Varför fattar inte folk att det är dyrt att tjäna mycket?

På DIN arbetsplats ja, men du kan inte utgå från din arbetsplats och likställa den med andras.
Det finns arbetsplatser med klädkoder och den brukar gälla en eller flera grupper, oavsett vilken inkomst personen har.
Så den som tjänar 25 000 har samma krav på kläder som den som tjänar 60 000 (jag tror nästan att den som har 25 000 är mer låst än den som tjänar 60 000).

Utöver detta så brukar ofta de som är unga och ivriga och väldigt ambitiösa vara de som arbetar mest över, som arbetar mest obetalt och har betydligt sämre lön. Ju högre upp man kommer, desto större möjlighet har man att styra sin arbetstid (så brukar det vara) och mer frihet med det mesta.

Jag hoppas, för din egen skull, har förhandlat till dig en bra kompensation, eftersom du ska vara tillgänglig utöver din arbetstid, inte bara i reda pengar utan extra semester och annat.
Är det inte så, så får jag beklaga, för då är man rätt överkörd.

Exakt. Men det hade underlättat rejält om du skrivit att du arbetar med provisionslön och att det är därför du har dessa krav. Dvs du representerar en grupp som har hög lön, men långt ifrån alla.

Absolut bidrar de mer, men inte tillräckligt så att de lönar sig att lägga på extraskatt.
Den stora skatteinkomsten kommer från de som tjänar kring medel, eftersom det är den stora massan är.

OK, du tänkte konsumtion. Där är nog olika, de som tjänar mycket har utrymme att konsumera mera, men alla gör det inte.
Jag har många högavlönade runtomkring mig, men det är även dom som köper begagnat i större utsträckning än de som har lägre inkomster.

Ja, de bidrar, men måste nog göra dig besviken, för där är det fortfarande den stora massan som är de som bidrar mest, inte individuellt, men volymmässigt.

Det är inte HM, Lindex och Dressman som har sina inkomster pga dig. Du handlar ju i den exklusiva butiken som endast ett fåtal handlar i och ja, de hade inte överlevt utan dig.

Jag har borgliga värderingar, så jag är så långt ifrån sosse som det bara gå.

Men du ska vara medveten om att de, idag, stora arbetsgivarna som IKEA, Ericsson, SKF etc har börjat i en liten källare och inte alls börjat med den farbriskägare (som många gånger är fonder och inte en familj).
Så jag skulle nog säga att utan den där mannen (eller kvinnan som det också finns) som satsat sin egen tid (inte så mycket pengar) så hade dessa fabriker inte funnits.

De enda som stämmer in på din bild är nog bankerna (eller finansiärerna snarare sagt, det är inte bankerna i dag som är de riktiga riskkapitalisterna)

Och nu lever vi år 2016 inte 1916, så idag (i Sverige i varje fall) så det ytterst sällan en fabriksägare (om det inte är ett mindre företag) utan det är fonder som är ägare.
Men det är sällan den lilla fabriksägaren, en lilla hotellägaren, den lilla restaurangägaren etc som är de som tjänar mest.

Ja, det är jag medveten om, men dessa behöver den stora massan precis lika mycket som den stora massan behöver riskkapitlaisterna

Tja, när folk skriver i termer fabriksägare, fabriksarbetare, hotellägare, hotellarbetare, så avslöjar det rätt mycket på synen på folk.
Ja, jag tror jag förstår vad du menar, men håller inte med dig

Att klä sig representabelt har inget med att man ska klä sig snäppet bättre än en kund/motpartner etc. Det är att kunna klä sig rätt i rätt sammanhang och att med sin klädsel inte få, om man är i en sådan situation, kund/motpartner etc, känna sig obekväm, inte heller ska ens kollegor känna sig obekväma.
Dvs det är totalt ointressant vilket märke eller från vilken affär man köpt kläderna. Det kan förvisso finnas sådana branscher, det tvivlar jag inte på.

Det är väl ändå ingen som påstod det. Ja, det går utmärkt i att ha en Dressmankostym och förhandla med någon som har en skräddarsydd kostym.
Som kvinna kan man absolut ha Gina Tricotkläder.

Jag har under flera år haft det väldigt tight med pengar och har ändå kunnat skickas ut och varit på uppdragsintervjuer när det rört sig om miljonkontrakt och kunnat haft en enkel klänning eller kjol från HM, Lindex etc. Det har alltid fungerat.
En av mina kollegor driver ett projekt som ligger på en budget kring en miljard, jag tror aldrig jag sett honom i kostym någon gång.

Det kan finnas detta tänk inom finansbranschen, det är en viss märkessnobberi där har jag förstått. Men där gäller det alla, oavsett inkomst. Så även tranee-anställda med lägsta inkomsten har samma krav på sig om hans/hennes chef.

Det jag har dock märkt, att när vi alla var nykläckta efter högskolan, så var vi alla mer "snobbigare" med kläder. Ju äldre vi blivit, ju mer trygga vi har blivit i vår yrkesroll, desto mer avslappnad har vi blivit.

Men fortfarande, rätt klädsel vid rätt tillfälle, vilket var rätt tufft när man på förmiddagen hade projektmöte med våra leverantörer från Tyskland för att på eftermiddagen vara på platsbesök, där pumps och kjol inte var lämplig klädsel, utan skyddsskor och oöm klädsel. Men det gick det också (och mina kläder var inte inköpta på någon exklusiv affär, troligen Lindex eller så).

Men var läser du in att jag förhandlar i en bikini. Du skriver märkeskläder, jag skriver att det inte är viktigt.
Men jag har snart 30 års erfarenhet från teknik/anläggningsbranschen, både som beställare och som konsult, både privat, statlig och kommunal tjänst och under dessa år så tror jag att jag aldrig träffat den typen av inställning som du har. Inte ens bland de höga cheferna.
Jag har en väninna som arbetar på Ericsson, och reser i princip över hela världen, hon köper 90% av sina kläder på vanliga affärer och det har fungerat under dessa 15 år jag känt henne.

Det är ingen som går omkring som en uteliggare, du vet, man kan faktiskt se välklädd ut, utan att män har Hugo Boss-kostymer och kvinnor har kläder från Phillipa K (som exempel).

Jag gör en ganska god gissning att på de flesta arbetsplatser (som då har tjänstemän av olika nivåer) är det vanligt att man klär sig i kläder som kommer från de vanliga kedjorna.
Det är en klar minoritet av arbetsplatser där man kräver att personalen har en klädkod som innebär dyra märkeskostymer.
Det är du som drar till extremer hela tiden. Uteliggare, förhandla i bikini etc.

Kliv ut ett eller två kvarter från Östermalm, så lär du bli varse att man INTE har märkeskostym som daglig klädsel, ÄVEN om man är en högavlönad tjänsteman med hög arbetsbörda.

Sicken otur för dig, För många av mina vänner har det löneläget utan krav på speciell klädkod.

Så svaret på din TS, det behöver inte alls vara dyrt att ha den lönen du har. Det finns de, med betydligt lägre lön, som har krav på klädkod som kan svida i plånboken, det finns de med högre lön än vad du har, utan krav på klädkod och uteluncher.

Du har ett arbete där det krävs klädkod, men det finns många, lika välbetalda arbeten, som inte kräver klädkod (mer än hel och ren).
Ditt arbete kräver att du alltid är ett snäpp snobbigare än kunden, andra arbeten där låter man kunden glänsa