Ruvartråd

Nu är jag äntligen i denna tråd. Fick tillbaka ett 3-dagars embryo idag. Testdag 20/6. Jag kommer inte att testa innan dess, oavsett eventuell blödning.

Hos oss har de alltid tid för återföring tredje dagen, sen kan vissa odlas vidare efter det, men då hamnar de i frysen. I alla fall har jag inte ens hört något annat härifrån. Mina tre som är kvar odlas till måndag nu så får vi se om jag får någon blastocyst till nästa gång. Men två 3-dagars är redan frysta så jag är jättenöjd och förväntar mig inget mer.

Jag hade hugg i livmodern och molvärk innan jag ens fick tillbaka mitt embryo, jag tror att det är en biverkning av lutinus för mig.

Har ni som gjort FET lutealfasstöd?

Morgonurin. Förutsatt att du inte är uppe på natten och kissat flera gånger. Det går lika bra senare om du inte kissat på minst 6 timmar (för samma effekt som morgonurin alltså).

En del får ju blödning när embryot fäster. Det kan säkert lämna rester flera dagar efteråt.

Om ont i livmodern är normalt för dig före mens säger det kanske inte så mycket. Jag håller tummar!

Det tycker jag absolut att du ska ha!

Hur mår ni psykiskt under ruvningen?

Jag har mått förhållandevis bra genom våra 1,5 år av försök och utredning. Hade en rejäl dipp när inga av äggen blev befruktade vid vårt första ivf-försök, men det var som en akut sorg några dagar och sen kändes det okej igen.

Men nu. När allt gått bra och jag ruvar. Nu mår jag så psykiskt dåligt att jag har svårt att gå till jobbet. Allt jag tänker på är när mensen kommer, hur det lyser "ej gravid" på testdagen. Om jag lyckas tänka att jag kan bli gravid har jag tusen scenarion med missfall och MA i huvudet direkt. Min enda graviditet slutade i tidigt missfall så jag förstår att oron kommer att finnas där, men så här mycket? Jag känner mig helt sjuk i huvudet. Hur överlever man ruvandet med psyket i behåll?

Jag har varit på jobbet som vanligt och normalt älskar jag mitt jobb, men nu distraherar det mig knappt från tankarna. Vi renoverar hemma, jag går på promenader, vi kollar på film. Så det är inte så att jag bara sitter och känner efter och tänker.

Kram på dig! Tungt...

Hur gammal är du, om man får fråga?

Grattis ivfbullen!

Jag också. Jag förstår hur du menar med stress över åldern, jag har också känt den. Kram!