Du som är religiös - Vad får dig att tro?

Varför måste det vara Jesus som luras?
Skulle det inte kunna vara så att Jesus fanns men att allt övernaturligt och gudomligt tillskrivs honom efteråt av andra?
En annan variant är att Jesus fanns och själv tror och framställer sig själv såsom det beskrivits i texter, men att han lidit av psykisk sjukdom.

Tack för kluriga frågor! Jag är övertygad om att det är nyttigt att bli utmanad i min livsåskådning lite då och då. Det var ett tag sedan jag funderade över de frågor du brottas med nu och verkligen lusläste min Bibel så det är dags för en uppdatering. Kollar jag igenom mina egna gamla frågor jag skrivit innan jag var kristen så liknar vissa i mångt och mycket de du formulerat, därför misstänker jag att vi är funtade på ungefär samma sätt. Och då är jag kanske rätt person att bringa klarhet i några av dina frågetecken. Säg till om du vill ha bibelhänvisningar på specifika saker, i detta inlägg drog jag ner på det för att texten skulle bli mer lätt att läsa.

Som du skriver, Guds värderingar och normer är tidlösa. Gud är den han är från evighet till evighet. Vi har tidigare nämnt ett av Guds karaktärsdrag som är hans helighet. Att han är helig innebär att han är fri från synd. Ren och fri från smuts. Bara ljus och inget mörker. Han kan inte kompromissa med sina karaktärsdrag. Anledningen till att NT inte kunde skrivas direkt och ges som en instruktionsbok är att ett syndfritt människooffer krävdes för att utplåna mänsklighetens synd. Det är den logiska biten. Att kunna leva efter lagen som NT ger och som gäller alla människor oavsett folkslag ("älska din nästa som dig själv") kräver att vi har Den Helige Ande i oss, vilket är omöjligt innan vi fått förlåtelse för våra synder och blivit nya skapelser, "födda på nytt". Den Helige Ande är Gud, och Gud kan inte flytta in i en syndig person, vi måste därför först bli renade från vår synd vilket inte går utan att straffet för synden är sonat vilket kräver ett syndfritt människooffer. Ingen människa kan bevisas syndfri utan en lag som ger insikt om vad synd är och ingen människa kan leva upp till den helighetsstandard som Gud har och som visar sig genom lagen. Att ge människan budet "älska din nästa som dig själv" direkt efter syndafallet skulle alltså vara helt verkningslöst och inte kunna rädda mänskligheten från en evig separation från Gud.

Ingen människa kunde hålla lagen efter syndafallet. Därför var Gud, som själv är helig, tvungen att födas in i människosläktet som ett litet spädbarn och själv bli det syndfria offer som krävdes. Han var tvungen att visa hur lagen skulle hållas och dö för din och min skull för att vi skulle kunna bli frikända och få laglig rätt till Den Helige Ande som dels hjälper oss att förstå vad som är rätt utan att vi behöver memorera en lagtext (lagen är istället skriven i våra hjärtan), och dels är det sigill Gud satt på oss inför den dag det avgörs om vi tillhör honom eller inte. 

Under tiden för gamla förbundet kom Den Helige Ande vid vissa tillfällen till vissa profeter och människor som i hjärtat var mer överlåtna till Gud än andra. Detta förklarar varför vi kan hävda att Bibeln är Guds ord. Gud har genom sin Helige Ande sett till att det som skulle skrivas ner och bevaras har gjort det. Den Helige Ande hjälper oss också (om vi vill) att förstå hur vi ska ta emot den texten som vi läser. När du läst hela NT ser du också att det är så mycket syftningar tillbaka till GT att mycket vore fullkomligt obegripligt utan att kunna gå tillbaka till den texten. 

Dessutom var ju lagen och profeterna det Jesu lärjungar och alla andra i Israels folk hade att tillgå, NT började ju skrivas när Jesus inte längre var kvar på jorden. Jesus gick efter sin uppståndelse igenom hela GT med sina lärjungar och bevisade för dem genom GT att han var Messias och Gud. Han bekräftar också genom hur han talar om GT hela GT:s trovärdighet. Utan den bevisningen hade lärjungarna kanske inte varit kristna efter Jesu himmelsfärd och då hade människor över hela världen inte kunnat komma till tro därefter och idag. Det är en fantastisk skriftsamling och det finns så mycket mer att skriva om det och utveckla men nu räcker det gott och väl för detta inlägg. 

Sammanfattat: Vi bröt kontakten med Gud genom att synda redan innan lagen fanns skriven och vi bara hade ett lojalitets-bud ("ät inte den frukten"). Vi förlorade DHA och den fysiska döden kom in i bilden. För att återfå kontakten valde Gud ut ett folk som sökte honom och gav dem en lag (anpassad efter och riktad primärt till just det folket) som skulle kunna skapa tillräcklig helighet i Israels folk för att Jesus skulle kunna födas. Utan lagen inget folk förberett för Jesus, utan Jesus ingen förlåtelse och rening från synd, utan rening ingen DHA och utan DHA ingen möjlighet att komma tillbaka till Fadern. Jesus säger "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.". Genom att acceptera att Jesus på korset tagit på sig dödsstraffet som var menat för oss kan vi bli frikända, detta är att försonas med Gud och ger oss evigt liv. 

Angående tillfällen i historien som olika böcker tillkommit. Här berörs ju indirekt en del andra stora frågor så jag redogör kort för min nuvarande inställning gällande det. Jag har nog accepterat att jag i dagsläget vet för alldeles för lite om den forskning som eventuellt bevisar att människor har funnits långt mycket mer än ca 10 000 år för att kunna säga hur länge jag tror att mänsklighetens historia har pågått. Jag är övertygad om att makroevolutionsteorin inte håller och jag tror därmed inte att vi pga diverse oförklarliga missbildningar efter varandra från aporna har råkat bli som vi är (betydligt mer sofistikerade varelser), däremot verkar mikroevolution inom växt- och djurarter hyfsat bevisat och logiskt så det tänker jag inte vända mig emot. Men att fjärilar ändrar färg efter en skogsbrand eller att olika sorters apskelett och människoskelett har hittats här och var bevisar ju inte att någon makroevolution från djur till människa någonsin ägt rum, det är bara ett extremt antagande av dem som har för avsikt att plocka bort Gud ur sin världsbild.

