KCEG skrev 2016-12-09 13:24:01 följande:
Vågar inte hoppas på för mycket faktiskt, besvikelsen slukar mig varje gång mensen kommer.
Innerst inne finns det hopp, det slänger man inte bort men den här överlyckliga pirriga känslan har försvunnit.. för jag vågar inte mer.
Jag inväntar BIM nu, och som vanligt är det så galet segt. Väntan ger väl alla åtminstone ett nytt grått hårstrå. Man vill bara veta om det blev något eller inte.
Så man kan ställa om sig för en ny omgång med väntan och ängslan.
Ingen gillar väl känslan av att misslyckas.
Hemskt...
Hur känner ni andra?
För mig har det varierat. Efter första försöket hade jag inte så stort hopp, för trodde (och tror fortfarande) att vi missade ägglossningen eftersom maken gick och blev sjuk. Efter andra försöket var hoppet stort, och jag kände av en massa symptom, men det var falskt larm. Vid tredje försöket hade jag inte så stort hopp och tänkte inte så mycket på det mellan ÄL och mens. Nu senast vid fjärde försöket hade jag återigen en massa symtom och trodde verkligen att jag var gravid. Mensen var dessutom två dagar sen, så besvikelsen var jättestor när den väl kom. Nu inför femte känns det lite hopplöst faktiskt. Fyra misslyckade försök är väl kanske inte så mycket egentligen, men jag hade i min enfald räknat med att det inte skulle krävas mer än ett par försök...