Aspargus skrev 2016-12-15 13:19:12 följande:
Ja, fy :( Det är krävande alltså. Men vilket tålamod ändå, månad efter månad. Starka kvinnor!
Jag stör mig lite på att min sambo inte verkar tänka på det hela alls... Fattar inte varför? Det är ju iofs inte hans kropp det handlar om så det kanske är det.
Jag har också BIM 20e, men tänkte testa på 21e om jag lyckas hålla mig! När ska du testa?
Jag vet inte, men på något vis så vill jag bara ha det gjort. Men nu har jag blivit lite motvalls kärring och känner att antingen så testar jag på lördag eller så skiter jag i det tar ett glas bubbel... det anser jag mig vara värd eller nåt.
så himla sjukt, men så är det. Jag vill nog bara ha saker och ting bekräftat, så jag kan ställa in mig på minus innan mensen kommer som en bomb.
mariama skrev 2016-12-15 13:41:05 följande:
Aspargus skrev 2016-12-15 13:19:12 följande:
Ja, fy :( Det är krävande alltså. Men vilket tålamod ändå, månad efter månad. Starka kvinnor!
Jag stör mig lite på att min sambo inte verkar tänka på det hela alls... Fattar inte varför? Det är ju iofs inte hans kropp det handlar om så det kanske är det.
Jag har också BIM 20e, men tänkte testa på 21e om jag lyckas hålla mig! När ska du testa?
Ja vi är så jäkla bra som orkar ändå! :) Och ändå har väl inte någon av oss försökt SÅ länge, förstår bara inte hur vissa orkar i år! Men såklart, skulle det behövas så skulle jag ju det själv också! Man har inte så mycket till val.
Men nu vill jag så gärna att vi ska få våra plus! Det vore underbart. Jag tror min första tanke (hemskt nog) skulle vara att "ÅH så skönt att slippa försöka igen!", slippa vänta och vänta hela tiden. Sen skulle det såklart vara otroligt trevligt med ett plus på alla andra sätt och vis med ;)
Min sambo är inte heller så brydd och stressar inte upp sig det minsta än så länge. Jag tror att jag är extra inställd på att jag "måste" bli gravid igen för det där sablans missfallet. Det gick ju så lätt den gången, så lätt att jag nästan blev lite snopen över att vi inte skulle få försöka något liksom. Den tanken kommer jag inte tänka igen, haha.
På ett sätt så tänker jag som dig, på ett sätt känns det som att vi har försök ett år nu snart. Vi började i slutet av januari, blev gravida med slutade i MA i vecka 20.
Så jag fick aldrig den efterlängtade bebisen, eller jo men inte levande. Jag vill ha revansch på livet känner jag, få en bebis som lever som mår bra.
Jag i mitt naiva tänkande trodde kanske att vi skulle vara gravida redan, det har man ju hört hela tiden sen det skedde att man är så fertil direkt efter och att kroppen egentligen bara skriker efter en ny graviditet. Men jag känner mig lurad av mig själv, hur kunde jag tro att det skulle gå så lätt lixom... som en liten märklig jinx!