Nöjd med sjukvården?

Talar för mig själv och en annan person. Vi lider båda av depression pga PTSD. För det första har det tagit oss båda flera år att få psykisk vård för de trauman vi utsatts för, i mitt fall har det tagit nästan 8 år att ens få en kontakt i psykiatrin.

Utöver traumat så har vi båda fått fyskiska sjukdomar. Jag har lidit av urinvägsinfektion oändligt många gånger för att sjukvården inte tror på att jag är sjuk, utan säger att det sitter i huvudet på mig. Det har tagit månader att ens få lämna ett prov för odling och få penicillin när det visat sig att det är UVI. Min vän har nu råkat ut för lunginflammation och fått samma bemötande, att hon bara inbillar sig. Hon har legat i respirator sedan innan jul och svävat mellan liv och död för att ingen trodde henne på behandlingshemmet där hon bor, utan bara lät henne ligga i sängen för att hon "larvade sig".

Jag har återigen urinvägsinfektion som flera gånger satt sig på njurarna, och jag är också riktigt sjuk men får ändå ingen hjälp. Har åkt till akuten flera gånger då jag svimmat, kissat blod och kräkts upp ALLT jag ätit och druckit i flera dygn. De gör ändå inga tester utan säger att man kan må dåligt i kroppen om man är deprimerad och att jag borde söka kuratorkontakt på vårdcentralen.

Det här är farligt. Bara för att man har en psykisk diagnos blir man inte tagen på allvar. Jag har haft oturen att bli fysiskt sjuk trots att jag har en psykisk sjukdom, och det känns som att det är kört för mig nu. Ingen kommer nånsin tro på att jag faktiskt är sjuk.