Adam och Eva var utan tvekan de första människorna skapade till Guds avbild och jag är övertygad om att de tidiga människorna efter syndafallet kunde leva i flera hundra år per person som det står (då fenomenet döden kom in i mänskligheten genom syndafallet och Gud senare fastslår 120 år som maxålder), däremot har jag inte beslutat mig för vad jag tror gällande hur många år sedan det var som Gud skapade människorna. Det står i Bibeln att en dag för Gud är som 1000 år och 1000 år är som en dag, så jag ser ingen motsättning mellan att vara bibeltroende och att samtidigt anta t.ex. att jorden med innehåll skapades under 6000 år och att mänsklighetens historia sträcker sig över betydligt längre tid än ca 10 000 år. Något är sant, jag är okej med vilket som och kan också leva med att vi kanske inte kan bevisa hur det ligger till därför att det är för mycket paradigm och antaganden inblandat i vår "objektiva" forskningsmetodik där vi baserar teorier på teorier och utesluter alla former av skeenden som blandar in någon form av övernaturliga element. Många drivs också in i den typen av forskning just för att försöka motbevisa (eller bevisa) Guds existens och då inser man ju direkt att objektiva slutsatser inte kommer att vara ett alternativ för dem. Forskning är jättebra på de flesta sätt och jag har ingenting emot strävan efter evidens och sanning, men forskningsresultat präglas alltid av forskarens livsåskådning och tidsandan som är föränderlig men Guds ord består och räcker för att vi människor ska veta det vi behöver veta om det som verkligen är viktigt. 

Jag tror helt enkelt att tidpunkterna för när skrifter tillkommit och profeter verkat varit beroende av Israels folks inställning till Gud på samma sätt som jag tror att uppfyllanden av profetior och skeenden i världshistorien i nutid också är beroende av människornas inställning till Gud. Det står i många bibelverser i både GT och NT att Gud har tålamod med oss och att allt har sin tid. Jesus säger också i Matt 24 när lärjungarna frågar om tecken inför hans återkomst och denna tidsålderns slut, att ingen vet när den dagen kommer utom Fadern. 

Den andra bibelversen du undrade över var:

 

2 Mos 35:2

Under sex dagar skall ni utföra ert arbete, men den sjunde dagen skall vara helig för er, en Herrens sabbat för vila. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas. 

Sabbaten är ett intressant ämne. Det finns väldigt, väldigt många bibelverser om sabbaten och det är intressant i sig eftersom den hebreiska litteraturtraditionen fungerar så att när någonting är extra viktigt så upprepar man det många gånger (istället för att highlighta med t.ex. versaler som vi gör). Sabbaten är inkluderat i de 10 budorden och tydligt ett mycket viktigt påbud och därför är det också ett allvarligt brott för Israels folk att bryta mot den. Påbudet är precis som bibelversen vi diskuterat innan riktad till Israels folk, även om vi i NT kan se att en vilodag i veckan är en nyttig princip för alla människor och att det gör oss gott att hålla sabbaten trots att vi inte måste, på så vis att vi avsätter en dag i veckan till att vila från arbete, fokusera på Gud och göra gott mot andra människor. 

Sammanfattar man de bibelord som belyser sabbatsdagen (vila från allt arbete var sjunde dag för alla människor som levde med Israels folk) och sabbatsåret (vila från att bruka, beså och skörda jorden vart sjunde år) så ser man att sabbaten är:

-En påminnelse om Gud som skaparen (Skapade allt på sex dagar, vilade på sjunde)

-En påminnelse om människan som Guds avbild

-Ett evigt tecken på förbundet mellan Gud och Israels folk

-Ett gensvar som indikerar förtröstan på Gud som försörjaren

-En ständig påminnelse om att Gud faktiskt har omsorg och förser oss

-En hjälp att avstå från girighet och habegär

-En nödvändig återhämtningstid för människor och boskap

-Ett tillfälle att avsätta tid för att umgås med Gud enskilt och som församling

-Ett tillfälle till familjetid för att prioritera de relationerna

-Ett tillfälle att göra goda gärningar mot andra

-Ett tillfälle att vara tacksam och glädja sig

-En utmärkande och särskiljande princip i jämförelse med andra folk, oavsett var de befinner sig

-Ett tecken för andra folk på att trots att Israels folk arbetar en dag mindre varje vecka får de mer uträttat och skördat, vilket leder till nyfikenhet på Israels Gud. 

-En kontrast mot hur de hade det i Egypten, ger en kultur av omsorg och hållbarhet

-(Sabbatsåret) Ett tillfälle då alla fattiga ska få samla mat på åkrarna, och därefter ska djuren få äta sig mätta på det överblivna.

-(Sabbatsåret) Ett tillfälle då jorden ska få vila från att brukas och istället återhämta sig.

-Något som profetiskt pekar framåt mot den vila som kommer med den nya himlen och den nya jorden så småningom. 

Eftersom poängen var att hela Israels folk skulle fira sabbat samtidigt påverkade det hela gruppen att bryta mot sabbatsbudet och vanhelgade förbundet med Gud. Gud skulle i tabernaklet kunna befinna sig mitt ibland Israels folk och leda dem trots deras synder (som de dagligen offrade för att övertäcka) och Guds helighet. Den som bröt mot sabbatsbudet var därför tvungen att utrotas ur sitt folk och alla i folket måste veta hur viktigt sabbatsbudet var då det skulle vara ett evigt tecken på förbundet. Att bryta mot sabbaten indikerade att man satte tillit till sin egen förmåga framför sin tillit till Gud och att man var girig och självisk. Det finns vad jag vet skildrat på ett ställe i GT att en man som samlar ved på sabbaten blir stenad av folket. 

I NT när en äktenskapsbryterska är framställd för att stenas och Jesus ska yttra sig om det, ges instruktioner som inte är i enlighet med Mose lag, Jesus menar att den som är utan synd ska kasta den första stenen. När ingen kastar någon sten säger han till kvinnan "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer". Här är ett av exemplen där nåden som kommer med Jesus Kristus går före lagen som gällde innan. Samtidigt skärps lagen då ingen som själv är skyldig ska utmäta straff. Det finns ingen anledning att tro att samma princip inte ska gälla för sabbatsbudet, då Jesus själv botade sjuka på sabbaten, hans lärjungar plockade ax på åkern och Jesus sa att det både är tillåtet att göra gott på sabbaten och att sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. Däremot skärper han ju ordentligt definitionen på vad som är äktenskapsbrott (att se på någon annans man/hustru med begär är att begå äktenskapsbrott). 

