Det är just detta som är så tragiskt med TS, när den säger det är bara sluta.
Speciellt för den gruppen som har en gedigen psykisk ohälsa i grunden.
Det finns inget motfalls i det jag säger.
Du valde idioter som kompisar och det är nått du får ta ansvar för.
Många andra väljer bort såna här människor, även om de använder droger.
Just för de vet att dom är idioter man ska hålla sig ifrån.
Du tänker inte längre än näsan räcker.
Det enda du skapar med denna åtgärd, är att de begår mer brott som drabbar oskyldiga.
Ta bara Danmark där startade man upp injektionsrum och hade heroin till heroinisterna.
Där gick vissa typer av brott ned 80%.
Ditt "förslag" bara kommer öka brottsligheten, men är det detta man vill(och man gör) så blanda inte in mig i detta.
Jag menar bara att det finns vissa av dessa människor som verkligen behöver en spark i röven. Några av de missbrukare jag umgicks med var energiska och verbala /manipulativa personer och hade definitivt klarat av att arbeta om de inte hade haft något annat val. Som missbrukare skyller man på en massa saker för att kunna fortsätta dricka och droga och för att slippa den jobbiga biten med att ta ansvar för sitt liv. Ja, det låter hårt, men är inte desto mindre i många fall sant.
Som missbrukare fjärmar man sig mer och mer från den verklighet som vanliga svenssons lever i och skapar egna "sanningar" som blir allmängiltiga inom just den gruppen. Det är som en sorts sekt, som har sina egna regler, normer och värderingar och som stänger ute alla "vanliga" människor.
Jag har tänkt och funderat hela mitt liv och har nog tänkt några (eller ganska många) steg längre än du. Som sagt jag tyckte synd om mina dåvarande "vänner" och ville hjälpa och stötta dem. De uppskattade förstås det men var inte villiga att ta tag i sina liv. Har man försökt i 17 år så är det inte konstigt om man ger upp till sist.
Det ena utesluter inte det andra, om du har den åsikten som du har.
Så bör man alltid informera om att det är bara fantasier du kommer med och att frågan är bra mer komplex än så.
Men kanske du lever i en svart vit värld, där man kan bara välja hålla piska eller morot.
Jag lever inte i nån svart vit värld som du.
Jag vet inte allt om missbruk, den som gör det har hybris.
Men två saker med dig dock som är tokigt, och det är med en spark i röva så ska man sluta missbruka och den extrema naivitet som du har där.
Och det andra, och det är du som valt dina ruttna kompisar.
Vet inte vad akademiker eller andra skolinriktningar har med saken att göra, men det vet tydligen en missbrukare.
Såna som använder utanförskap som du gör, är såna som bara är intresserade att trycka ned folk i skorna för de inte gör som du vill.
Min erfarenhet är att hålla sig undan sådana personer du umgåtts med, som med stor sannolikhet samtliga hade grav psykisk ohälsa.
Och måste man umgås med missbrukare, så finns det massor av högfunktionerade missbrukare som är rätt normala, förutom deras missbruk.
Men du valde bottenskrapapet och sen gråter över dina dpåliga val, genom utfall mot alla andra missbrukare.
Och jag är stenhård mot missbrukare, dock är jag inte dum och dömer ut dom som och säger det räcker med en spark i röva.
Så blir allt bra.
Den stora mängd missbrukare vi har i Sverige är enbart för våra inhumana lag kring droger.
Vi Sverige börja få kritik i hur vi hanterar drogfrågan och individer kring denna.
till att bryta mot mänskliga rättigheter, och det just pga vi bryter dessa mänskliga rättigheter som gör problemet större vad det är.
Just för vi har polisen som är hindrade att ge rätt vård.
Vi ska också tillägga att det var bottenskrapet av missbrukare också.
För vi ska även missbrukare kommer i olika former
Nej, jag säger du valde bottenskrapet, så försök inte lägga orden i munnen på mig.
Min värld finns det allt ifrån bottenskrap till högfungerande missbrukare.
Så dra inte in mig i din svartvita värld.
Nu vet jag inte längre om tråden är sann, eftersom TS skrev för några sidor sedan att den inte var det, men jag vill berätta ändå.
Jag har varit på botten, sprutmissbrukare och riktig gatuprostituerad av det sunkigaste slaget. Har du lite heroin så har jag en fitta till salu, på den nivån. Det var inget festande där, alla i min krets var just utslagna, sjaskiga, smutsiga. De flesta var småtjuvar, bedragare eller prostituerade. Mat för dagen var inte viktigt, inte kläder på kroppen heller skor på fötterna heller. Droger var viktigt. Allt handlade om att få tag på droger, vilka som helst till vilket pris som helst med vilka medel som helst. Det finns inte på kartan att sätta sig ner och läsa en självhjälpsbok eller senaste psykologistudierna. Har man tid eller kraft för det är man inte mycket till missbrukare. Visst fanns det dagar då jag undrade vad fan jag höll på med, men de tankarna fanns bara i några minuter, eller kanske någon sömnlös ångestnatt. Sen gjorde sig abstinensen påmind och det enda som fanns var att försöka få tag på mer droger. Till vilket pris som helst, med vilka medel som helst. Vem som helst fick göra vad som helst med mig, bara jag fick droger eller pengar till droger, och många, många män tig sig friheten att göra vad som helst med mig utan varken mitt tillstånd eller att betala för sig. Jag har många ärr, både fysiska och psykiska.
