Inlägg från: Anonym (Visst!) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Visst!)

    Ni som har lite pengar att röra er med varje månad, blir ni deprimerade av detta?

    Visst är det trist! Min egen sjukdom blev tyvärr inte ens helt bra och jag blev sjukpensionär på 50%. Detta gör att 50% av min arbetstid ersätts med ca 5000 vilket gör att det alltid kommer att vara fattigt. Akademiska studier och många års kämpande till trots. Lite bitter är jag nog. . . för inte fasen är det kul.

    Se det som en fas som går över! Jag tänker inte komma med en massa klämkäcka råd om att "vara glad och det lilla" och annat trams. Men håll blicken stadigt framåt så ska det nog gå!

  • Anonym (Visst!)
    Anonym (sjukpensionär) skrev 2017-01-20 21:12:05 följande:

    Ja, så klart att jag är deprimerad. Det är inte roligt att leva på bara 4000 efter räkningarna är betalda. Det går ju att leva på lite om det är tillfälligt, några månader eller ett halvår, men år ut och år in. Jag sparar i månader för att få handla lite på årets höjdpunkt, bokrean, och lika länge för att få årets semester, en dygnskryssning med någon av finlandsbåtarna. Varje gång jag unnar mig de två sakerna så ifrågasätter jag mig själv och mina prioriteringar. Den där kryssningen kanska borde ha blivit en vinterjacka istället, de där böckerna borde jag kanske inte ha köpt, för jag behöver skor, eller något.

    Spontanshoppa för mer än 50 kr är uteslutet. Jag grämer mig lite för att jag köpte en ny, fin kokbok för 20 kr häromveckan. Fikat på stan var det länge sen jag gjorde och biobesök kostar mycket mer än det smakar, för först måste jag ta bussen dit, som kostar, det är mer än 5 km till bion, och sedan själva bion, som kostar, och sen ska jag hem också.

    Jag vänder på varenda krona, ifrågasätter allt jag gör som kostar pengar och sliter hellre lite till på kläder och möbler, i hopp om att det ska hålla. Jag behöver en ny sängbotten, det är hål i tyget och minst en bräda är av, men den får hålla lite till. Mitt skrivbord är 25 år gammalt och saknar några knappar, fronter och bakstycken, men än håller det. Av hörnsoffan finns bara mittdelen kvar, utan ben, med den går att sitta i, i alla fall. Idag har jag ätit fläskkotlett till middag, vilket är onödigt dyrt, men någon gång måste man väl unna sig?

    Jag har en sak i mitt liv som många skulle tycka är onödigt och dyrt, här på forumet är det alltid första rådet att göra sig av med, en hund, men hon är billig i drift och skänker mig sådan glädje. Utan henne hade jag gått under för länge sen.

    Tack för att jag fick klaga av mig lite. Hoppas ni andra får det bättre snart.


    Åhh! Kram!

    Jag känner igen det du skriver och visst är det skönt att få gnälla ut ibland. Idag kan jag i alla fall jobba 50%, men under flera år när jag var sämre kunde jag inte det och då var det värre.

    Jag har kommit på två "klämkäcka" råd som faktiskt ger mig mycket glädje. Det ena är biblioteket. Jag läser inte så mycket romaner, men älskar att testa alla de nya kokböckerna som glänser i bokhandeln. Andliga böcker och personlig utveckling ger mig också mycket!

    Det andra är att plantera. Jag sätter köpa fröer och från grönsaker och det är härligt när det är grönt i fönstren! Det ger mig också lite att göra när jag pysslar om de små liven.
  • Anonym (Visst!)
    Anonym (Studenten) skrev 2017-01-21 07:51:56 följande:

    4000kr är inte jätteilla? Jag är student och har också 4000 över efter alla räkningar. 1500 går på mat, 500 sparar jag och 1000 går till nöjen. Restaurangbesök saknar jag inte då jag har lärt mig att laga riktigt god mat. Böcker och filmer lånar jag från biblioteket eller laddar ner. Att resa bryr jag mig inte om, jag lägger hellre pengarna på att köpa nåt mer hållbart som förgyller vardagen.

    Varför är ni sjukskrivna? Om det är något fysiskt kanske ni kan plugga till något där ni inte behöver använda kroppen så mycket? Om ni gillar att sticka, virka eller måla kan ni kanske sälja era skapelser för en liten slant. Man kan köpa saker på blocket och sälja det ingen lite dyrare. Kanske gå ut med grannens hund för en slant? Det finns många åldringar som gärna betalar 50-100 kr för en 30 minuters promenad. Jag har tagit det ett snäpp längre och agerat hundhotell när en vän till familjen åkte på semester. 700 kr för att ha hunden hemma hos mig med allt vad det innebär! Skitkul var det också. 