Tack för ditt svar.

Men varför dödsstraff överhuvudtaget för ett sådant brott någonsin?

Vad motiverar att ha en annan lag/annat påbud för Israels folk än för andra?

Varför en tid och ett sätt före Jesus och ett annat efter, om det är samma Gud med samma vilja om samma sätt att leva och tro på Gud?Här förstår jag inte riktigt logiken...

Gud som människans skapare har också givit människan alla dess egenskaper, däribland den dragning till andra människor (oftast av motsatt kön) som både kan handla om kärlek och vara av sexuell art.
Ur fortplantningsperspektiv finns inga skäl till att begränsa detta till man och hustru.
Ur känslomässiga perspektiv är det inte logiskt att det som får man och kvinna att bli man och hustru inte skulle kunna uppstå flera gånger, vilket Gud dock förbjuder, om man redan är gift, som om det vore kontrollerbart, vilket Gud förstås redan vet att det inte är.
Jesus själv behöver inte brottas med det här problemet då han inte har någon kvinna i sitt liv med de känslorna för.

Ur min synpunkt så gör man det omöjligt för människan att inte begå synd med en sådan definition av äktenskapsbrott....och detta straffas med?

Även om nu Jesus visar nåd så kommer människan ändå känna skuld och vad är poängen med det om Gud i sin skapelse gjort synden omöjlig att undvika...ja, synden skulle t.o.m. kunna betecknas som ett naurligt tillstånd?!

Jag tycker att vi fortsätter med dessa frågor om sabbaten till att börja med, så besvarar jag frågorna om sexualitet senare när vi diskuterar bibelverserna från ditt tidigare inlägg med upplevda motsägelser i lagen, vissa handlar ju om just det ämnet. Nu tog jag bara äktenskapsbrott som ett exempel på hur Jesus fullbordar och skärper Mose lag i NT. Ska dock allra först svara på din sista fråga om det eftersom den är så fundamental.
Det du skriver om att synden efter syndafallet kan betecknas som ett naturligt tillstånd är helt korrekt. I svenskan brukar det kallas "arvssynd", och på engelska "original sin", och det kan vi inte göra oss fria från på annat sätt än att acceptera Jesu försoningsdöd på korset och tillåta Gud att göra om oss i grunden och befria oss från detta vårt naturliga tillstånd.

2 Kor 5:17 säger
"Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit." 

vidare i 5:18-21
"Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud."

Rom 5:12
"Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns." (...)

Rom 5:18
(...) "Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad." 

Det är precis vad frälsning och pånyttfödelse handlar om och utan att bli nya skapelser fria från den grundläggande synden som kom med Adam och syndafallet kan vi alltså inte få Den Helige Ande och återfå kontakten med Gud. Utan att acceptera att Jesus friköpt oss sitter vi fast i vår synd och då kan Gud som är helig inte ha en öppen kommunikation med oss här, eller ta emot oss till sig när vi levt färdigt vårt jordeliv. Det är synden som skiljer oss från Gud. Den synd vi efter försoningen som kristna ändå väljer att dra på oss kan vi bli förlåtna och renade från genom bekännelse och omvändelse.

Jesus talar om detta i Joh 13 när han tvättar sina lärjungars fötter. Petrus vill inte acceptera att Jesus ska utföra en så lågt värderad syssla och säger "Herre, ska du tvätta mina fötter?". Jesus svarar "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram kommer du att förstå det.". Petrus säger då "Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!" varpå Jesus svarar "Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig.". Då säger Petrus "Herre - inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet!". Jesus svarar "Den som har badat behöver sedan bara tvätta fötterna, han är helt och hållen ren." Lite senare säger Jesus "Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra så som jag har gjort mot er". 

Det står mer i NT om att vi som kristna ska bekänna våra synder för varandra, förlåta varandra och omvända oss om och om igen (tvätta fötterna) men att grundreningen utförs en gång genom den första omvändelsen till Jesus, pånyttfödelsen, dopet och mottagandet av Den Helige Ande (badet).

Vi känner skuld för att vi ska veta att vi har syndat och att det är ett verkligt problem. En person som känner skuld och inte är kristen behöver alltså omvända sig till Jesus (och bada) medan en kristen person som känner skuld för något specifikt ska bekänna sin synd inför Gud och en annan kristen, och omvända sig från det beteendet som ledde till skuldkänslorna (tvätta fötterna). 

Snart svar på övriga frågor. :)

Av detta får jag intrycket av att Gud skapat synden för att genom skuldbeläggande och skuldkänslor få människor att följa/närma sig Jesus och Gud, nästan som slags tvång alltså!?

Jag var häromdagen på ett möte i hyresgästföreningen med en representant från hyresvärden, han gjorde klart att om vi inte släppte frågorna där vi hade klagomål så kunde vi glömma fortsatt samarbete kring trivseln i området. Jag mådde riktigt illa över den maktdemonstrationen och resonemanget kring synd ger ett samma intryck av ett liknande sätt att demonstrera makt och tvinga sig till underkastelse.

När blir man befriad från synd? Efter detta liv?

Okej, djupdykning. 

Även innan lagen gavs till Israels folk fanns sabbaten som ett påbud. Gud förde Israels folk ut ur slaveriet i Egypten genom Röda havet till Sinai öken på väg mot det nya landet. Detta är förutom historik en förebild på vad som skulle komma - att vi idag genom omvändelse till Jesus kan bli förda ut ur syndens slaveri genom "badet" jag beskrev i förra inlägget. Därefter går vi runt i cirklar och trilskas med Gud i öknen (tillvaron här) på väg mot löfteslandet (som kommer efter tillvaron här). 

I öknen fanns ingenting att äta och folket klagade och ville tillbaka till Egypten. Gud gav dem mat i form av vaktlar (kött) och flingor av manna (bröd) som regnade ner från himlen och han sa att han skulle pröva dem, om de ville vandra efter hans lag eller inte (2 Mos 16:4). Detta är en förebild på Jesus som är livets bröd som kommer ner från himlen (Joh 6:30-35) och Jesus som är Ordet (Gr. Logos - logik) som blir kött (Joh 1:14) och bor mitt ibland oss ("I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. (...) och Ordet blev kött och bodde bland oss (...) och han var full av nåd och sanning").

