Juli1979 skrev 2016-11-29 16:57:31 följande:
Hej
Jag hoppar gärna in här. Jag är 37, bor i gbg och har en tarmsjukdom som gör att jag har svårt att bli gravid på naturlig väg. Vi har inte skyddat oss på över 4 år. Eller jo. Ett år fick jag inte bli gravid pga allvarlig bukoperation.
Nästa torsdag ska vi till sahlgrenska på första IVF-besöket. Så spännande att det drar igång! Men samtidigt är jag så sjukt rädd... Om det här inte lyckas så är det kört... Nu är vi framme vid det sista hamlstrået och det skrämmer skiten ur mig. Vill bara vara glad, men rädslan tar över. Just nu hatar jag så mycket att en del får barn så lätt. Jag vill också ligga och sen plussa! Inte behöva en extern bebisfabrik.
Ser att fler av er är där vi är i processen. Det är skönt att läsa er väg.
Men vet ni- jag antar att det beslutas om vi ska göra långa el korta protokollet nästa vecka, men hur snabbt drar allt igång sen?
Sorry att första inlägget blev lite neggo :)
Välkommen. =) Man får vara precis hur posititv eller negativ man vill. =) Ibland måste man skriva av sig alla tankar man har. Så skriv precis vad du vill.
Som er andra har jag också börjat tänka i de banorna att tänk om det inte funkar. Tänk om inget av försöken funkar. Eller tänk om det fäster men släpper igen. I början var jag jättepositiv. Samtidigt är jag spänd inför detta, vilken resa vi gör.
Jag fick mitt besked att jag inte kan få barn i mitten av september. Sen började jag med nedregleringen i slutet av oktober så jag tycker det gick ganska snabbt att komma igång. Jag kör långa protokollet.
Man är ju givetvis jätteglad för andras skull när de får barn, men man blir ju ledsen att man själv inte blir gravid. Det är jobbiga tankar det där. Och helt plötsligt ser man gravida kvinnor och bebisar precis överallt. Det kryllar om dem på facebook.
Tokfia84, trycker man bara in hormonsprutorna rakt in i magen?