Vi har gått igenom en längre tuff period och svaret är nej. Nu behöver jag inte spontanhandla för att må bra. Inte heller är det viktigt att kunna äta ute, fika etc.
Jag föredrar att se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Dvs man ser vad man har istället för att gräma sig över vad man inte har.
Fast det går inte att jämställa studentliv och förtidspension. Jag har varit båda och det är milsvid skillnad.
Som student vet du, om inte annat omedvetet, att det är en begränsad till du kommer att ha det så här. Det går att nästan skratta bort det lite och se det som en utmaning att klara sig. När sjukersättningen fastställs är det resten av ditt liv det handlar om. 4000 / mån för resten av livet är illa.
Bara en sådan, för de flesta vuxna, vardaglig sak som att äga en bil är omöjligt och kommer att förbli omöjligt så länge inte ett medicinskt mirakel inträffar.
Jag vet att det låter bittert, men det är lite bittert. . . och jag tycker att det behöver lyftas fram. Vi har grymt låga sjukersättningar i Sverige och de är knappast att betrakta som värdiga.