En av de sakerna som gjorde fariséerna mest förargade på Jesus var att han uppmanade till att äta hans kött (människokött var ju inte direkt kosher). I Joh 6 tydliggör Jesus detta: "Jag säger er sanningen: Den som tror har evigt liv. Jag är livets bröd. Era fäder åt mannat i öknen, och de dog. Här är brödet som kommer ner från himlen för att man ska äta av det och inte dö. Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva."

När Jesus instiftar det nya förbundet med nattvarden, innan han blir förrådd, fängslad, torterad och korsfäst, går det till såhär (Matt 26:26-29): "Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp". Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det nytt med er i min Faders rike"". När vi som kristna tar nattvard är det för att påminna oss om att vi nu är i det nya förbundet genom Jesu kropp och blod som utgavs för oss på korset, och har evigt liv efter detta. På detta sätt menar jag att GT och NT är så sammanflätade och måste läsas i ljuset av varandra, det är då Bibeln blir så fantastisk för läsaren som den är tänkt att vara. Allt hör ihop och det är i hela Bibeln sammanfattad som logiken kommer fram. Tillbaka till mannat. 

När Israels folk fick manna i öknen var instruktionen från Gud att de skulle samla manna i sex dagar och på den sjätte dagen skulle de få dubbelt så mycket, och sedan vila på den sjunde dagen (2 Mos 16:22-26). De fick inte gå ut för att samla manna på den sjunde dagen. Här gavs ingen förklaring till varför sjunde dagen skulle vara vilodag, och inte heller något löfte om vilken konsekvens ett sådant lagbrott skulle få. Samma vecka som instruktionen gavs var det några som ändå struntade i den och gick ut på sabbaten för att leta bröd (2 Mos 16:27-30). De hittade inget och blev påkomna. Påföljden blev endast en konstruktiv tillsägelse från Mose att de skulle stanna hemma nästa gång. Instruktion utan påföljd hade alltså redan prövats vid tillfället då sabbatsbudet först gavs, och det fungerade inte särskilt bra. Folket behövde alltså tydlighet. 

Din fråga uppfattade jag som "Varför dödsstraff för att bryta sabbaten" (alternativt bryta äktenskapet - det kan jag svara på i ett senare inlägg). Israels folk fick alltså lagen inkl. budet att inte utföra något arbete på veckans sjunde dag, då denna dag hade andra syften (som beskrivet i tidigare inlägg). Straffet var döden vilket indikerar hur otroligt viktigt budet är. Vad arbete är specificeras inte särskilt tydligt, däremot skrivs att "Ni ska inte göra upp eld på sabbaten, var ni än bor" (2 Mos 35:3). När en man i 4 Mos 15:32-36 ertappas med att samla ihop ved på sabbaten kan vi anta att det var i syfte att göra upp en eld (vad annars?). Folket har precis fått instruktioner om hur synder som sker av misstag ska hanteras (offra en årsgammal get) (4 Mos 15:27). Verserna skrivna precis innan situationen med sabbatsbrytaren skildras ser ut som följer:

4 Mos 15:30-31
"Men den som begår något med berått mod, vare sig han är infödd eller främling, han hånar Herren och skall utrotas ur sitt folk. Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom."

Denna man som samlade ved för att göra upp en eld på sabbaten syndade alltså avsiktligen med full insikt om vad konsekvensen kunde bli. Så frågan är ju - varför gjorde han det? På sabbaten offrade hela menigheten tillsammans lamm som brändes på altaret, maten åts sedan av folket (pekar också fram emot Jesu försoningsoffer och nya förbundet). Fler maträtter fanns också förberedda sedan dagen innan av alla andra hushåll. Mannen behövde alltså inte göra upp eld för att laga mat om han inte absolut ville undvika att delta i sabbatsfirandet med Israels folk. Man kan ju fundera vidare ännu längre om man vill, och överväga om han ville ha sin egen tillställning och dra bort fler israeliter från det gemensamma firandet, vilket skulle indikera att han ville stå i centrum istället för Gud på sabbaten, och konkurrera med honom. Men så långt behöver vi inte spåra ur för att inse att det brott han begått är allvarligt i sammanhanget och att det begåtts med vilje och inte av misstag. 

Synd separerar oss andligen från Gud. Fysiska straff används delvis som en symbolisk motsvarighet till vad som andligen sker, för att människan lättare ska förstå. Uppror mot Gud leder till andlig död, därför är straffet "döden" även fysiskt. I detta fall sattes faktiskt mannen åt sidan då Mose och Aron som ledde folket, trots Guds tydliga instruktioner om dödsstraff inte kunde förmå sig till att verkställa det. Gud sa då till dem att hela menigheten skulle stena denna man till döds. Först då verkställdes straffet. Troligtvis var stening den metod som skulle tillämpas för att alla i folket behövde vara delaktiga i verkställandet och förstå hur fruktansvärt det var att bli stenad, dessutom för egen del bli avskräckt och för att man också skulle vara uppmärksam för varandras skull så att de man brydde sig om inte skulle begå synd belagt med dödsstraff. 

Hade mannen inte straffats med döden skulle det vara ett tecken för folket på att Gud inte håller vad han lovar och att han inte dömer i enlighet med den lag han givit dem. Gud måste agera i enlighet med den han är och han är rättvis. Verkställandet av dödsstraffet bevisade för folket att Gud är den han säger att han är, brott mot sabbatsbudet är mycket allvarligt, och att lagbrott får de konsekvenser som är utlovade. 

Som tidigare nämnt skulle lagen se till att det israeliska folket kunde behållas heligt för att Jesus skulle kunna födas och dö för våra synder och fullborda lagen. När Jesus hängde på korset och drog sitt sista andetag sa han "Det är fullbordat" (Joh 19:30). Hela lagen är fullbordad genom Jesu död på korset och därför står vi som kristna inte under lagen utan under nåden och vi leds av Anden som kom genom Jesus Kristus och nu bor i oss. Vid tiden för det israeliska folkets förberedelse i helighet inför Jesu ankomst gällde lagen, de utvaldes för att bära fram det försoningsoffer som krävdes för hela mänsklighetens synd och offret var Jesus. Det motiverar en annan lag för dem än för alla andra.

