Hur pratar jag med min pojkvän om hans vanor?

Du "misstänker" att han är beroende när hand ricker sig så jävla redlös varje dag att han inte ens kommer ihåg det dagen efter - och sen gör om det? Du låter nästan medberoende.....

Du kan faktiskt inte göra så mycket mer än att tala om för honom att du lämnar honom nu, för hans alkoholkonsumtion är skadlig, för honom och för dig. Inge "om du slutar", inga ultimatum, inga krav. Bara gå ifrån honom nu på en gång, innan du blir medberoende på riktigt, och ni får barn och hela faderullan (för sen när du är medberoende kommer du vilja "rädda" honom och relationen med barn.... så vanligt att det inte är sant).

Sen kan du ju absolut säga att du finns där om han blir nykter (inte "vill" bli nykter - för då kryper du bara tillbaka när han börjar lite tvehågset och så blir du kvar närhan slutar, för slutar försöka, för slutar försöka det gör han när han vet att du kommer tillbaka....)

Ja, ord och inga visor här, men bli för fan inte min mamma, är du snäll.

Det här är inget du kan lösa själv.
Du får fråga om det är möjligt att minska på alkohol, då du tycker det blir alldeles för mycket alkohol.
Om svaret är nej, så är du chanslös att göra nått själv och du bör gå imorgon.
Är svaret ja och du märker en klar skillnad i minskad, så kanske det kan gå vägen.
Ett ja men fortsätter som vanligt, då kan vi också säga du är chanslös att göra nått åt det själv.

Aniie, det enda jag tänker säga är att jag hoppas att jag inte har någon som dig i min närhet. Och att du inte kommit förbi tonåren.

Alla vill inte ha barn. Det här var det enda forumet förutom Flashback jag kände till, är inte här för att jag drömmer om en familj.

Jag hyser inga illusioner om att jag ensam kan lösa det här. Han behöver hjälp med att hitta nya sätt att hantera svårigheter, och säkerligen för sina alkoholvanor också. Jag skulle behöva hjälp i hur jag stöttar. Men vi ska ta oss dit först. Det är det första steget jag ber om hjälp med - hur tar jag upp ett så känsligt ämne med en person som redan innan är väldigt defensiv? Ingen som varit i en liknande situation och kan berätta om det?

Klart jag inte stannar och enablar hans beteende, men man kan inte bara ge sig och bryta kontakt heller. Han måste ju veta att det finns människor där för honom. Det här är hans strid som bara han kan gå, men jag vill finnas bredvid och stötta. Därför är det så viktigt att det först tas upp på ett bra sätt.

Jag skulle nog söka hjälp via aa, annars tror jag det finnan något som heter beroendecentrum. Har för mig att de har anhörigstöd.

Jag tror inte att det finns något enkelt sätt att ta upp det. Men man kan ju försöka hålla sig lugn o saklig, och framhäva att det är av omtanke för honom som du tar upp det. Jag tror heller inte att du ska stämpla han som alkoholist, utan be honom reducera drickat ordentligt. Är han alkis klarar/vill han inte det. Är han normal så får han väl en tankeställare och reducerar alkoholen.

Minns ett par bekanta där mannen drack väldigt mycket under många år. Barn fru hus hela kittet. Från ställde ultimatum, han bröt det. Då drog hon med barnen. Han trodde nog inte det.

Först då kom han till insikt om att familjen var mer värd än alkoholen. Han blev nykter därefter, och har nu varit nykter i ca 15 år. Frun o barnen flyttade tillbaka efter ett par månaders nykterhet. Hon accepterar inte en droppe alkohol, för han kommer aldrig kunna hantera en normal relation till alkohol.

Så var jobbig ställ krav och acceptera inte beteendet är mina råd.

Jag tror man lätt blir rätt rabiat om man fått ta del av de problem alkoholism ibland kan skapa.
Det har jag empati för att man har den inställningen då.

Jag personligen har en helt annan inställning till alkohol, men det gör inte Annies fel.
Och det är dock så att jag håller med här på en del.
Utan och ta ett varv till, risken att du klarar av detta själv är låg.
Och den enda chansen du har, är om han säger ja jag vill dra ned på alkoholen och kan du hjälpa mig.
Sen är tyvärr alla andra svar att du klarar det inte själv, och du bör överväga och lämna.
Så du inte själv får ett beroende av alkohol, just för du ska dricka med.

