Vårat barn är 9 år och vi har varannan vecka.Nu har pappan tröttnat på det och vill ha barnet antingen heltid hos sig eller heltid hos mig,orsak oklart.Han menar på att domstolen måste bestämma om det blir han eller jag.Själv tycker jag att det här låter konstigt.Vad göra?
Enligt honom så är vårdnaden allt,att då skulle barnet på heltid hos vårdnadshavaren.Skulle kännas fel och konstigt att inte få ta hand om sitt barn.Och vad skulle barnet tänka och må att förlora den andra föräldrern.
Har någon erfarenheter?
Inga egna erfarenheter men tänker att pappan kanske helt enkelt inte klarar varannan veckas-livet. Det kräver ganska mycket av en som människa dels att leva familjeliv ena veckan och kanske vara ensam andra. Han kanske också tycker att uppbrotten varannan vecka är jobbiga.
Nu kommer någon säkert säga "men barnet då!". Och visst ska man göra det bästa för sitt barn men för att vara den bästa föräldern man kan vara behöver man må bra själv också.
Skulle han gå med på någon annan lösning som till exempel 2-2-3 eller är det bara heltid hos den ena som gäller? Att orsaken är oklar tyder på att er kommunikation inte verkar vara något vidare och det kan också vara jobbigt om man har varannan vecka.
Men om han skulle få vårdnaden är jag rädd att jag inte skulle få träffa barnet.Om han skulle neka/flytta med barnet.
Har svårt att se hur han ska få igenom det, om det inte är nåt speciellt som hänt. Vad säger barnet självt? Inte för att barnet får bestämma men om barnet absolut inte vill träffa en förälder så lite kommer nog inte domstolen gå med på det. jag vet fall där man dömt att föräldrarna skulle ha fortsatt varannan vecka trots att ärendet handlade om att en förälder ville ha hela vårdnaden.
Du kanske kan höra lite med en jurist?
Detta du skriver här känns mer allvarligt. För det är en skillnad i att försöka hitta ett sätt där alla kan få må bra, även pappan, och på att försöka förstöra relationen till den andra föräldern. Är det så på riktigt ska du inte vara lika medgörlig utan snarare tuff och kanske till och med kräva hela boendet. Men då måste du kunna peka på faktiska saker som pappan gör för att förstöra relationen mellan dig och barnen.
Bara det att utsätta dig för stressmomentet att hota med domstol trots att du redan avstår halva tiden med ditt barn påverkar förstås sig som människa. Men det är hans rätt och inte mycket du kan göra något åt. Dock ska du veta som flera har skrivit att hans möjligheter att lyckas är nästan obefintliga på det du har skrivit här. Var trygg i det och låt honom bråka på egen hand så att säga. Om han faktiskt går till domstol kontaktar du en jurist och var trygg med att de löser detta.
En bekant till mig fick nyligen egen vårdnad.Varför?För pappas dåliga samarbete,han var opåtliglig och ibland visste inte ens mamman var barnet var nånstans,när hon skulle få barnet tillbaka.
Om båda begär egen vårdnad kommer rätten inte l0ta er behålla den båda två. Någon av er kommer förlora vårdnaden.
Söker ni n0da så får man även vara beredd på att förlora den.
Själv tror jag inte alls att varannan vecka är det bästa för barn till skiljda föräldrar.
Menar han verkligen inget umgänge alls med den andre föräldern? Det låter konstigt.
Har han sagt det, att det är för att hämnas?
Har du en hemförsäkring?
Ja. Kolla det.
Det ska mycket till att han ska få enskild vårdnad.
Försök sms:a när ni kommunicerar så har du det skriftligt i en eventuell tvist.
Vad vill barnet/barnen?
Gränsar nog till parental alienation syndrome. Vilket klassas som psykisk misshandel av barnet. Snackar han skit om dig för barnet?
Det är det sista du ska göra. Du ska sitta lugnt i båten och bara begära att allt kvarstår som tidigare. Då kommer han att förlora sin ansökan.
Om han stämmer dig för att få ensam vårdnad (som inte har ett jävla dugg med boendet att göra egentligen, han har fattat fel där) så yrkar du i första hand på fortsatt gemensam vårdnad och att umgänget kvarstår som förut, i andra hand på enskild vårdnad för dig och att umgänget kvarstår som förut. I tredje hand på enskild vårdnad för dig och helgboende hos pappan, i fjärde hand att du har hela boendet (umgänget).
Då visar du att du vill samarbeta, att du vill barnets bästa osv. Låt dock barnet tala med skolpsykolog, denne är HELT på barnets sida och kan stödja barnet att stå emot pappans manipulation. Denne kan också påvisa pappans psykiska misshandel som det faktiskt är att försöka få barnet att välja en själv före den andra föräldern. (Mitt barn råkade ut för samma men han slutade när jag röt ifrån, mitt barn fick också tala med skolkuratorn vilket var jättebra)
Om han vinner hela boendet (som är det han eg menar) så kan han flytta iaf även om ni har gemensam vårdnad. Du träffar ju ändå aldrig barnet även om det inte är av fri vilja. Skattverket gör bara en utredning om var barnet har sin huvudsakliga dygnsvila och skriver barnet där, särskilt om flytt redan skett, då kan tom domstol döma att barnet ska stanna kvar om det anses ha rotat sig på den nya orten även om den flyttande föräldern har gjort det utan den andres medgivande.
Barnets folkbokföringsadress ska i första hand vara där barnet sover mest, i andra hand om ena föräldern bor kvar så är barnet kvar där om man inte aktivt gör en ändring. Sedan tittar man på vem som bor närmast barnets skola. Detta är alltså om föräldrarna inte är överens.
Fast det är HANS val och inget du kan göra något åt eller ta på dig. Du kan bara finnas för barnet och försöka förklara att vuxna gör konstiga saker ibland men att det absolut inte har med barnet att göra.
Bry dig inte om det, han VET att det går att såra dig genom barnet så om du 'bara' (supersvårt när det kommer till ens barn, jag vet) är lugn när han kommer med såna hot och säger: Ja, vad du väljer att göra kan inte jag göra något åt. Försöker han lägga detta på dig så säg att han får ta ansvar för sina egna val, du tänker inte göra det och avsluta samtalet så snart som möjligt.
Helst ska du försöka ha all kontakt med honom skriftligt så att du kan bevisa vad han har sagt och inte om han kommer med lögner sen.