BIM 17-31 December
Hoppar också in här :) BIM förmodligen 19/24 men kan vara någon dag senare!
Inlägg från: Aspargus
|
-
-
Känner precis som du. Detta är bara andra försöket för mig men jag har redan ställt in mig på att det inte blir något trots att jag hade äl så sent som i måndags... Orkar inte hoppas. Hur långt har du till BIM? Det är så skittråkigt. Och då vill jag också gärna vänta någon dag extra efter BIM (om mensen inte kommer då vilket den säkert gör).KCEG skrev 2016-12-09 13:24:01 följande:
Vågar inte hoppas på för mycket faktiskt, besvikelsen slukar mig varje gång mensen kommer.
Innerst inne finns det hopp, det slänger man inte bort men den här överlyckliga pirriga känslan har försvunnit.. för jag vågar inte mer.
Jag inväntar BIM nu, och som vanligt är det så galet segt. Väntan ger väl alla åtminstone ett nytt grått hårstrå. Man vill bara veta om det blev något eller inte.
Så man kan ställa om sig för en ny omgång med väntan och ängslan.
Ingen gillar väl känslan av att misslyckas.
Hemskt...
Hur känner ni andra?
-
Grattis!!!mkarlsson89 skrev 2016-12-15 08:56:27 följande:
jag orkade inte vänta längre, chansade och testade imorse. OCH DET VAR POSITIVT! Det är ju heeelt vansinnigt!
-
mariama skrev 2016-12-15 09:49:48 följande:
Gud vad det är svårt att förutspå något! Är på äl+9, BIM-4, idag. Känner inte särskilt mycket alls! Tidigare har jag haft så att jag får mensvärk ungefär precis när jag får mens, men sen blev jag ju gravid i juli och fick MA i augusti, efter det har jag haft molvärk nästan ända från ÄL i tre cykler.
Den här gången var det lugnt med värken fram tills äl+7 då det satte igång ganska kraftigt men bara stundtals, inte ihållande. Vet inte vad det ska betyda och det går ju inte att få reda på än heller (tänker inte testa förrän senare om jag ens misstänker något då) men jag VILL ha någon magkänsla åtminstone, haha. Vågar inte ens hoppas för orkar inte bli besviken!
Nån med liknande symtom?!
Jag hade molvärk från äl+10 förra gången, vilket jag är på idag men ingen molvärk alls. Däremot har jag haft hugg i magen till och från sedan igår men jag tror det kan ha varit den "vanliga" magen. Önskar att man bara kunde få ett tecken direkt så man visste och slapp gå runt och fundera. Man hoppas ju samtidigt som man förbjuder sig från att hoppas. Så störigt. BIM-5 för mig idag. Tänkte testa dagen efter om mensen ej kommit på tisdag.
Hoppas din molvärk betyder något! Man reagerar ju när det är något som man inte brukar känna... Men kroppen är ju knepig och kan ju luras på massor av sätt.
-
mariama skrev 2016-12-15 12:58:56 följande:
Åh så störande att det är sådär olika varje gång, jag är på fjärde försöket nu så jag har hunnit märka att min kropp inte är precis lika varje gång. Den var mer jämn innan vårt MA kan jag tycka, men säkert känns det extra tydligt nu när man försöker och försöker. Vilket försök är ni på?
Jag ska också vänta med att testa den här gången, tror jag inväntar BIM faktiskt och se hur tempen ser ut då. Sjunker den kan jag ju vara säker på mens helt enkelt! Jaa. Jag tror att det blir mens, känns så i kroppen, men såklart vill jag ju INTE det!
Verkligen! Bara andra försöket här, men har inte haft något preventivmedel på tre år förutom att vi inte haft sex vid ägglossningsperioden så jag har någorlunda koll på hur jag brukar må innan mens och så. Men nu har man ju HYPERkoll.. haha!
Vi får hoppas att mensen inte kommer. Känner att ena sekunden tänker jag på alla möjliga symptom jag kanske har och som kanske kan betyda något, sen tänker jag att det kan lika gärna vara pms och då blir jag så nedslagen och känner mig dum. Vill bara kunna stänga av allt det där men det är ju svårt när man så gärna vill ha ett plus (och allra främst ett barn!)