En sak du ska direkt sluta med, och det är skydda honom ifrån omvärlden.
Och kommer frågan dricker han mycket alkohol, så ska du bara säga "ja, alldeles för mycket alkohol".
Även säga att det är för mycket alkohol.
För skyddar du, så blir du med beroende, och då är det förseglat, han dricker och du lider, men du gör inget åt ditt lidande.
Därför utomstående hjälp är att föredra vid sådan här kraftig konsumtion.

Tänkte mer ur synvinkeln om man fått erfara de problem som kan uppstå i en alkoholism.

Men håller med i TS fall, det är så pass mycket alkohol att det är olösligt för TS.
Men visst kan hon ställa frågan först och se vad svaret blir.
Sen har jag aldrig förstått denna jag dricker för jag har mår/mått dåligt, nått dåligt har hänt, då alkohol bara förvärrar problemen med tiden.
Så dricker man för man dricker, och hur ska man komma ur en sådan spiral utan hjälp?

Nu har vi ju bara träffats den senaste månaden, som jag sa har vi bott på olika orter i många år och inte träffats alls under den tiden så än är det inte fråga om något medberoende. Jag vill dock inte att det utvecklas till det eller stå och se på när han förstör sig, därför bad jag om hjälp. Tog upp att jag druckit med honom för att det ju gör samtalet svårare för att det är en lätt ursäkt för honom att säga att jag också dricker, och tar gärna emot råd på hur jag skulle hantera den frågan.

Jag har inte vetat om att det varit så här illa förrän nu, och det är väldigt svårt att smälta hur illa det faktiskt är. Jag vill inte tro att det är så här, är det så himla konstigt? Hade jag fortfarande bara misstänkt att det var illa så hade jag ju inte vänt mig hit för att få hjälp att planera det här samtalet, eller hur?. Kanske var dåligt formulerat, men ärligt talat, varför är det det folk hänger upp sig på? Vuxna människor idag, vi slänger hellre skit på varandra än hjälper. Tragiskt.

Tackar så mycket för de konkreta tips som kommit in! Jag vill inte bara ge upp och kasta in handduken utan att prata med honom och även ge honom lite tid att smälta samtalet, så gör man inte mot någon man bryr sig om som har problem. Men jag tänker inte stanna och bara se på heller. Det är det här jag verkligen måste formulera på ett bra sätt. Tar bara upp mängden och frekvensen av hans drickande, inga stämplingar eller etiketter (som jag förstått det finns det ju dessutom ett stort spektrum och även de som dricker mycket och ofta är inte nödvändigtvis alkoholister så jag kan ju inte avgöra vad han är och inte är ändå).
Vet inte om man ska förbereda och ha ställen han kan vända sig till redo? Kan ju vara bra att göra, men sen om det är känsligt kan man ju vänta nån dag innan man tar upp det.

Nånting jag kom att tänka på nu är om jag borde vända mig till hans familj om det inte går så bra? Då är ju min roll i det här borta, men det finns iaf människor som älskar honom och kan fortsätta pusha honom (och dessutom är svårare att bryta kontakten med då de står varandra relativt nära)? De träffas inte så ofta men står ändå varandra rätt nära. 
Han har gått igenom otroligt mycket, ingen skulle kunna gå igenom hans liv utan att vara trasig i kanten, men han behöver ju nya sätt att hantera det. Bearbeta det framförallt. Då är det kanske bra att ha en kontaktplan redo, för får han inte hjälp direkt att hitta nya, hälsosammare vanor så kommer det ju aldrig funka att sluta om det är enda sättet han kan hantera sina känslor. 

Sanslöst svår och jobbig situation. Tackar min lyckliga stjärna att jag inte haft nån nära mig med missbruksproblem tidigare! Känner att min syn på alkohol har börjat ändrats. Har aldrig varit en stor drickare själv, även om jag såklart också festat till det rejält ibland. Det blir allt längre mellan gångerna dock, och skulle gladeligen ge upp det helt om vi bara kunde lösa den här situationen. Håll en tumme för oss, och framförallt honom, är ni snälla!

Får du för dig och ställa ultimatum, så se till att dessa är realistiska och tas i små steg.
Och att du alltid genomför det ultimatum du ställt.
För den dagen du tummar på detta, är den dagen han kommer fullständigt skita i dina ultimatum.
Och den dagen du är helt chanslös att lösa detta själv.

Dock så måste jag säga, att jag tror du är chanslös ändå, då konsumtionen är så omfattande.

En kille som dricker sig berusad varje dag klarar väl inte av att ha ett jobb? O som säger att du hånar o kritiserar, så fort du tar upp det här alldeles uppenbara. Ni har träffats aktivt under bara en månad o du är redan dökär, men nej snälla TS......