Det är samma Gud med samma vilja och samma karaktär som givit lagen och förlåtelsen men då han är rättvis måste straffet för lagbrotten först sonas, priset betalas, för att förlåtelse och försoning ska kunna vara möjlig och det priset betalades genom Jesu död på korset. Därför är det annorlunda efter Kristus. Vi var dödsdömda men Gud älskar oss och straffade istället sin son som frivilligt tog dödsstraffet på sig som vår representant för att vi skulle kunna gå fria. Nu är vi frikända och står fria från lagen om vi accepterar att priset är betalt, alltså accepterar Jesus som vår representant, och omvänder oss till Jesus som blev uppväckt från döden då han själv inte begått någon synd, och alltså lever idag och för evigt (vilket vi på samma sätt gör om vi väljer att tillhöra honom och inte klamrar oss fast vid det liv vi lever här och våra egna planer och synder).

Underordnar vi oss Jesus och gör honom till vår Herre så kopplas vi genom Den Helige Ande ihop med honom och blir Guds barn (eftersom Jesus är Guds son). Vi blir fria från lagen och på domedagen (om ett sådant scenario ens uppstår för kristna) är det enda vi behöver göra om vi blir ställda inför Fadern att peka på Jesus och säga "Han tog mitt straff". Annars har vi en del att redogöra för eftersom allt som sker i mörkret ska komma fram i ljuset och ropas ut från taken. Alla våra pinsammaste hemligheter som ingen vet om blir på den dagen uppenbarade för alla som någonsin levt, om vi inte sagt till Jesus typ "Förlåt, jag väljer att tro att du finns och jag vill ha med dig att göra. Jag kan inte själv. Ta mina spillror och gör något nytt och vackert av det. Jag vill lära känna dig.". Så fort vi ger Gud tillåtelse att förvandla oss så gör han det. Vi blir nya skapelser som Gud successivt gör mer och mer lika Jesus, som ju är lagen fullbordad och förkroppsligad.

Den Helige Ande som vi får efter att ha bekänt Jesus som vår Herre leder oss och hjälper oss att kommunicera med Gud, att älska människor villkorslöst och att leva vår resterande tid på jorden i hyfsad linje med vad Gud vill utan att vi slaviskt ska följa den judiska lagen som vi ändå inte kan hålla. Han tar över kommandot om vi tillåter honom. Efter Kristus (som är förutsättningen för försoning, frälsning - räddning från syndens slaveri och den påföljande domen) handlar det alltså inte längre om att följa lagen, utan om att först själv försonas med Gud, låta sig steg för steg förvandlas till Kristuslikhet och under tiden hjälpa andra människor att försonas med Gud och påbörja samma process. Vi har gått in i en ny tid och ett nytt förbund som omfattar alla folk (samtidigt är vi också "inympade" i det israeliska folket och som kristna är vi skyldiga att vara välvilligt inställda till dem då vår frälsning varit beroende av dem historiskt). Vi ska alltså leva på ett nytt sätt nu efter Kristus när vi inte är bundna av synden eftersom straffet är sonat. Det finns nya direktiv från samma Gud, som möjliggjordes genom en historisk händelse för ca 2000 år sedan som var Jesu död på Golgata kors. Nu gäller inte rättfärdighet genom lagen utan rättfärdighet genom tro på Kristus Jesus som har dött och uppstått för oss. 

Rom 10:4 
"Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror."

Rom 10:9-10
"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren (Hebr. JHVH - det högsta, heligaste namnet på Gud) och i ditt hjärta tror att Gud (Fadern genom Anden) har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger (Jes 28:16): Ingen som tror på honom skall stå där med skam."

Rom 8:1-9
"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och det kan det inte heller. De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud. Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 

Bra tanke!

Jag tänker att det inte finns någon anledning för hans efterlevande vänner att hitta på Gudomligheter om honom. Varför liksom? Men om de hade gjort det , tror jag inte de varit beredda att dö för sagor de hittat på själva om en vän de haft i sin ungdom.

Hade Jesus varit psykiskt sjuk och påstått allt detta om sig själv, tror jag att de som levde så nära honom hade avslöjat honom och övergett honom . Inte dött för att föra hans konstiga tankar vidare.

Vad som hände med hans kvinnliga lärjungar vet vi ej men alla manliga lärjungar utom Johannes plågades ihjäl på tortyrliknande sätt pga att de vägrade avsäga sig sin tro på hans Gudomlighet.

Allt gott!

Haha, usch. Det verkar inte som att hyresvärden prioriterar att bli omtyckt av sina hyresgäster direkt. Finns tyvärr likheter med beteendet hos min egen hyresvärd men jag har inte alls den bilden av Gud. :) 

Du skriver att Gud har skapat synden, det stämmer inte riktigt. Synd betyder som tidigare nämnt i grunden att "missa målet". Trots att vi försöker vårt allra bästa träffar vi ofta utanför det vi siktade på, eller så siktade vi helt fel och förstod inte vad målet var. Kanske tyckte vi att det verkade bättre att sikta på ett annat mål, och försökte skriva våra egna spelregler. Det finns många anledningar till att det kan bli fel.

Skuldkänslor är i grunden en konsekvens av att vi gör fel och en hjälp att förstå att vi borde ändra vårt beteende och kanske vår riktning för att inte hamna ännu mer fel. Alla som får skuldkänslor ändrar ju inte sitt beteende så det går inte att hävda att det är någon slags tvång. Vi kan absolut välja att döva skuldkänslorna och bli avtrubbade istället så att vi kan begå värre och värre synder. Vi har kapacitet att tortera varandra på fruktansvärda sätt och dessutom njuta av det. Det skulle inte gå om vi per automatik slutade med något för att det gav oss skuldkänslor. Jag tycker att det är bra att det känns fel när vi gör fel. Ibland kan dock andra människor tvinga på oss grundlösa skuldkänslor för att t.ex. själva framstå som bättre och då är det ju bra att ta reda på om det verkligen är ens eget beteende som ska ändras. Man kan också få skuldkänslor över sådant som inte går att påverka, t.ex. över att man inte ville bli sams med någon som nu är död. Även om sådant inte kan ändras så kan man prata med Gud om det, bekänna sina egna fel och på så vis bli fri från den typen av skuldkänslor. 