-
KCEG skrev 2016-12-15 13:14:24 följande:Vad man känner igen sig i eran konversation och jag tror vi är några som känner likadant. Man vill ju så gärna lyckas men vågar inte hoppas på för mycket men ändå så vill man testa sig för att se om det kanske går att se... för att få det överstökat också. Så man kan ladda om för mens, en ny väntan på ÄL en ny väntan på BIM... det är tufft. Jag tycker att det är otroligt påfrestande att försöka, försöka, försöka och vänta heeeeeeeeeela tiden.
Det är jobbigt att bli besviken varje gång och känna en massa symptom och signaler som visar sig vara fel och inte alls sanna. Man lurar sig själv till någon slags skengravidtet och slås ner som punka på en luftballong varje gång det blir minus och mensen kommer.
Har BIM 20/12 och väntan gör mig tokig, vill inget annat än att lyckas med att få en levande bebis i min famn.Ja, fy :( Det är krävande alltså. Men vilket tålamod ändå, månad efter månad. Starka kvinnor!
Jag stör mig lite på att min sambo inte verkar tänka på det hela alls... Fattar inte varför? Det är ju iofs inte hans kropp det handlar om så det kanske är det.
Jag har också BIM 20e, men tänkte testa på 21e om jag lyckas hålla mig! När ska du testa?
-
mariama skrev 2016-12-15 13:41:05 följande:Aspargus skrev 2016-12-15 13:19:12 följande:
Ja, fy :( Det är krävande alltså. Men vilket tålamod ändå, månad efter månad. Starka kvinnor!
Jag stör mig lite på att min sambo inte verkar tänka på det hela alls... Fattar inte varför? Det är ju iofs inte hans kropp det handlar om så det kanske är det.
Jag har också BIM 20e, men tänkte testa på 21e om jag lyckas hålla mig! När ska du testa?
Ja vi är så jäkla bra som orkar ändå! :) Och ändå har väl inte någon av oss försökt SÅ länge, förstår bara inte hur vissa orkar i år! Men såklart, skulle det behövas så skulle jag ju det själv också! Man har inte så mycket till val.
Men nu vill jag så gärna att vi ska få våra plus! Det vore underbart. Jag tror min första tanke (hemskt nog) skulle vara att "ÅH så skönt att slippa försöka igen!", slippa vänta och vänta hela tiden. Sen skulle det såklart vara otroligt trevligt med ett plus på alla andra sätt och vis med ;)
Min sambo är inte heller så brydd och stressar inte upp sig det minsta än så länge. Jag tror att jag är extra inställd på att jag "måste" bli gravid igen för det där sablans missfallet. Det gick ju så lätt den gången, så lätt att jag nästan blev lite snopen över att vi inte skulle få försöka något liksom. Den tanken kommer jag inte tänka igen, haha.Man orkar nog när man vet att man måste om man vill få det man vill antar jag :) Det är beundransvärt i alla fall!
Måste vara jobbigt att ha "varit nära" och sen dröjer det så länge tills man plussar igen! Hoppas verkligen ni slipper försöka ännu en gång nu då.
Vi är ju som sagt bara på andra försöket så jag får ju lugna mig lite, men när man väl börjat så är det för att man vill ha pluset direkt... Och när man aldrig varit gravid innan så nojjar man ju lite över om man ens kan bli det, haha... -
KCEG skrev 2016-12-15 14:41:04 följande:Jag vet inte, men på något vis så vill jag bara ha det gjort. Men nu har jag blivit lite motvalls kärring och känner att antingen så testar jag på lördag eller så skiter jag i det tar ett glas bubbel... det anser jag mig vara värd eller nåt.
så himla sjukt, men så är det. Jag vill nog bara ha saker och ting bekräftat, så jag kan ställa in mig på minus innan mensen kommer som en bomb.mariama skrev 2016-12-15 13:41:05 följande:
Ja vi är så jäkla bra som orkar ändå! :) Och ändå har väl inte någon av oss försökt SÅ länge, förstår bara inte hur vissa orkar i år! Men såklart, skulle det behövas så skulle jag ju det själv också! Man har inte så mycket till val.
Men nu vill jag så gärna att vi ska få våra plus! Det vore underbart. Jag tror min första tanke (hemskt nog) skulle vara att "ÅH så skönt att slippa försöka igen!", slippa vänta och vänta hela tiden. Sen skulle det såklart vara otroligt trevligt med ett plus på alla andra sätt och vis med ;)
Min sambo är inte heller så brydd och stressar inte upp sig det minsta än så länge. Jag tror att jag är extra inställd på att jag "måste" bli gravid igen för det där sablans missfallet. Det gick ju så lätt den gången, så lätt att jag nästan blev lite snopen över att vi inte skulle få försöka något liksom. Den tanken kommer jag inte tänka igen, haha.
