ADHD/Autism men funkar bra i skolan? (Långt)
Hej!
En del i situationen som du beskriver är att beteenden som används för att definiera ADHD och Autism är sådana som ska visa sig i minst två olika områden, så som skolan, hemma, med kompisar osv. Tanken med det är att det inte ska feldiagnostiseras. Barn som inte har t.ex. ADHD ska inte få en diagnos bara för att de kanske har svårt i sin skolsituation, eller hemma. Så från det perspektivet kan det upplevas som ?rimligt?. Men ADHD kan beskrivas som en funktionsnedsättning och utifrån din beskrivning krävs det väldigt mycket av din son för att koncentrera sig i skolan. Det skulle kunna vara ett utryck för en funktionsnedsättning, då han behöver kämpa extra mycket för att koncentrera sig.
Det finns ett visst fokus på hyperaktiva beteenden i skolmiljö när det gäller diagnostisering, vilket är bekymmersamt när det kommer till barn som framförallt kämpar med koncentrationen. Det gör att till exempel fler killar än tjejer får diagnos då det är vanligare att killarna är mer utåtagerande. De barn som ?sitter tyst/fungerar i skolan? som du uttrycker att din son gör, upplevs inte som ?ett problem? och får därför inte diagnos, trots att de har en funktionsnedsättning. Det är något som kan lyftas för att få en potentiell utredning. Oavsett om han får en diagnos eller inte, så är det bra om han kan få hjälp, då tidigare hjälp är bättre, så han inte måste kämpa varje dag. Då kan det vara bra att veta att det enligt skollagen inte krävs någon diagnos för att få mer hjälp, utan hjälpen ska utgå ifrån behov INTE diagnos. Om det är svårt med koncentrationen så kan förhoppningsvis specialpedagogen (som förhoppningsvis finns på skolan) vara behjälplig med att hitta metoder som kan hjälpa honom i klassrummet.
Med tanke på hans beteende utanför skolan kan det också vara så att han behöver stöd utanför skolan, så hans välmående i sin helhet står i fokus i en utredning/behandling, så fokus inte stannar vid skolans värld
Jag hoppas det blir bra för honom och er!
Hon fick diagnos då i 16-års-åldern. Lärarna som hon hade haft i hela högstadiet fick också fylla i skattningsskalor. INGEN av dem tyckte att hon hade några påtagliga problem. Hon fick diagnos ändå, tack vare att hon, mycket energiskt, förklarade för läkaren att hon hade sina strategier för att klara sig i dem flesta situationerna i skolan (inte alltid, men även barn utan svårigheter är ju inte alltid på top) och att hon satsade lite extra i skolan och var mycket trött när hon kom hem, så att vi märkte mer hemma.
Så kan det vara, så det är inte så lätt att säga att det måste visa sig i två miljöer.