-
Vi har det lite omvänt, för vi söker ju själva privat, så det svåra är att ta beslut om när sista egna försöket blir...det är svårt för vi har ändå lyckats bli gravida två gånger under 2016, nu har vi bättre förutsättningar med stödmediciner, prover som är tagna och värden under kontroll..men lyckas ändå inte nu. Man tänker hela tiden att DENNA gång kanske vi fixar det, men så kommer mensen. Men lutar iaf åt uppstart i mars på IVF för nånstans rinner ju tiden bort.2017Sthlm skrev 2017-01-17 12:09:19 följande:De jobbigaste för mig just nu är den metala biten , när kommer vi få en tid och när ska vi börja. Hur mycket ska man förbereda sig redan nu?
-
2017Sthlm skrev 2017-01-17 13:37:12 följande:
Jag håller alla tummar. Jag är chockad över att så många har problem att bli gravida samtidigt som de känns som man är ensammast i världen. Väntan är dryg men måste även säga att känslorna kring detta är upplyftande för relationen. Tror detta , även om det är påfrestande för relationen starkare.....I långa loppet.
Hejjar på er!!
Jo vi har kommit varandra väldigt nära genom all sorg och alla problem som varit..så jag är glad att jag har en så fin kille!
Tyvärr finns det nog väldigt blandade läger i de känslorna hos många par. Stundvis kan jag känna mig så styrande och kontrollerande just runt att man inte får missa nån ÄL, att man behöver prata av sig om alla biverkningar man får av mediciner, förhoppningar inför BIM osv osv. Min kille lyssnar, förstår, stöttar och sörjer varje minus han med. Men det är nog ändå alltid ett tuffare lass för kvinnan att dra, då alla behandlingar sker på henne osv.
Vissa killar verkar få prestationsångest kring ÄL (tack o lov inte min) och sen finns det ju de som hamnat i att sex enbart sker för att det måste, att lusten försvunnit. Där hoppas jag verkligen inte vi hamnar! Vi njuter mycket och ofta och det hoppas jag vi kan fortsätta med, vi försöker nog se det som att det inte är så sammankopplat..men just att han måste komma i mig runt ÄL-tider gör ju att man ändå har det med sig lite mer än annars.
-
Självklart är det VI som blir påverkade och jag försökte få fram att alla par tar det så olika, jag känner många kvinnor som känner sig rätt ensamma i processen även om man är två i det. Jag känner dock att vi gör detta tillsammans i vår relation, men ändå är det ju jag som drabbas mest på det fysiska planet med biverkningar osv, det är nästan omöjligt för den andra att sätta sig in i hur det känns,..H 143 skrev 2017-01-17 19:48:40 följande:
Visst är det den person som tar sprutorna, som äggutplock och insättning som påverkas mest av allt, det är den personens kropp, men jag som inte ska ta sprutorna som inte ska bära ett barn, hela processen påverkar mig oxå, klart det inte är min kropp,men det är Vi som försöker bli gravida även om jag uppenbart inte kan göra min fru gravid Klart vi reagerar olika. För vi är olika personer. I vårt fall då började vi även med mig först med insemination men det gick inte och jag fick förhöjda prolaktinnivåer vilket jag fortsatt äter medicin för.
-
Ja det förstår jag. Och som jag skrev, alla par är olika och alla personer reagerar så olika och alla de känslorna är ju ok. Finns säkert lika många män som känner sig lite utanför och inte inkluderade osv osv, väldigt olika gissar jag beroende på hur man är som person och hur ens relation är, om man har lätt att prata om allt med sin partner eller om den ena är tillknäppt osv. Sällan man känner och upplever saker likadant även om båda varit närvarande på samma möte osv.H 143 skrev 2017-01-18 12:17:04 följande:.
Det har jag full förståelse för att "den andra" inte kan sätta sig in hur det känns med bla biverkningarna, däremot så har jag/vi märkt av hur vården bemöter mig och jag antar att jag/vi inte är ensamma. -
Cfmilla skrev 2017-01-29 21:59:12 följande:
Första sprutan tagen!
Shit, otroligt att vara igång!! :)
Härligt!
