Det blev inget syskon
Vi har underbar treårig dotter som tillkommit genom äggdonation. Med dottern väcktes önskan om en tvåa. Vi har gjort tre syskonförsök där det sista tragiskt slutade i en missed abortion i vecka 15 i våras som det tagit tid att återhämta sig från både psykiskt men mest fysikt.
Efter vårens tragedi bestämde vi oss för att det med största sannolikhet var vårt sista försök, det kostar helt enkelt för mycket fysiskt, psykiskt och ekonomiskt men jag har ändå tänkt att äggen finns som backup. Nu har vi blivit kontaktad av kliniken om fortsatt frysning av våra embryon. Helt plötsligt när livet återvänt till det vanliga ställdes allt på sin spets igen och vi var tvungen att fatta ett definitivt beslut. Visst hade vi kunnat betala för fortsatt frysning men nån stans måste man gå vidare och jag fyller 40 nästa år. Jag har mailat kliniken att vi inte vill göra fler försök men jag hade sån ångest innan jag tryckte på skicka knappen.
Hur går man vidare när hjärtat vill men verkligheten sätter stopp? Även fast vi har ett starkt äktenskap så har det påverkat vårt förhållande och sedan kliniken mailade vinner jag nog pris som sämst fru och mamma. Fokus är inte på maken och dottern milt sagt. För egen del saknar jag faktiskt inget i vardagen men jag hade så gärna velat få en till att älska och uppleva denna magi igen. Är själv endabarn och hade önskat för dottern det jag inte haft. Sedan är det det den där jäkla normen att det ska finnas syskon. Mina två rädslor som spökar är att det ska hända dottern något eller att hon kommer lida av att vara ensam.
Vet inte riktigt vad jag vill med denna tråd, kanske mest skriva av mig eller få några kloka råd och ord hur jag ska förhålla mig till verkligheten som ändå är bäst för vår familjs välmående.