Frebol skrev 2016-12-08 23:23:22 följande:
Hej,
Fina ord (trots att inte heller jag har mycket till övers för den gode doktorn...).
Förluster är ohyggliga. Känner att jag försiktigt behöver flika in att ingen förlust kan jämföras med den att förlora sitt barn. Jag vill absolut inte rangordna sorg. Vill bara berätta att den djuriska avgrundsdjupa sorgen efter ett avlidet barn är annorlunda än annan sorg. Det blir så himla känsligt för oss som faktiskt gjort det när någon som inte gjort det försöker beskriva sorgen och hur den "ska" se ut och fortskrida. Provocerande liksom... Det är bara en förälder som förlorat sitt barn som fullt ut förstår. Det är jag helt övertygad om. Jag är kurator till yrket och deltar i sorgegrupper privat. Jag har förlorat släktingar, förälder, vänner. Förlorade min son under fruktansvärda omständigheter för 3 år sedan. Den sorgen är obeskrivbar.
Beklagar dina enorma förluster!!! :(
Jag håller med dig till 100%! Jag har sett min mamma faktiskt dö en smula när min bror dog. Jag och brorsan var unga och kunde leva vidare MED en enorm saknad, men mamma blev aldrig sig själv igen.
Att förlora mitt barn är min största skräck i livet, det klarar jag inte - allt annat överlever jag trots sorg.
Jag menade inte att provocera någon, verkligen inte. Jag förstår hur hårt sorg tar för oss andra, förlora ett barn (som min mamma gjorde), då kommer man nog aldrig tillbaka?
Jag och min bror höll hennes händer på varsin sida av sängen när hon tog sina sista andetag. Sköterskan sa "dina barn är här nu du kan somna in"...