Gud skrev reglerna, vi valde att bryta dem vilket gjorde att vi missade målet direkt. Att Gud visste att det skulle hända betyder inte att han skapade synden eller att han skapade oss inkapabla att hålla oss till spelreglerna. Från början fanns som sagt en enda regel vilket var "Ät inte frukten från det trädet". Påföljden skulle vara "att döden dö" (typ "dubbeldö"). Utöver det fick människorna göra precis vad de ville. De första människorna valde med sin fria vilja att sikta på det enda de blivit tillsagda att undvika. När de blev påkomna så valde de att skylla ifrån sig på Gud och inte erkänna att de gjort fel.

Till en början skapades människorna till Guds avbild med tre dimensioner;
-"Kropp" (hebr. Gewiyah/Basar, gr. Soma - härifrån kommer t.ex. begreppet somatiska sjukdomar),
-"Själ" (hebr. Néfesh, gr. Psykhe - grundord för t.ex. psyke, psykiatri) och
-"Ande" (hebr. Rúach, gr. Pnéuma - bägge orden innebär luft i rörelse).
Denna indelning av människan används även inom det medicinska vetenskapsområdet. Det finns också flera olika ord i Bibeln för begreppet liv, som ibland används för olika dimensioner av människan. Vi har t.ex. både biologiskt liv (hebr. Chayyim, gr. Bios) och det andliga, eviga, överflödande livet från Gud (gr. Zoe). 

När vi genom att äta den förbjudna frukten valde att gå vår egen väg, bort från gemenskapen med Gud, så blev straffet för detta alltså döden x 2. Dels förlorade vi den andliga kontakten med Gud och dels så kom den biologiska döden in i bilden och började bryta ner våra kroppar med sjukdomar och smärta. Vi blev dömda till döden både kroppsligen och andligen. Precis som Gud sagt. Men Gud presenterar redan där sin räddningsplan som hela resten av GT handlar om, att Jesus skulle dömas för vår synd så att vi skulle få det eviga livet (x 2) tillbaka. 

Jesaja som levde och verkade ca år 740 f.Kr. var en av flera profeter som skrev mycket tydligt om vad Jesus skulle göra när hans tid var inne:

Jes 53:
"Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom. (...) Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja skall ha framgång genom honom. (...) Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe." 

Vi blir befriade från syndens och dödens grepp om oss och makt över oss när vi "skakar hand" med Gud på att Jesus tog vårt straff och vi accepterar att bli frikända. Vi behöver tala om för Gud att vi förstår att vi har syndat och att det är ett problem. Vi behöver säga till honom att vi vill vända om till honom och att vi accepterar hans lösning på problemet, alltså att Jesus dog för våra synders skull. Vi behöver säga att vi vill att Jesus ska vara vår Herre och att han ska ta kontrollen över våra liv. Det finns alla möjliga olika varianter på frälsningsböner (googla!) som man kan använda om man är redo att ta det steget. Om man inte vill ge bort kontrollen över sitt liv till någon man inte känner så kan man ju börja med att be "Jesus, om du finns så vill jag att du visar dig för mig så att jag förstår vem du är". Man kan också läsa om Jesus i evangelietexterna i NT. Jesus är en perfekt avbild av Gud så genom att läsa om hans liv förstår man vem Gud är. Vill man ha personlig överbevisning så tror jag att man måste testa att be om konkreta saker till Gud och avsluta bönen med "I Jesu namn" (vilket betyder typ "på grund av vad Jesus har gjort så vill jag kommunicera med dig"). Och till slut så kommer man att ha lärt känna Jesus tillräckligt väl för att veta att han älskar en, bara vill väl och bara har goda planer och då kommer man att inse att det är bäst att ge kontrollen över livet till honom och göra det. Och i samma ögonblick som man gör det blir man befriad från synd, frälst, försonad med Gud, pånyttfödd och får rätt till Den Helige Ande och evigt liv. 

Men, det stämmer också som du skriver att det är när vi lämnar tillvaron här, som kristna, som vi helt och fullt på alla sätt slipper synden och skulden eftersom tillvaron här är så präglad av synden och konsekvenserna av den. Det går inte att leva helt syndfritt som kristen på den här platsen, för att det ska vara möjligt behövs en ny plats som inte är påverkad av synd och där inga människor som syndar finns, samt nya kroppar. Det kommer senare.

Tack för input!

Det är förstås fullt möjliga teorier du lägger fram, men är inte starkare än någon annan.

Vad det gäller möjligheten att Jesus efterlevande skulle hitta på eller skarva sanningen bitvis så visste de väl inte innan vad de offrade eller skulle komma att få genomlida?

Kunskapen om psykisk sjukdom var inte lika välutvecklad då, så det finns ingen garanti för att sådan av art med lindriga yttre symtom kan avslöjas. Här hänger det även lite på vilka personer som samlas kring ens person. Är det människor som lätt låter sig imponeras, lätt låter sig manipuleras, är de i en känslomässig ställning gentemot Jesus som gör att de får allt svårare att ifrågasätta eller tycka att det finns något i hans personlighet och mentala hälsa som är onormalt...?
Man kan granska den moderna tidens sekter och se liknande fenomen.

En av mig glömd möjlighet i detta är även medveten vilseledning utan psykisk sjukdom, att Jesus helt enkelt närde ett överdrivet personligt behov av uppmärksamhet, vördnad och framgång fast han ur modern psykologis mening inte är psykiskt sjuk.

Det som är märkligt här är att det inte tycks finnas en endaste liten textrad som Jesus skrivit själv...
Samma var det väl med Muhammed!?
Hur kommer det sig?

Jag kan inte riktigt hålla med dig där...
-Gud har bestämt vad som är synd. Det följer inte alltid människans logik vad det gäller gott och ont samt går ofta mot människans drifter.
-Gud har skapat människan med dess egenskaper, både av styrka och svagheter.
-Gud vet vad som händer.
Jag kan inte se det på annat sätt än att detta är ett val Gud gjort och det med ett syfte Gud vill uppnå.

Ett par jämförande metaforer:
Gud säger att det är en synd att bli blöt om fötterna...
...och så fyller han världen med vatten...

