Min lilla dotter är kristen, men inte jag pch pappan!

Det måste vara ett ovanligt scenario. Ett försök till tvärtomexempel månne.

Det låter som ett väldigt oskyldigt intresse. Finns knappt något negativt med att vara kristen om folk håller sig borta från sekttänket. Om ni vägrar riskerar ni att skada relationen med henne.

Mitt råd är att kolla upp en liberal församling i närområdet och gå dit med flickan ibland.

Det är väl inte helt ovanligt. Men vad gäller dopet så skulle jag låta henne avvakta tills hon närmar sig konfirmationsåldern, så kan hon döpa sig i samband med det om hon fortfarande känner likadant.

Ärligt talat tror jag att dagens barn är mer religiöst intresserade än vad vi 70-talister var - mycket beroende på att religion är något som diskuteras nu, och jag tror att många barn/unga inom den kristna kultursfären känner ett behov av att ta ställning mot/för islam på ett sätt som var helt främmande för oss.

Åtminstone där vi bor har konfirmationsgrupperna blivit stadigt större på senare år, i den betydelsen att procentuellt fler ungdomar per årskull konfirmerar sig numer.

Låt henne vara kristen det ät frivilligt av henne eller vill ni tvinga henne å bli ateist? Brainwashing så det skriker om det

hon kan döpa sig om hon ska konfirmera sig

och så tycker jag hela upplägget i TS låter så osannolikt så jag tror det här ett försök till att maskera något annat. En 8-åring som säger såna saker? 

Tala om att hon kan konfirmera sig vid 14 års ålder, och då kan hon döpa sig innan, om hon fortfarande vill.
Just nu skulle jag nog rekommendera en kompromiss när det gäller att gå i kyrkan. Låt henne gå på Svenska Kyrkans Miniorer! Det är bara 1-1½ timme i veckan, mest pyssel och inte särskilt mycket religion. Som vilken aktivitet som helst ungefär. Kan ni skjutsa henne till fotbollsträning eller flöjtspel, så varför inte till Miniorerna? Då slipper ni gå i kyrkan och hon får lagoma små doser bara, som inte är till någon skada alls.

Jag har själv en 12-åring, som säger sig tro på Gud. Hon är däremot inte intresserad av att göra något med sin religion, utan hon är nöjd med att bara tro för sig själv här hemma. Inget som stör någon annan.

Låt henne vara kristen om hon vill det. Att ta henne till en kyrka är en fin sak. Det är ju många icke kristna som tar sina barn till kyrkans barntimmar. Men döpa sig behöver hon inte göra nu. Det kan hon göra som vuxen.

Det finns även fina barnbiblar. Vår dotter har en.

Om nu dottern vill detta förstår jag inte ert problem, min son älskar att spela handboll - det gör inte jag, men jag tar ju honom till träningen ändå, samma sak med barnfilmer på bio, skridskoåkning, djurparker etc.....

Jag misstror inte ts!

Barn är kompetenta människor som tar in massa saker i omgivningen. Det är lätt att glömma bort att de i regel snappar upp betydligt mer av omgivningen än vi vuxna. Ts dotter träffar troligtvis på en hel del människor och andra influenser i sin omgivning.

Jag själv kommer från en ateistisk familj men jag fick tro vad jag ville. Min mamma har berättat att jag började tro på Gud som 4åring (det är ofta då barn börjar fundera kring sin existens, döden mm, vilket gör att det ger sig logiskt att ett barn med hög uppfattnings- och inlevelseförmåga kan börja tro på Gud om man träffar ngn religiös eller får reda på saker om religion).

Det gick för mig över av sig självt efter ett litet tag. Alla glada.

Jag tror att det är bäst med ett avslappnat förhållningssätt. Tycker ts kan säga ungefär att vissa tror på Gud och andra inte och att ts inte blir ledsen för att dottern tror annorlunda än mamma och pappa. Och följa med till något kyrkligt någon gång. Men samtidigt bör inte det religiösa intresset ta över för mkt eftersom man är så lättpåverkad som liten (min personliga uppfattning som icketroende). Erbjud andra hobbies. Dop är väl ok lite senare, som i samband med konfirmationsålder. Då är man ändå rätt stor, har fått chans att mogna och har väl rätt till lite självbestämmande i sådana frågor:) Konfirmationen ger väl också lite kött på benen om vad man säger ja till när man döps och innehåller (även om jag inte är konfirmerad) väl även i regel lite nyttig livskunskap och så vad jag förstår.

Jag tänker att detta är ett bevis på att återfödelse fungerar, hon måste ha varit kristen i sitt förra liv ;)

Hade ni tänkt samma sak om hon varit intresserad av till exempel innebandy? Att hon fick börja med det när hon själv kunde ta sig till träningarna? Det här är ju hennes intresse.