Är så trött på missbrukare! Hur svårt är det att ta tag i sitt liv?

Min anledning till droganvändande grundar sig i miljöfaktorer. Sedan var det såklart en del nyfikenhet inblandat initialt. Men det finns inget direkt beroende kopplat till mitt användande, men jag förmodar att jag är lyckligt lottad som inte är speciellt sårbar för sådant. I Sverige kallas det missbruk ändå oberoende av vilka faktiska skäl som föreligger.

Jag kan ha ett oerhört långt utlägg om varför jag inte är det minsta intresserad av att ta tag i mitt liv. Men då jag misstänker att det bara blir pajkastning så undviker jag det.

I korthet kan jag säga att jag hellre förlitar mig på artificiellt stimulerad lycka än beror av vardagens nycker. Utifrån vad jag har skönjt för mönster så finns det allehanda saker som dränerar glädjen i tillvaron. Kan vara allt från jobbiga internettroll till att man blir utsatt för andra människors humörsvängningar. Dålig energi och karma sprids väldigt lätt genom den mänskliga faktorn. I perioder har jag själv varit spridare, men försöker undvika sådant numer genom att självvalt isolera mig. Har ändå alltid varit en person som inte fått ut något av att umgås med andra enda sedan barndomen. 

Ap ap. Föreskrifterna säger att man är missbrukare om man nyttjar illegal narkotika. Då måste man vara det för det är precis så som folk resonerar kring andra ämnen och frågor på det här forat. Man kan inte vara inkonsekvent! Det är typiskt för sådana som saknar insikt t.ex. missbrukare. :D

Hear hear. Men det behöver du inte låt bekomma dig. Det går att missbruka helt okej utan relationer till andra.

Politisera allt gör det. Det är ju det som är mest nonsens om något i detta psuedodemokratiska samhälle.

Har du en källa på det?

Men lösningar till att göra rätt för sig finns det gott om. Men det finns allt för många som gör fel för sig på samma gång p.g.a. att pengar inte motsvarar en adekvat konvertering av energi, vilket arbete är: "en omfördelning av energi". Pengar ger bara användarna ett falskt intryck av balans sett till skenbar omfördelning i utfört arbete mellan en säljare och en kund som styrs av dynamiska istället för statiska system. För att det ska vara balans skulle i så fall alla arbeten ha samma lön och allt skulle kosta lika mycket. Men då skulle t.ex. en snickare alltid göra rätt för sig energimässigt medans en börsmäklare skulle göra mindre rätt för sig än en arbetslös som går till fots ett par km varje dag för att stämpla. Dessutom skulle det bli mer survival of the fittest och mindre social välfärd för de som är utsatta, t.ex. missbrukare, småbarnsföräldrar, pensionärer, feta, sjuka, handikappade.

Är det otydligt någonstans är det för att jag missbrukar, för i skrivande stund är det helt logiskt.

Hear hear.

Det där är jobbigt att förhålla sig till när världen skiljer sig så mycket åt från en tillvaro till en annan. Jag antar då givetvis att du inte alltid har varit lika förstående? Jag vet att jag har haft sådana perioder åtminstone.

Alla är personlighetsstörda på något plan. Det är en konsekvens av den natur och processen som skapade oss.

Att inse det är däremot en helt annat sak och inte något som alla är kapabla till i sin egocentricitet.