Vi som just börjat försöka, här kan vi stötta varandra

Hej!

Är gärna med i denna grupp. Vi båda är 27, försök till ett första barn. Vi ses tyvärr inte varje dag och nu senast så hade vi sex 3 dagar innan ÄL(enligt test). Dock har jag läst att man inte alltid har ÄL trots positivt utslag. Har för ca 2 månader sedan slutat med p-piller och jag vet ju att det gör sitt. Anledningen till att jag är något orolig för att ÄL inte kommit igång är för att jag inte fick sådana trådiga flytningar som alla skriver om. :/ Vet att jag har kunnat få det tidigare eftersom jag vet vad som menas med själva beskrivningen. 

Hoppas självklart att det blir baby men allt talar egentligen emot det. :/ Hade ÄL/"ÄL"? för ca 4 dagar sedan.Känns så länge att vänta till nästa månad men då ser chanserna lite större ut om ÄL inte lever sitt eget liv.

Jag är gärna med och stöttar! :) Blir kul att följa alla här!

Osäker på hur man svarar i detta forum då även detta är nytt för mig, men detta lär väl komma fram :)

Tack Aspargus, man får hoppas att det är så. Bättre att ha färre saker att stressa upp sig över. Såg att du tagit en del ägglossningstester. Om du inte har testat Clearblues digitala så rekommenderar jag den. Jag använder samma som dig men när det visar lite starkare utslag och jag blir osäker så använder jag sedan CB för att få det bekräftat. Det kostar ju lite mer, men då slösar man inte för många i onödan heller. Lite roligare med en glad gubbe också :)

Det märkligaste skedde igår (prick 7 dagar efter äl) och detta var inte inbillning, vågade knappt sova ligga själv i sängen och lände mig döende. :/ klockan var runt 23:00 och jag låg på mage med min mobil som vanligt och läste runt om symtom (haha). Till slut tänker jag, jaja det blir väl när det blir, stick lär jag inte känna. Helt plötsligt känner jag något i stil med en blodsocker-dipp (i hela kroppen, hjärtat bultar, jag tappas för blod) som om jag lämnat 6 blodprovsrör liksom i ca 2 sekunder. Adrenalinet drog igång, blev rädd och ropade på partnern som bekräftade att jag var blek. Detta hände efter 15 minuter igen ( rädd för att sova) och då ännu kortare, 1 sekund där hjärtat fick panik och det smakade konstigt i 1 sekund, ungefär som en smak där jag proppat i mig 20 järntabletter och sen rapat upp det (fast inte helt samma känsla). Kan detta ha varit det som kallas metallsmak? Fick gå på toa 3 gånger, men tänkte att det var adrenalinets förtjänst.

Hade frossa och händer + fötter var kalla men resten av mig var varm och blek. Idag får jag en olustig varm känsla i kroppen när jag tänker på alkohol men det kan vara hjärnan som lurar mig också. Kan detta här ovan vara en graviditet eller är jag sjuk? Känns märkligt då jag inte är sjuk annars, jag mår heller inte dåligt i övrigt, varken i mage, hals eller näsa. :/ kände mig som Bella i Twilight, som att mitt framtida barn skulle vara vampyr, hahaha, ser inte fram emot att gå på jobb denna dagen :P behöver jag vara rädd? Har inte läst något liknande..

En lutealfas på 12 dagar är helt okej :) en liten tröst i det hela: de säger att flest blir gravida vid jul (och annan ledighet), hat du tur kanske det blir baby innan nästa år åtminstone ! :) så tänker jag i alla fall

Jag mår bra men har känt av metallsmaken vid två tillfällen i ca en halv sekund under dagen. Just nu är jag i ett läge där det inte är så mycket stress, lediga dagar liksom :/ har aldrig känt något liknande. Kan jag ha fått panikångest över att läsa om symtom kanske? Jag känner mig liksom inte stressad i den saken egentligen, har ganska chill attityd där (tror jag). :O

Ja obehagligt i alla fall! Tack så mycket för ditt svar, ska försöka "låta det vara" och satsa på att det inte händer igen, var lite läskigt.

