Min fru är extremt extrem

Tack för svaret!

Dessvärre har jag intensivt försökt att få med henne med Alla möjliga olika argument men hon tror inte på det. Jag gick tom själv ensam på det på inrådan.

Tack för svaret!

Återigen, tack för era svar.

Saker som är bökiga är:

1. Hon kickar igång grejer som förväntas att man gör något mer med. T.ex. Kan hon låna 20 böcker på biblioteket men skippar fullständigt att lämna tillbaka dom. Hon kan köpa 3 klädesplagg med en plan att fundera och sedan lämna tillbaka 2 av dom. Problemet är att hon har inte insikten att hon i praktiken aldrig kommer att ta sig i kragen och lämna tillbaka dom. Osv

2. Lite som 1. Hon plockar ALDRIG undan efter sig.

3. Inkonsistens: Hon kan tokskälla ut mig för någon bagatell som på intet sätt är diskuterad tidigare för att sedan göra samma sak fast i mycket större omfattning.

4. Jag blir ofta beskylld i olika sammanhang för att ta över saker och ting. Hon tycker inte att hon har fått vara med. Av olika anledningar är påståendena rejält sjuka. T.ex. försäkringskassan och räkningar gör jag alltid. Jag har vid flera tillfällen försökt att få med henne på tåget. Jag har berättat hur man kommer in, koder etc men blir ständigt beskylld för att jag försöker dölja något. Det finns en drös andra exempel. Gemensamt är ofta att hon först tvärvägrar att göra något för att sedan hävda att jag har stäng henne ute.

5. Strutsen: När något vikitigt men potentiellt jobbigt brev kommer så öppnar hon det inte och jag får inte göra det heller. Hon har två just nu som kommer att bli för sent öppnade om jag inte ligger på om dom med konstant etterregn över mig som följd.

6. Hon vill att jag ska sköta allt snack utåt då hon tycker att det är jobbigt. Problemet är att jag ska hålla en ok fasad utåt men det är hopplöst när hon plötsligt och ofta drar i någon nödbroms av någon skum anledning.

7. Ibland blir barnen bjudna på kalas. Det ska alltid jag hålla i. Problemet är om hon får ett sms el mail om det. Då märker aldrig jag det varpå vi inte ens svarar bu el bä.

Jag kan fortsätta att skriva rätt länge även om många saker är varianter av varandra.

Min fru är bra på att städa men gör det väldigt sällan.

Vi har varit ihop rätt så länge så jag har lärt mig leva med det. I vissa avseenden har problemen blivit mildare, men i vissa andra väldigt mycket mer jobbiga att hantera. Speciellt med tanke på att vi har tre barn nu och hus mm. Möjligheten att hantera och parera för problem som inte funkar är svårare.

Oj, tack för alla svaren i tråden!

Vi har vart gifta i 17 år och ihop i 20. Barnen är 10, 8 och 5.

Jag tror att alla till vardags kan vara mer eller mindre virrig. Det är inget konstigt. Det som skiljer min fru från det stora flertalet är att hon på något sätt har gett upp "steg 2" genomgående. Att föra ett resonemang - i synnerhet när hon "har kommit igång" - är helt meningslöst. Som att ta en bit från 100 olika pussel och ge sig tusan på att få ut "det nya pusslet" medelst hammare.

Jag gillar henne någonstans, men vet inte hur jag kommmer att känna när barnen är utflyttade. Samtidigt vänder jag mig lite emot att bortförklara med att personen har ADHD, men som sagt bara lite. Alla har ADHD-aspekten mer eller mindre. Bara för att en person Nisse är över gränsen och hans bror Peller är nära gränsen, men inte över så kan jag inte helt köpa Nisses handlingar med att han har ADHD, medans Pelle inte har något att skylla på. Folk är olika helt enkelt. Samma gäller givetvis med vissa andra funktionsnedsättningar, som t.ex. autism.

Det verkade som jag inte lyckades få till brevöppningen i tid och lyckades ta action på det. Fick nyligen höra att jag inte hjälpt till att hantera det ena av dom... efter ganska mycket tjat. Det andra får vi se vad som händer med.  

 

Hej

Som jag skrev tidigare är jag i princip positiv till familjerådgivning el liknande men hon tvärvägrar. Jag började gå själv men det gav inget. Personen jag gick hos var väldigt frågande.

Nu senast har en av barnens bästa kompisars mamma ringt henne minst fyra gånger men hon vill inte svara. I mitt huvud kan man inte göra så utan att ha en story som förklara beteendet. Jag vet inte vad jag ska göra om jag springer på dom. Jag dras ju liksom in i det. Ska jag låtsas som jag inte visste något? Eller vad? Eller försöka ta tjuren vid hornen och ringa upp själv kanske med någon undflyende förklaring.

Hej,

Hon jobbar. Det är ganska skakigt på hennes jobb. En väldigt dåligt fungerande arbetsplats och jag har länge försökt att få henne att söka sig därifrån. 

Vi har gemensam ekonomi och hon har hyfsat bra ordning på att inte tokspendera pengar på skit. Anledningen till att hon inte gör räkningar och FK mm är nog att hon har svårt för att klara den tröskeln. Det är ju lite smådetaljer man måste hålla koll på. Det räcker för att det ska bli för jobbigt. Samma sak gäller för många andra saker som just är småmeck-grejer.

Tro mig, jag försöker inte förminska ADHD bara för att jag beskrev vad en diagnos innebär.   

Jag är fullt medveten om att det skulle bli problem om jag faller av pinn. 

Det har gått som en neråtgående spiraltrappa senaste åren och jag måste göra något. Jag har av flera skäl utelämnat flera omständigheter som gör saken värre, men jag vill inte lämna ut mera ens i anonymt läge.

Jag ska ta kontakt med kommunens frivilliga familjeavdelning.