Styvson svartsjuk på min relation med hans pappa

Hej,

Jag har bott ihop med min kille och hans barn i snart två år nu. Han och hans exfru skildes för ca 4 år sen - vilket var en skilsmässa där båda parter ville separera. Vi har barnen hos oss varannan vecka. 
Den yngre sonen (10 när vi flyttade ihop, idag 12) går det jättebra med och vi kan hänga, mysa, skratta och ha kul - inga spänningar där.
Men äldre sonen (som var 12 när vi flyttade ihop, nu 14), han har alltid varit fruktansvärt svartsjuk på mig. 
När jag kom in i bilden blev han först extremt klängig på sin pappa, vilket jag kan förstå och gav utrymme för och respekterade. Han har tydligen alltid haft en enormt stark anknytning till sin pappa, även innan skilsmässan, och ser upp till honom som sin idol; ropade alltid mer på pappa än mamma tydligen. Så jag kan förstå om han först blev rädd för konkurrens. Men vi har verkligen försökt att både visa och säga att kärleken räcker till för fler än en, han behöver inte känna sig hotad.
Men han har en ton och ett sätt mot mig som bara inte är ok och den blir bara värre och värre. Varesig jag eller hans pappa kan få bukt med det. Han är superartig och gullig mot andra (inklusive mina föräldrar, dvs hans nya styvmorföräldrar som han gillar skarpt) och sen hemsk i tonen och respektlös mot mig. 
Jag har talat mycket med honom, både mjukt och förstående men också blivit förbannad någon gång om det behövts. Och han har sagt att det inte är personligt utan han vill bara att hans pappa inte ska ha någon annan än honom. Han har till och med gått så långt att han har "erkänt" att han försöker att få sin pappa att må så dåligt som möjligt genom att stressa honom så att pappa förhoppningsvis bryter ihop och det blir slut mellan oss. Rakt upp och ner sa han till mig att det var det han försökte göra, se till att pappa mådde dåligt på barnveckorna så att vi skulle göra slut. Hur barnsligt som helst och vi visade att det funkar inte. Sen blev det mycket bättre ett bra tag efter han fick "erkänna" det, men nu har det blivit värre igen.
Nu efter 2 år börjar det kännas personligt. Jag ger utrymme för att han är tonåring och kan ha moods up and down men det är inget som man kan skylla på i längden. Han är en expert på att manipulera och skrämma sin pappa, är väldigt egoistisk till naturen och det gör både mig och hans bror och pappa mfl galen. Men vad tusan gör man? Vi vill ju ha harmoni här hemma, säkert han med egentligen! Några tips? (Har försökt att göra saker själv med honom han gillar etc. etc.)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-01-10 20:08
Ingen som har några tankar?