Om Gud är bonden bakom plogen, människan är oxen som drar plogen och synden är piskan som bonden har för att få oxen attt jobba...
Så kan oxen aldrig jobba så hårt att han slipper känna piskan, utan kan endast välja att lida av många eller färre rapp. Piskan är alltså bondens viktigaste redskap för att få jobbet gjort. Med människans intellekt hade Gud dock kunnat välja att låta människan förstå det värdefulla i att jobbet blir gjort, istället för piskas till det...Nja, även en som håller tyst vid tortyr för att lämna information är under tvång, eller hur?

Även för icke-troende uppstår känslan av skuld och att man gjort fel, men det följer då människans moralkompass och inte Guds definition av synd (om detta inte sammanfaller förstås). Mer logiskt vore att moralisk känsla och definition av synd alltid sammanfaller. Eftersom det inte gör det så ger det mig känslan att det ena inte är äkta och sant, men som guds skapelse borde inte människan ha ett moraliskt kompass som visar fel...Jag köper inte riktigt resonemanget här...
Om man vet vad som kommer att hända, man har t.o.m. givit förutsättningarna för det och låter det hända fast man hade kunnat förhindra det, då är det ett val man gör medvetet, faktiskt även val i flera led. Människa har i det läget långt ifrån den förmågan, så att försöka skjuta över skulden på människan är en ytterst märklig slutsats. Om jag ska tro på detta som en sanning om Gud och förhållandet mellan Gud och människan så ger det mig känslan att Gud är ett fruktansvärt dåligt föredöme... eller försöker Gud uppvisa dåligt exempel för människan att inte följa?Tack för din utförliga och beskrivande text.

-Så meningen med livet som människa på jorden är inte att bli fri från synd?

-Vad är då meningen med detta liv?

-Kan man helt strunta i att försöka låta bli att synda och istället satsa allt på Guds förlåtelse?

-Hur mycket kan man synda genom livet och ändå genom försoning få Guds förlåtelse?

[quote=77314988][quote-nick]Anonym (alva) skrev 2017-01-16 16:03:56 följande:[/quote-nick]

Jag har läst igenom allt du skrivit och du verkar minst sagt lärd inom kristendomen. Jag skulle gärna vilja skriva med dig privat, men du är anonym så jag kan inte skicka privat meddelande. Om du vill får du gärna skriva till mig. Du kanske kan hjälpa mig med några frågor som jag brottas med.

Hej! Jag skriver gärna privat med dig och försöker svara på fler frågor så småningom, när jag har svarat klart på alla de frågor jag redan utlovat svar på i den här tråden... Kanske några av dina frågor är desamma som TS frågor, eller följdfrågor, och då finns en chans att du får mer insikt i vad jag skulle svara på dina frågor genom att fortsätta följa tråden. Är det personligt förstår jag om du inte vill skriva här, men är det allmänna frågor så lägg till dem i tråden så besvarar jag dem också i sinom tid. Det kan vara så att detta pågår i några veckor framöver då det fortfarande finns mycket att besvara och utveckla, och jag har en del åtaganden utanför FL också. :) Påminn mig gärna om jag inte PM:at dig och tråden avstannar helt!

Jag ger dig verkligen ingen lätt uppgift genom att ständigt fylla på med nya frågor.
Förlåt mig, men jag har svårt att låta bli och tack för ditt stora tålamod, du är fantastisk!

Tack! Jag tycker det är enkelt. Jag har seriösa frågor och avser inte att gå till angrepp mot någon person, även om jag är kritisk till religion. Detta ger mig mer kunskap, en börda jag inte tycker är tung att bära.

Genom de seriösa svar jag får i en respektfull ton så är det för mig en självklarhet att ge detsamma tillbaka och det är bara så en diskussion kan fortsätta på ett bra sätt.

Jag riktar härmed tack även till er andra i tråden för att ni håller det på en respektfull och seriös nivå, inte minst Anonym (alva). Låt oss fortsätta så.

Just den här frågan har jag tidigare själv inte grävt i så djupt som du gör, men jag uppskattar att du tvingar mig att gå till botten med varje punkt, även om det tar sin lilla tid. 

Genom dina metaforer anar jag att din nuvarande bild av vem Gud är, faktiskt är raka motsatsen till den han är. Att Gud på något vis skulle njuta av att se oss lida. Att han skapar omöjliga uppgifter till oss och sedan äter popcorn och skrattar "moahaha" när vi misslyckas. Det är en ganska vanlig missuppfattning som säkert härstammar från hur vissa av kyrkans företrädare betett sig genom tiderna, och utbretts genom bl.a. musik- och filmindustri, men det gör det inte till sanningen om vem Gud är. 

Jag läste i din informativa presentationstråd där du bl.a. tog upp musiksmak, och kan berätta att innan jag blev kristen (och även ett tag efter) lyssnade jag också mycket på metal av olika slag. Som du gillade jag thrash (mest Pantera men även Slayer och annat) men var egentligen mer inne i death-genren (främst Nile, Origin och Immolation). Utöver metal blev det mycket deppig musik som t.ex. Radiohead, säkert för att det bekräftade min dåvarande världsbild av hur meningslöst allting var, men jag är övertygad om att musiken också faktiskt var en av anledningarna till att jag mådde dåligt. Matar man sig med negativa anti-budskap från morgon till kväll så är det klart att tankarna och beteendet formas efter det. Antagligen präglade det min bild av Gud mer än jag då förstod, och kanske är det också det gemensamma intresset som är bakgrunden till att dina och mina ifrågasättanden av Gud och Bibeln liknar varandra till sättet. Sidospår, men jag tyckte att det var värt att fundera över. 

Din metafor om att bli blöt om fötterna är intressant, men den är inte alls i linje med vad Bibeln beskriver. En mer sanningsenlig metafor om människan och syndafallet på samma tema skulle nog snarare se ut såhär: 

"Gud skapar människorna och säger att de får jorden att förvalta på bästa sätt, de får göra precis vad de vill, det enda de ska undvika är att bli blöta om fötterna av jordgubbssaft. Det finns fullt av saft med andra smaker att dricka av. De har gummistövlar på sig och den enda jordgubbssaften som finns står i en försluten flaska i ett i övrigt tomt kylskåp som dessutom är låst. Nyckeln till kylskåpet sitter på människornas nyckelknippa."