På ett sätt så tänker jag som dig, på ett sätt känns det som att vi har försök ett år nu snart. Vi började i slutet av januari, blev gravida med slutade i MA i vecka 20.
Så jag fick aldrig den efterlängtade bebisen, eller jo men inte levande. Jag vill ha revansch på livet känner jag, få en bebis som lever som mår bra.
Jag i mitt naiva tänkande trodde kanske att vi skulle vara gravida redan, det har man ju hört hela tiden sen det skedde att man är så fertil direkt efter och att kroppen egentligen bara skriker efter en ny graviditet. Men jag känner mig lurad av mig själv, hur kunde jag tro att det skulle gå så lätt lixom... som en liten märklig jinx!Först: fy vad hemskt med MA i v 20! Stackare. Hoppas verkligen du får ett plus denna gången nu då!
Och jag förstår vad du menar faktiskt, det med motvalls! Får den känslan titt som tätt också... Jag tvivlar redan nu på att jag kommer hålla mig. Har haft som piska att inte testa innan bim denna gången för det känns som att jag kan upptäcka ett missfall då (få plus och sen minus och mens). Tänker att om jag väntar på mensen kommer jag aldrig få veta om sådant. Men sen slog det mig att om jag iaf märker ett tidigt missfall så vet jag ju att jag kan bli gravid! Man blir ju galen för mindre alltså :)
-
Var SÅ nära att testa nu i morse (bim-4) men lyckades hålla mig. Fullt upp i helgen så nu ska jag nog lyckas vänta till åtminstone bim på tisdag. Gäller bara att komma undan måndagens frestelse... Får tänka på hur tråkigt det är med ett blankt test, då är det faktiskt bättre med mens. Eller jag försöker inbilla mig det i alla fall.
-
Ruffs skrev 2016-12-16 13:06:08 följande:
Bim -3 råååkade testa idag men var negativt. Det här me tålamod är verkligen inte min grej hehe. Kunde inte hålla mig.
Besviken blev jag och beklaga till min man var på han svarade: gumman du vet att när det blir plus ska den bakas i några månader också.
Men lite så där att när vi väl får ett plus kommer hela fokus på att nuppa,ägglossning och om det är symptom eller mens på g avta. Men då finns det annat att grubbla över *smile*
Trodde jag hade lyckats hålla mig borta från att testa (bim-4) men testade nu på eftermiddagen istället då jag lyckades lura mig själv till att jag kanske är på bim-3 ändå (vilket jag säkert inte är). Så du är inte ensam! Besviken här också, känns som om det borde visa något litet åtminstone så här nära inpå... Men då kanske man kan släppa det lite för denna gången.
Känns inte riktigt som om männen förstår vad som är det jobbiga. Det jobbiga är ju att inte veta hela tiden. Är man gravid och graviditeten går bra så vet man ju att ut kommer ett barn till slut, så klart kan man noja då med, men det är ju åtminstone ett större steg på vägen mot ett barn än att inte ens få ett plus :(
-
Jaa... Jag ska nog släppa allt helt tror jag för jag blir alldeles för stressad och påverkad av detta intensiva försökandet. Problemet är att vi i vanliga fall inte ligger med varandra så ofta (något vi är nöjda med), så därför är det svårt för oss att bara låta det ske :( Men nu får det bli så för jag tycker detta är alldeles för påfrestande. Lycka till!Ruffs skrev 2016-12-17 09:17:33 följande:Precis, männens kroppar blir inte påverkade som våra. De behöver bara ha roligt i sänghalmen och vänta på att vi märker symptom.
Åååh om bara män kunde bära barnet ;)
Tänker att jag släpper det nu och väntar in mensen.
2017 kommer bli ett fantastiskt år och jag ser denna process som tålamods-träning *smile* -
Usch vad tråkigt! Förstått att ni kämpat länge. Testade tvärnegativt igår och kände lite samma inför jul men har hämtat mig nu (men är ju bara på försök två så det är ju inte alls lika tungt). Styrkekram till dig, ge inte upp! Hoppas att det tar sig snart för er! Beundransvärt tålamod.KCEG skrev 2016-12-17 10:51:44 följande:
Testade negativt idag... som vanligt. Mensen beräknas komma på tisdag, så nu vill jag bara ha det överstökat. Usch, julen känns på ngt sätt lite tråkigare nu =(