Jag kommer ta bara sprutor i nästa cykel om denna inte tar sig. Tog Ovitrelle i torsdags för att få ÄL, Har fortfarande för högt TSH för att få göra IVF men kliniken jag går på just nu stimulerar min cykel iaf. Detta var tredje omgången med dubbeldos Letrozol, äggen var 23 mm och 20 mm i torsdags på UL, treskiktad slemhinna så jag fick ta sprutan på kvällen, detta var på CD10 och jag gissar ägget släppte runt cd12 då jag hade väldigt ont den dagen och sen lättade det igår. Så nu bara att vänta, bim 11/2
Nya prover på TSH ska tas den 9/2 så hoppas det går neråt, dubblat dosen Levaxin nu.
-
Åh håller tummarna! Vad kommer det sig att de sätter in två? Verkar ändå rätt ovanligt att det görs nuförtiden.Ivf-ulrika skrev 2017-02-01 10:31:19 följande:
Hej hur går det för alla?
Själv hade vi äggplock i går och fick 4 ägg.
Sitter nu spänt och väntar på att kliniken i Umeå ska ringa och berätta om något ägg blev befruktat.
Går allt som planerat är det insättning av två embryon i morgon em.
-
Grattis! Håller tummarna :)Ivf-ulrika skrev 2017-02-01 14:22:27 följande:
Nu har kliniken ringt av 4 ägg blev gå befruktade!
Så i morgon får vi träffa dem och hoppas de vill bo hos mig!
Förstår fullt varför ni kör med två ägg, hoppas ni kan lägga två i frysen med :) -
ammela skrev 2017-02-03 14:14:33 följande:
Jävla posten.... förlåt mig nu men är lite irriterad.
Hade släppt tanken av att det blir v 7. De ringer och säger vi kör v 7 börja med sprutor idag! Yes tänkte jag. MEN de har inte fått blodprovet jag tog igår och vågar inte chansa då det finns indikationer på att jag inte är helt nedreglerad... förstår att de gör så. Beslutet är helt rätt men jag HATAR studdsbollskänslan i att ena stunden ha hopp och andra helt i botten. Är väl såhär en IVF- resa ser ut men ändå...
kan vara värre, absolut men just nu känns det inte så bra :/
Usch vad jobbigt och frustrerande..man blir ju så ledsen. En månad bort känns som en evighet när man vill nånting...när blir det start i stället gissar du?
Själv ska jag ta nya TSH-prover på tisdag. Innan det är nere under 2 så får vi inte starta IVF. Så under tiden försöker vi själva. Känns som man hela tiden möter nya hinder...hoppas innerligt det har gått ner mer denna gången..sist hade det bara sjunkt 0,9
-
Ivf-ulrika skrev 2017-02-06 07:20:53 följande:
Hej fina ni!
Hur går ett det för er alla!
Här mås det pyton.
Hade insättning av ett tvådagars i torsdags.nligt gravtestet så är ovitrelle ut ur kroppen då Stickan inte ger utslag på hcg.
Men sen i lördags har jag haft stickningar i livmodern illamående till och ifrån och brösten spänner nåt jävulskt.
Någon mer som upplevt detta under lutinusbehandlingen?
För är detta på grund av lutinusen så är den behandlingen den värsta perioden under ivf behandlingen!
Så sjukt jobbigt när man har dessa grav symtom men man kan inte lita på sin kropp då hormonerna man tillför sin kropp ställer till det!
Ja jag varit sjukt skengravid av Lutinusen senaste två cyklerna...skitjobbigt och jag har varit som en hormonstinn galning..inte kul. Denna gången känner jag dock inte alls av nåt sånt, är på ÄL+9 och har BIM på lördag. Kanske har kroppen vant sig vid hormonerna efter några omgångar. Kollade med hcg i går efter Ovitrelle så nu är iaf den borta.
Men jag hoppas i ditt fall att det beror på att något gror fint därinne! När testar du?
-
Spännande! Håller tummarna! Det som är skönt för dig är ju iaf att veta att det var ett befruktat ägg som placerats. Jag får ju hoppats att något av mina blivit det...hade ju två fina äggblåsor, sen om en eller båda släppte av sprutan vet jag ju inte. Får se om jag vågar testa i morgon...Ivf-ulrika skrev 2017-02-06 09:57:07 följande:Hemskt att höra att du upplevt samma men ändå skönt att veta att man inte är själv med dessa symtom!
Jag har testdag den 21. Men kommer nog testa nån gång innan den dagen! Känns som jag kommer va mer förberedd på ett negativt besked om jag testar lite då och då menar då har man inte byggt upp en så stor stress inför testdagen som man kanske skulle ha gjort om man inte gjort något test innan.
Hoppas du med har ett litet gryn som växer!