Med denna enda regel är det alltså svårt att synda, inte alls ofrånkomligt. Men lik förbaskat kunde vi inte låta bli när satan ljög om att vi skulle bli som Gud om vi hällde saften på fötterna, så vi beslutade oss för att ta av oss stövlarna och låsa upp kylen och öppna flaskan och hälla saften på fötterna för att se om vi blev som Gud då. Och sedan ge Gud skulden för att det hände.

Vi lydde satan istället för Gud, gjorde honom till vår avgud, och gav därmed vidare herraväldet över jorden till satan. Efter det har visserligen synden successivt utbrett sig och världen idag är nog mer lik din beskrivning där världen skulle vara fylld med jordgubbssaft. Jag tror att vi i vår tidsålder och kultur verkligen simmar runt i synd och därför ser vi inte tydligt hur påverkade vi är av den och hur mycket vi behöver någon som plockar upp oss ur sörjan. Och det är bara Jesus som kan få upp oss därifrån. Men även om vi ger våra liv till Jesus här så är jorden given åt satan och därför dömd till undergång, precis som han. Livet med Gud utan satans inflytande kommer som tidigare sagt inte här utan i det eviga livet efter detta. 

Den andra metaforen är så långt ifrån biblisk att jag inte vet hur jag ska bemöta den. Gud har absolut inte skapat oss till något som kan liknas vid att plöja en åker som en oxe under piska. Det finns inget sådant viktigt jobb som ska bli gjort och därmed inget värde i det att förmedla. Gud har skapat oss för att vi ska vara hans värdefulla konstverk och hans älskade barn som han vill överösa med välsignelser. Han har designat oss för att vi ska reflektera hans godhet och kärlek runtomkring oss och för att vi ska leva i frivillig gemenskap med honom. 

Gud visste innan han skapade oss att priset han själv skulle få betala för att få umgås med oss var att själv bli människa, bli frestad av synd på samma sätt som vi men stå emot varje gång, bli hånad av sina egna skapelser, förnedrad, torterad och dödad på ett plågsamt sätt. Han skulle ha all övernaturlig kraft men avstå från att använda den till annat än att hjälpa andra människor. Från att vara Gud gick Jesus till att på korset vara en människa fullt ut med all mänsklighetens skuld och skam på sitt samvete vilket innebar total frånvaro av Gud. Gud hade lätt kunnat låta bli att skapa människan och därmed sluppit gå igenom detta. Men han ville så gärna ha gemenskap med oss i evigheten som kommer efter detta, att han valde att skapa oss trots att han visste vilken uppoffring det skulle innebära. För hans kärlek (Gr. Agape) är utgivande och självuppoffrande och han vet att det lidande vi upplever här väger lätt och är kortvarigt i jämförelse med den eviga härlighet som kommer sedan. Han ser saker ur ett evighetsperspektiv, vilket vi sällan gör. Detta var enda sättet att uppnå syftet som är frivillig ömsesidig utgivande ren evig kärlek mellan en pappa (Gud Fadern) och hans barn (vi, sammankopplade med Jesus). Gud (Fadern) visste redan innan han skapade oss att vi skulle synda och han var beredd att offra sin enfödde son (Jesus) för oss, och han visste att Jesus skulle vara beredd att dö i vårt ställe för att vi skulle få det eviga livet med Gud. 

Frågan om Guds logik vs människans logik, drifter och syn på gott och ont kan jag kanske svara på imorgon och baka ihop med svar på fler av dina senaste frågor.  :)

Nämen...
Det gör kanske saken än mer intressant att diskutera. Både och skulle jag nog vilja påstå. Jag tänker på det klassiska polisseriescenariot, god guy/cop - bad guy/cop. Den ene vill visa att vi är snälla, vi är sjyssta, vi vill dig inget ont, men du måste samarbeta... Den andre ryter till och demonstrerar vad som annars händer... Fast i bibliskt sammanhang sker detta i motsatt ordning, först GT, sedan NT.
Det må vara ett missförstånd, men min uppfattning har ju sitt ursprung i Bibeln.Intressant att du är en gammal hårdrockare!

De låtar jag tycker är intressanta och viktiga textmässigt är inte av den typen. Jag lyssnar inte alltid till texterna och tar till mig ord som riktade till mig. Mycket av texterna är ju bara berättelser om verkliga händelser eller rena sagor.
Jag känner bara positiva känslor av att lyssna på musik och positiva känslor håller mig glad, full av livsglädje. Jag får inte känslor som skapar behov/saknad av något, exempelvis droger, spänning eller religiös tro. Kjell Lönnå skulle göra mig mer deprimerad än Black sabbath, jag lovar!
Min bild av Gud kommer inte från musik eller annan kultur, möjligtvis kan delar av min syn på religion och troende komma därifrån, men inte till särskilt stor del.
Många hårdrockare är troende och ändå slutar de inte spela hårdrock/metal.Agerande av fri vilja måste ses utefter givna förutsättningar. Vilka förutsättningar fick människan att förstå att fötter blöta av jordgubbssaft är fel, eller för Adam att äta äpplet var fel? Ingen talade om varför, trots att människan av Gud givits den intellektuella förmågan att resonera om både rationella, logiska och moraliska skäl för sitt handlande. Istället blir människan lurad och detta vet Gud kommer att ske. Gud gav förutsättningarna och eftersom de var usla så misslyckades människan. Med skäl till agerande som människan kan förstå så kommer fler att välja rätt och även detta vet Gud.

Var kommer förresten satan in? Är inte även det en skapelse av Gud?Det är en intressant tanke detta om att Gud genom Jesus provade på människans liv och frestades av synd... Men vilken människa? Kan Jesus som person och hans liv jämföras med alla andra? Jesus har all kunskap och förståelse för Guds vilja och drabbas aldrig av svårigheten att avgöra vad som därför är rätt eller fel enligt Guds vilja. Vilken människa lever efter sådana förutsättningar? Nej, för att veta hur det är att vara människa och leva som människa så måste man ha den erfarenheten rakt igenom, inte bara kroppsligt som Jesus.

Tack återigen för att du orkar skriva och besvara alla mina frågor. Det ger mig enormt mycket.

Jag är troende kristen (protestant) men inte konservativt bokstavstroende. Förutom det är min make bokstavstroende praktiserande sunni muslim. Tråden verkar väldigt intressant och ska läsa igenom hela imorgon och se om jag kan tillföra något. Jag är rätt väl påläst inom både islam och kristendom, men kan även lite om judendom (speciellt angående gamla testamentet).