    Menar absolut inte att förminska er situation, tänkte bara komma med några tips. Själv driver jag numera en måttligt framgångsrik blogg som drar in 1000-1500 per månad genom annonsintäkter. Det kanske vore nåt? Youtube och Twitch om man har karisman som krävs..


    Fast det går inte att jämställa studentliv och förtidspension. Jag har varit båda och det är milsvid skillnad.

    Som student vet du, om inte annat omedvetet, att det är en begränsad till du kommer att ha det så här. Det går att nästan skratta bort det lite och se det som en utmaning att klara sig. När sjukersättningen fastställs är det resten av ditt liv det handlar om. 4000 / mån för resten av livet är illa.

    Bara en sådan, för de flesta vuxna, vardaglig sak som att äga en bil är omöjligt och kommer att förbli omöjligt så länge inte ett medicinskt mirakel inträffar.

    Jag vet att det låter bittert, men det är lite bittert. . . och jag tycker att det behöver lyftas fram. Vi har grymt låga sjukersättningar i Sverige och de är knappast att betrakta som värdiga.
  • Anonym (Visst!)
    sextiotalist skrev 2017-01-21 09:26:15 följande:
    Nu har vi inte grymt låga ersättningar i Sverige. Däremot så är de låga hos vissa. Jag har en väninna som är sjukpensionär som äger både hus och bil. En annan som går på lägsta. Skillnaden heter arbete, kollektivavtal och försäkringar. Skulle jag bli sjukpensionär idag så skulle jag få 80% av min lön. Men för de som inte arbetat så är de låga ersättningar.
    Nja, det är i och för sig inte bara det som det beror på. Faktum är att en sak som spelar stor roll är hur utdraget insjuknandet var. När jag fick min sjukersättning var ramtiden fem år (den beror på ålder) och de beräknar på de tre bästa av dessa.

    Första året innan beslutet hade jag arbetsträning (ett år för att utreda arbetsförmågan inför beslutet). Tre år dessförinnan hade jag sjukpenning. Ett år hade jag normal inkomst. I praktiken är min sjukersättning alltså till 2/3 baserad på min sjukpenning.

    Jag tycker nog också att man kan säga att garantipensionerna och många sjukersättningar är grymt låga, för låga. Skillnaden mellan sjukersättning och ålderspension är ju att man inte riktigt fått en chans att bygga upp något.
  • Anonym (Visst!)
    Domesticgoddess skrev 2017-01-21 09:32:07 följande:
    Enig i att sjukersättningen verkligen inte är hög, även om det generösa bostadstillägget gör stor skillnad för de allra flesta.

    Är lite nyfiken på vilka länder du jämför med när du påtalar att sjukersättningen är grymt låg i Sverige? Jag har viss koll på hur sjukpenning fungerar i olika europeiska län men däremot sjukersättningen har jag ingen uppfattning om så är genuint nyfiken på statistik kring hur det ser ut inom EU / globalt?
    Ja, jag uttryckte mig klumpigt med "i Sverige", för det är ju för det mesta inte bättre på andra håll. Sett ur ett globalt perspektiv är vi lyckligt lottade i Sverige när vilken olycka som helst är framme, det ska man inte glömma och det är viktigt att föra fram.
  • Anonym (Visst!)
    Anonym (Jag) skrev 2017-01-21 11:51:52 följande:
    Fast 4000 kr kvar när allting är betalt är inte jätte illa. 1000 kr i veckan för 1 person går absolut att klara sig bra på. När jag jobbar så har jag ca 7000 kr kvar efter räkningarna är betalt, till mig och 2 barn. Jag lägger undan ca 2000 kr till nöjen, jul/födelsedagar, skatten på bilen och kläder. Då åker vi också utomlands varje sommar till farmor och farfar. 1600 kr går till bensin, pendlar till jobbet så går en del där, 600 kr till ersättning och blöjor, 2800 kr till mat. När jag var föräldraledig hade vi ca 4000 kr kvar till allt, det var heller inga problem.
    Det beror ju så klart på var man lägger ribban för att "klara sig". Menar man "överleva" går det så klart.

    4000 / mån är knappt 500 över riksnormen, så visst är det ganska jätteilla att leva på hela livet.

    Enkelt uppspaltat för en "normalperson" blir det ungefär:

    El: 400
    Internet: 250
    Telefon: 150
    Mat: 1500
    Kläder: ca 300 (och då är det begagnat och minimalt som gäller!).
    Hushåll: 400 (allt från toapapper till möbler och dammsugare)

    Nu är det en tusenlapp kvar till transport (bara ett månadskort ligger oftast runt 6-700, så det får bli enstaka, väl valda resor), nöje, en dagstidning, försäkringar, vårdavgifter och allt annat som de flesta betraktar som normalt.