Ville jag ha hjälp? Ja, men jag trodde inte på samhället. Jag hade ju inte fått hjälp innan jag hamnade där jag hamnade, trots att jag bönade och bad under många års tid. Hade en annan missbrukare kommit och velat hjälpa mig så hade jag förmodligen skrattat vederbörande i ansiktet. Och sedan snott hans droger.
Det vände för 6 år sedan, när jag var gravid. Jag trodde inte alls på att jag var gravid förän jag hade ganska stor mage, jag var ju annars ett benrangel, men jag fattade tillslut, och då kunde jag inte på något vis överge det livet. Eftersom jag inte redan fått missfall så var det meningen att barnet skulle leva, tänkte jag. Så för det barnets skull gick jag till närmaste socialkontor och den människan som jag fick träffa på missbruksenheten är den bästa människa jag träffat i mitt liv. Han förklarade mycket noga att han skulle hjälpa mig och min bebis, stötta mig att bli en bra mamma utan misssbruk och med ett liv och ett hem och en utbildning. Jag grät som ett barn där på hans kontor, aldrig i mitt liv hade någon velat göra något för mig innan.
Det var en kamp att bli drogfri och att lära sig hur samhället fungerar igen. Jag har trillat dit igen flera gånger, men på 2 år har jag inte tagit några droger och inte druckit en droppe alkohol, även om det aldrig var min last. Jag fick fantastiska människor omkring mig och min nu 6-åring som vill hjälpa oss. Mitt barn blev familjehemsplacerat hos en släkting, men jag är välkommen dit när jag vill, så länge jag inte är påverkad. Nu hämtar jag barnet varje dag efter skolan och umgås två eftermiddagar i veckan och har barnet två helger, hämtar lördag morgon och lämnar sönda kväll, samt en lite längre helg där jag hämtar på skolan på fredagen och lämnar barnet i skolan på måndag morgon. Tids nog kommer barnet vara hos mig på heltid, hoppas jag, för jag älskar den ungen, och i mitt hjälrta ber jag om förlåtelse varje gång jag ser barnet att hen föddes hög av en missbrukade mamma och fick börja sitt liv med abstinens.
Jag har nästan pluggat in gymnasiet nu, jag har bara en termin kvar. Framtiden finns, även om jag inte trodde det för 6 år sedan. Det enda jag trodde på då var drogerna.
Det stora problemet är väl att väldigt stor procent av missbrukarna har psykiska problem i botten.
Och löser man inte dessa, så är det extremt mycket svårare att klara sig ur ett missbruk.
Men nu kommer väl någon svart och vit-kraxare och säger att det finns många som kommer ur ett missbruk utan att ha adresserat och löst psykisk ohälsa.
Vilket givetvis sant, men det är ett extremt stort hinder för denna grupp att komma över.
Sen vet jag inte hur drygt det är med missbrukare, brukar liksom inte umgås med missbrukare.
Men visst de har en massa problem med sig själv och hur de agerar med omvärlden, och hur litet intresse de har för andra, är nått som ofta är rätt tydligt.
Och som få människor accepterar som beteende.
Men en missbrukare är ju sjuk, och ska ses som sjuk, och jag tycker normalt inte att sjuka människor(med diagnoser) ska se ned på.
Dock är detta familjeliv, där sparkar man gärna på de som ligger, och berättar gärna att de är inte människor och inte ens ska få ta del av vård.
Och vård får de tyvärr inte så ofta heller, då vi har en polis som är hindrande att söka adekvat vård i en lugn miljö.
De är mer intresserade att straffa dig, men varför man använder poliser till ett hälsoproblem, är nått jag aldrig någonsin kommer förstå.
Missbrukare är människor, det är nått man sällan kommer ihåg på familjeliv.
Hej!
Ts, vad bra att du tagit tag i ditt liv. Jag kan inte uttala mig om missbruk vad gäller allt och alla, MEN jag tror att detta offerbeteende du nämner är en viktig faktor i många fall. Det är nog något som inte belyses nog mycket då många kan rida lite på att det är en sjukdom och ha en mental inställning att de är offer..tror att man i många fall har något att vinna på att ändra bilden hur man ser på sig själv. ....för detta offerbeteende finner man ju på alla möjliga håll i samhället, inte bara bland missbruk. SÅKLART PRATAR JAG INTE OM ALLA. Men jag tycker ändå ts tar upp en viktig punkt.
Det största problemet med att komma ur missbruk i Sverige är att när man har blivit nykter så är det liksom jaha vad händer nu. Och då är man i en väldigt tuff livssituation. Lägger man även till att man desutom oftast har rätt många psykiska problem, dels från missbruket i sig men också såna som man har sen långt innan man började missbruka. Som antagligen var orsaken att man började. Detta får man ingen vård för alls. Men det spelar egentligen ingen roll. Problemet är främst att om man inte är en normal och frisk individ i Sverige så får man det väldigt tufft. Sveriges sociala klimat är iskallt mot alla som av någon anledning inte passar in i "the swedish dream".
Som nykter missbrukare har man egentligen bara två val, leva kvar i den missbruksmiljön men vara nykter själv eller söka sig till kristina grupper. Alla andra dörrar är stängda. Att det första är en dum ide fattar alla och det andra alternativet passar verkligen inte alla.
Det här är något Sverige måste börja prata om och våga ta i. Att vårt sociala klimat är hemskt.
Så du var en sådan där tröttsam, patetisk missbrukare under hela 17 år... Usch vad dåligt. Så svagt av dig att hamna där och under så lång tid.