Sen abort i vecka 15

Jag sitter i samma sits.

Jag gjorde en abort i somras, i v15. Min sambo klarade inte av att vi fullföljde graviditeten pga tidigare mycket dåliga erfarenheter av att skaffa barn.

Jag själv har i hela mitt vuxna liv drömt om att få en familj och blev överlycklig när jag fick veta att jag var gravid.

Jag gick sönder vid aborten och jag tror inte att jag någonsin kommer känna mig hel igen.

Jag tampas dagligen med min ånger och sorg. Jag försöker förstå, främst min sambo men även mig själv men det går inte.

Jag har bara ett par år till jag fyller 40 så min chans att få några barn här i livet är nog förbi och det gör mig så oerhört ledsen!

Vad gör man med livet utan barn när man så gärna vill ha och vad gör man med sorgen över det man förlorat, det gör så ont!

Jag upptäckte det ganska sent och då trodde jag inte att jag var så långt gången som jag var.

Jag visste att min sambo var rädd och vi gav varandra en tid att tänka men jag kunde aldrig tro att han skulle välja abort ändå, så jag fick en chock när han berättade hur han kände och tänkte.

Jag valde min sambo framför vårt barn, men såhär i efterhand vet jag inte om mitt val var rätt. Inget av alternativen hade blivit bra tror jag. Om jag behållit barnet hade jag fått leva ett liv utan min sambo, som jag älskar så högt, och jag hade inte kunnat behålla mitt jobb. Jag hade inte kunnat ge barnet det liv jag önskade för det helt enkelt.

Men när jag ser på MITT liv nu så känns det så fruktansvärt tomt och meningslöst. Jag vet varken ut eller in längre. Jag går hos kurator för att försöka få perspektiv och finna en mening igen. Det går framåt men bakslagen kommer som en käftsmäll ibland, en kompis som nyss blivit gravid osv, sådant är svårt att hantera.

Jag brukar besöka minneslunden där jag tror min lilla finns. Jag var i sådant chocktillstånd efter aborten att jag glömde fråga vad som händer med fostret/barnet efteråt men efter all sökning på nätet så tror jag att jag vet var h*n finns. Det ger mig i alla fall lite inre frid att kunna gå dit och tända ett ljus och minnas.

Ja precis. Min sambo har ett barn sen innan och ett änglabarn som dog vid födseln.

Men du då, har du barn sedan innan eller finns det hopp om att få några framöver? Hur fungerar livet med din pojkvän nu efter aborten. Kan ni prata med och stötta varandra?

Jag tror att en abort alltid är jobbig att ta sig i genom, men kanske blir det lättare om man får ett barn senare i livet, eller om man har barn sedan tidigare. Jag vet inte..?