Du är inte ensam, jag läser om de "som bara visste direkt" och tänker att jag kommer aldrig vara en av dem. Även om jag kan min kropp så försöker jag att inte leta symtom eftersom jag nyligen slutat med p-piller som kan ge samma symtom. Rädsla för att inte kunna bli gravid är också något jag har haft, men vi har ju precis börjat försöka så man ska nog lugna sig (även om man vill ha baby igår) :p

Jag tror att väntar man på något gott så... ja, du vet! Jag håller tummarna för oss alla här inne, det kommer ske, om inte denna månad så kanske nästa! :)

Stort grattis! Kan tänka mig att känslan är fantastisk?

Tänk inte så mycket på de symptom du har nu, annat än om du skulle börja blöda mycket (det behöver dock heller inte betyda något). :) försök ta det lugnt bara :)

Alltså jag blir galen på dessa symptom.. jag hade en blodblandad liiiiten flytning vid BIM-4 (alltså ca 3-4 dagar innan mens nu). Mina bröst ömmar inte alls, men känns större. Ni vet när det ena bröstet är lite större än det andra, nu har mitt "lilla" bröst blivit större än det "stora". Hahaha beskrivningen, ursäkta. Visar negativt på test men är iofs fortfarande på bim-2.

Jag läser om både nidisar men också om dåliga ägglossningar. Allt har ju samma symptom. Hahah jag blir galen. Känner mig yr ibland men jag tror det ligger kvar från det som kan ha varit mitt livs första panikångest för någon vecka sedan (??). Känner just nu att min kropp är en monsterkropp. Vill bara att min mens kommer till beräknad tid så jag kan ge det ett ärligt försök nästa månad och må lite bättre. :/ fler med monsterkroppar som behöver prata ut?

Jag har följt med här och ser att det hänt lite roliga grejer för vissa, grattis till er! Denna månaden försökte vi, precis som i förra, försök till ett första barn. Jag har inte varit så aktiv själv här utifrån den panikångest som kom förra månaden eftersom jag kopplade det till att jag kanske stressade min egen kropp. Dock kom den tillbaka (jag misstänker pmds- till följd av att använda östrogen-tabletter - obalans). Ett tips till er alla: knapra inte tabletter om det inte finns ett uttalat behov. Denna månad tänkte jag att "jaha, samma jävla symptom med panikångest, då får vi försöka nästa månad istället, om jag fick ett östrogen-överskott nu också). Men till er som är rädda för att inte lyckas bli gravida med pms osv och är lite nojiga, jag fick mitt plus igår. Trots pms-besvären. Trots nästan noll symptom. Trots bara 3 månaders uppehåll från p-piller i 12 år med två riktiga försök. Så det går! :)

Nu hoppas jag bara graviditeten blir lyckad och att ni andra som försöker också lyckas!

Symptomen (som inte fanns) för er som vill veta btw: inte ömma eller svullna bröst alls, inget illamående, ytterst få toabesök om man ska tänka på hur mycket vatten jag dricker vanligtvis, liiite trötthet på eftermiddag/kväll men mer morgonpigg. Fick två finnar (men det brukar jag få pga hormonerna). Jag blev dock lite sugen på leverpastej igår och åt en tredjedel av förpackningen med sked(sen var jag färdig med det liksom, inget sug idag). Och mensen kom ju inte, beräknad BIM igår/idag. Fick väldigt svag träningsvärk i magen i helgen dock (inte tränat, men det var heller inte mol/mensvärk). Varken hård eller lös mage. Inte andfådd efter trappor. Känner mig inte gravid så det känns inte helt verkligt ännu. :)

Tack så mycket allihopa :) jag håller tummar och tår för era pluss nu!

Precis som du beskriver Aspargus, precis så kände jag. Du kan mycket väl ha fel ;) plusset kan komma när som helst!

Osäker på vad bf betyder men antar att svaret skulle kunna vara 19-20september :) ska vi starta ny grupp?