Inlägg från: Anonym (ÅngestOchGravid) |Visa alla inlägg
  • Anonym (ÅngestOchGravid)

    ABORT bokad för att andra vill. Pappan vill inte ha barn nu. Hjääälp mig!

    Hej, jag är en tjej på 23år. Har sån ångest och ber om er hjälp med barn. Er som även med eller utan denna erfarenhet. Era tankar.

    Det är såhär att för en vecka sedan fick jag och min sambo världens chock. Jag skulle sätta in spiral på nytt. Hade varit utan några mån då min mirena spiral hade satt sig fel. Fick nu tid men blev akut sjuk och inlagd på sjukhus så fick vänta. För en veck sedan skulle en jaydess spiral sättas. Men vid rutin kollen visa det sig att jag plussa på ett g test. Min första reaktion blev att falla ihop i stor gråt. Grät så tårarna sprutade och snyfta fram 'inte nu jag kan inte va gravid, jag kan inte nu boka abort direkt'.....

    Men i kroppen säger de bara nej nej nej inte abort. Enda sen första dagen!

    Men pappan vill inte ha barn. Jag anser att man är två om saken. Men hur ska jag klara av detta. Hur ska jag kunna genomgå denna abort nu? Hur ska jag klara av att överleva efter. Det är ett foster som börjar växa där inne. Ett foster som ska bli en miniatyr av han jag älskar och vill leva resten av mitt liv med och av mig våra celler fattade tycke för varandra.

    Jag jobbar inte nu jag vill ha ett jobb när jag skaffar barn jag vill ha det planerat. Men inser att detta var ett "misstag" det råkade bli såhär. Å cansen är inte stor arr de råka bli såhär. Min partner är över 9år äldre. Fast jobb med bra inkomst. Stabilt liv och husägare och ett barn sen tidigare.

    Jag ville helst inte ha barn förenat om några år då vi bara varit tillsammans 1år och 7mån.

    Men nu är det som det är. Jag har sagt mina käbnslor till han. Jag har försökt säga att jag har ångest och mår jätte dåligt över detta då jag tidigare gått missfall och än idag sitter det gått i mig.. :/

    Men han pratar inte ens om det. Jag vet inte hur jag ska klara av det. Jag vill inte göra något MIT hans vilja heller men hur ska jag kunna bli människa efter igen. Jag vill inte lämna han för att skaffa ett barn han inte vill. Visst jag tror aldrig han skulle be mig dra för vilket val jag än gjorde. Men han skulle bli besviken.

    På onsdag ska jag höra vlu för att se hur långt gången jag är. Vi misstänker V6+3 idag. Så långt är jag inte.

    Men idag kom illamåendet. Jag koppla de först inte till att jag var gravid då jag försöker trycka undan de så fick för mig att jag blivit magsjuk. Men kom på efter en stund du är gravid de kan vara det. Men är inte de tidigt att må illa nu?

    Hur ska jag genom gå detta. Hur ska jag våga hur ska jag överleva efter?

    Är det bara jag som suttit i denna situation?

    Jag ber om er stöttning från båda håll. Skulle ni behållt Trotts pappan känner annorlunda. Min mamma och pappa säger att jag verkligen ska tänka över valet. Det samma med mina vänner. Men pappan då han är ju också en del??

    Undanbedes hatiska kommentarer!

    Mvh en deprimerad gravid för abort

  • Svar på tråden ABORT bokad för att andra vill. Pappan vill inte ha barn nu. Hjääälp mig!
  • Anonym (ÅngestOchGravid)

    Förlåt råkade bli massa slarv fel hoppas ni ser vad det står. Jag skrev i ren panik ångest och tårar bara rinner ????

  • Anonym (ÅngestOchGravid)

    Tack för alla fina svar!

    Jag är spm sagt så j*vla rädd att bli ensam med ett barn. Jag har haft en tuff uppväxt men världens bästa extra föräldrar som räddade mig från min biologiska släkt.

    Som någon skrev sök jobb å va tyst om att du är gravid. Det var precis de jag tänkte göra :/ söka som satan överallt. Jag hade nämligen tänkt börja läsa nu igen men anser att jobb är viktigare nu isf!

    Mia: jag vet inte varför han inte vill:/ jag önska han ville men har inte fått svar på det fast jag pratat om mina kännslor. Han har inte pratat om sina kännslor. Han har bara sagt 'du förstår ju också att det inte funkar nu'

    Jag tror de kan vara för att han redan har en som just nu är i världens Trotts. Men det är ju inte då att den kommer imorgon. Utan om nio månader. Det är ju inte han som får ta ett års paus från sitt liv. Han kan ju leva sitt liv som vanligt nästan. Förutom att de kan vara skrikiga nätter som han antagligen inte vaknar av ändå.

    Sen är ju han på jobbet 7-4 så han far ju "paus" 9h mån till fre. Vad får jag inte en minut. Det kan vara allt från jätte mysigt till kolik till sjukdomar som förkylning eller värre om man ser de så. Man får ju vara förberedd även på de värsta fast hoppas på de bästa. Men dagarna kommer och det är ju inte så att jag kan ställa in ett barn i garderoben eller lämna en nyfödd eller en unge på några månader ensam från mamma 9h! Men det kan han.

    Det är inte han som ska bära det i 9 mån å under den tiden kanske ha världens smärta i rygg osv. Inte han som ska trycka ut ungen. Det är inte han som ska vakna flera gånger om natten för att amma. Jag klarar av vakna nätter så skulle inte kräva av han ens att ta en blöja på natten. Jo kanske om jag samtidigt var sjuk skulle jag be han att ta RN blöja efter amningen. Men jag förstår bara inte hur han kan tänka som han gör för han kan ju leva livet som vanligt. Det är jag som blir låst inte han. Jo på sätt och vis blir han låst. Men inte alls på samma sätt som oss mammor :/ men jag vill absolut inte göra han ledsen å göra ett val som gör ont i han :/

Svar på tråden ABORT bokad för att andra vill. Pappan vill inte ha barn nu. Hjääälp mig!