Sen abort i vecka 15
Beslutet är redan taget och genomfört. Men jag har vridit och vänt på varenda tanke om detta.
Jag gjorde abort för att jag lyssnade på min pojkvän/särbo. Han tyckte inte det var rätt tid.
Han kände sig inte redo pga psykisk ohälsa.
Jag däremot lever ett stabilt liv även fast jag får bära mycket av hans mående då det ofta går ut över mig.
Jag upptäckte inte graviditeten förrens i vecka tolv, det vill säga när jag fick tid till ultraljud var jag redan i vecka 13.
Fick lite tid att fundera men utförde aborten i vecka 15.
Beslutet blev rätt från hans sida, men inte från min. Det känns nått oerhört att jag vet jag hade klarat detta själv om jag hade behövt, men valde ändå att genomföra det för hans skull.
Har lipat, ångrat och fördömt mig själv för beslutet. Men inser att det inte går att göra ogjort.
Skriver mest för en sorts bearbetning och kanske någon som varit med om liknande situation eller bara har något stöttande ord i förbifarten.
Eller kanske det är någon som står i samma val som jag fick göra för ett tag sen.