Det blir ju fånigt om man hör en person berätta från en klass och sen diskuterar som om det vore kutym.
Om insändaren stämmer är det ju något som är väldigt fel i den klassen - några elever som uppenbarligen har stora problem som ingen av någon märklig anledning tar tag i.
Det insändaren menar är ju att barnen har föräldrar som totalt brister i sitt föräldransvar och en lärargrupp som därför har gett upp.
Intrycket i ts är ju att lärarna inte gjort särskilt mycket till att börja med heller mer än några misslyckade telefonsamtal med föräldrarna.
Om något sådant här inträffar, men föräldrar som brister i sitt föräldraansvar finns det många åtgärder att ta till.
Tex:
Orosanmälan till socialen
Göra en utredning och sätta upp en åtgärdsplan (på skolan alltså)
Att socialen sätter in nåt form av stöd/ föräldrautbildning till föräldrarna
Gå igenom åtgärdaplanen med elev, föräldrar och ev socialtjänst
Sätta in extra personalresurs till klassen/enskilda elever
Har barnen desutom en funktionsnedsättning bör ju BUP/hab kopplas in för stöd till både föräldrar, skola och elev
Osv
Det är naturligtvis inga enkla grejer men att en sån här extrem situation skulle bemötas endast med axelryckningar och allmän uppgivenhet från skolan låter som ett extremt undantagsfall.