    Jo, det är jätteilla när vi talar om en livstid och inte bara en period.
  • Anonym (Visst!)
    Anonym (Va) skrev 2017-01-21 12:48:31 följande:

    Det är ju samtidigt ett val man gör, att leva på lite pengar. Att vara sjukskriven i flera år är också ett val man gör, i många fall. Såvida man inte är svårt handikappat o då spelar det mindre roll hur pass lite pengar man har att röra sig med. Annars är det ett val, för du kan alltid byta inriktning i livet, välja ett annat yrke, en annan utbildning, flytta till ett billigare boende på en billigare ort så tyvärr har jag mycket lite sympati för människor som väljer att leva fattigt.


    Jag skäms att säga det, men jag resonerade ungefär som du innan jag själv blev sjuk. Lite elitistiskt, lite som att världen består av starka / smarta och svaga / korkade.

    För mig var det inget val att leva på så lite och jag tror inte att det är ett val för knappt någon. Det är dumt att tro.
  • Anonym (Visst!)
    Anonym (Va) skrev 2017-01-21 13:26:09 följande:
    Det är ett val du gör, att jobba deltid. Och det är också ett val du gör att inte ställa dig i div bostadsköer för att i framtiden kunna flytta till ett billigare boende.
    Anonym (Visst!) skrev 2017-01-21 12:55:34 följande:

    Jag skäms att säga det, men jag resonerade ungefär som du innan jag själv blev sjuk. Lite elitistiskt, lite som att världen består av starka / smarta och svaga / korkade.

    För mig var det inget val att leva på så lite och jag tror inte att det är ett val för knappt någon. Det är dumt att tro.


    Det är ett val du gör att leva på en liten inkomst. Att inte välja ett annat yrke och att vara sjukskriven.
    Nu testas ju arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden när rätten till sjukersättning beviljas, så hade det bara handlat om att plugga lite och ta ett annat jobb hade jag inte haft den.

    Tror du på fullaste allvar att folk inte ställer sig i bostadsköer om man vill ha en annan bostad?! Du måste på allvar tro att alla utom du är korkade bortom all räddning, tänk om det inte är sant?
  • Anonym (Visst!)
    Anonym (Va) skrev 2017-01-21 14:10:47 följande:
    Jag vet på fullaste allvar att många människor inte vill flytta, av olika anledningar. Och då väljer man också ett dyrare boende.

    Jag vet också att många skulle klara av att arbeta men helt enkelt inte vill, även det svårt olika anledningar.
    Jo, just det! Du vet att "många" kan klara ett arbete och därför är det alltid ett val och man kan alltid byta inriktning!

    Eftersom du vet att "många" kan klara ett arbete går du till och med på mig personligen och hävdar att jag väljer att leva på liten inkomst!

    För att vara så in i vassen smart som du tycks tro att du är måste jag säga att du är ovanligt dålig på att tänka logiskt. . . "Många kan klara ett arbete och därför är det ett val för dig att leva på liten inkomst".

    Heja bara!
  • Anonym (Visst!)
    Anonym (Jag) skrev 2017-01-21 14:22:44 följande:
    Fast el, internet och telefon ingår väl i räkningar eller? Han skrev ju att han hade 4000 kr kvar när räkningarna var betalda. Alltså 4000 kr till nöjen, mat, transport, kläder m.m. Busskort 700 kr, mat 2000 kr, kläder 300 kr, nöjen 500 kr, spara 300 kr, övrig så som ev vårdcentral m.m. 200 kr. Det är INTE illa.
    Okej, då missade jag i det här fallet, men samtidigt ligger garantinivån ungefär där, så det hade kunnat stämma.
  • Anonym (Visst!)
    Anonym (Va) skrev 2017-01-21 15:25:17 följande:
    Vad hindrar dig från att arbeta som lokalvårdare eller restaurang? Där riskerar du knappast någons liv. Det är bara två av alla yrkesval du kan göra. Om du bara vill...

    Jag är 40 och arbetar just nu inom socialtjänsten, har tidigare jobbat på arbetsförmedlingen, så nog har jag sett verkligheten.
    Du bekräftar något jag tänkt ganska länge; att de som arbetar på socialen och AF har den typen av åsikter som du har. Det är lite "ash, du bara överdriver".

    Jag kan faktiskt till viss del förstå. Möter man flera personer som är mer eller mindre lata, personer som inte riktigt vill jobba byggs fördomar lätt upp. Men till och med du måste väl hålla med om att det är ett tankesätt man som tjänsteman måste vara vaksam på hos sig själv, för det är ju inte så att det är konstruktivt eller sant att dra alla över en kam.

    Okej, du har säkert träffat många som är direkt lata, det betvivlar jag inte. Men att utifrån det gå på mig och andra som du gjort här och betvivla att någon någonsin kan vara sjuk är naturligtvis inte bra.
Svar på tråden Ni som har lite pengar att röra er med varje månad, blir ni deprimerade av detta?