommit fram till att det är spermierna som är åt skogen för få till antalet. Remitteras till IVF Kliniken och får komma till dom i Juni-15.
Gör våran första behandling i Juni-15 med Bemfola dos:150, men jag svarar ganska dåligt på behandlingen så då övergår vi till Gonal-f som är lättare att justera dosen på och ökar upp den till 225. På 16e dagen gör vi uttag och får ut 10st ägg. En införd + 1 till frys.
Den fastnar inte och jag drar på mig en livmodersinflammation. Pg.a. detta så drar det ut på tiden innan vi kan göra frysåterföringen. Men i Nov-15 blir det av. Resultatet blir negativt.
Vi startar en ny behandling i Feb-16, denna gången får jag Gonal-f från första början. Dosen sätts då till 225. Jag svarar lika dåligt på den här behandlingen som gången innan och dos höjs till 300. På 14dagen avbryter vi behandlingen då jag inte har mer än 3st stora äggblåsor + det faktum att närmaste apotek som har orgalutran i lager ligger 25mil bort.
Påbörjar vårat andra försök på nytt Mars-16 och fortsätter med Gonal-f med dos på 300. Uttag sker på 11dagen och ger 8st ägg. Endast EN delar sig som de ska och kan återföras, resten kasseras. Resultat: negativt.
Sista landstingsförsöket gör vi i Nov-16 och övergår då till Menopur och dosen blir 375. Som tidigare svarar jag dåligt och dosen höjs till 450. Uttag sker på dag 14 och ger oss 3st ägg varav 1 återförs och resten kasseras. Nu fick jag prova att ta trombyl ifall det skulle bättra på möjligheten att den fastnar. Men det gjorde den inte.
Eftersom det inte är mig det är "fel på" så resonerade vi med läkaren att vi trots allt borde ha goda chanser att lyckas. Så vi köpte ett paket med 3försök och nu gör vi den 1a av dom.
Läkarens stora ? är varför jag svara så dåligt på behandlingarna. Så den här gången går jag på det långa protokollet och har nedreglerats med nässpray suprecur sen trettondagsafton. I fredags började jag med sprutorna. Den här gången är det Menopur á300 och Fostimon á150. Vi hoppas att nedregleringen gör att kroppen "chockas" av hormonerna och levererar fina ägg.
På fredag är första ultraljudet...
Bortsett min rädsla för sprutorna så känner jag prestations ångest över allting runt om. Äggplocket, insättningen, kvalitén på ägg och spermier, ruvningstiden och den största rädslan ett missfall.. Känner mig så skör just nu, min längtan är obeskrivligt stor och det är de enda jag tänker på.