• anina

    IVF på gång i vinter, fler som är i samma läge?

    Hej.

    Det finns ju några såna här trådar, men de verkar ligga lite före mig.
    Idag ska jag börja nedregleringen som ska vara i 3 månader. Sedan blir det IVF. Någon som är i ungefär samma läge och vill följas åt? 
    Eller före eller efter och vill diskutera ändå förstås. Glad Alla är välkomna. Glad
    Någon som har gjort nedreglering med sprutor som kan berätta hur det är?

    Lite bakgrund om mig:
    Jag och min sambo har försökt få barn i lite mer än ett år. Då jag har endometrios visste jag att det kunde bli svårt. I somras lämnade vi alla prover som då visade att jag inte har nån ägglossning pga endometriosen. För två veckor sedan gjorde jag spolningen av äggledarna. Idag är tanken att jag ska börja nedreglering. Har dock en liten fundering angående det, väntar på att gynläkaren ska ringa upp. Om jag nu mot all förmodan fick en ägglossning efter spolningen och blev gravid, vad händer då när jag startar nedregleringen?

    Kram på er

  • Svar på tråden IVF på gång i vinter, fler som är i samma läge?
  • anina
    amandahyytiainen skrev 2016-10-24 12:10:26 följande:

    Följer detta!

    Bakgrund om mig: Jag och min sambo har försökt få barn sedan juli förra året. Vi har gjort olika tester och det enda läkarna säger är att vi båda är "normala" så att säga. Jag har ätit Pergotime men dessa fungerade inte.

    Vi har nu varit på Sophiahemmet i Stockholm ett par gånger och gjort spolning av mina äggledare (allting ser nu bra ut).

    Jag började med hormonsprutan Gonal-f igår och ska ta denna fram till nu på fredag.

    Hoppas verkligen att det funkar denna gång!

    Någon annan som tagit Gonal-f och har något att berätta om dessa?


    Hoppas det går bra för dig. 


    Vad tyckte du om spolningen? Jag tyckte det var fruktansvärt, aldrig haft en sån smärta. Men det kanske beror på att jag har endometrios? Andra verkar inte ha haft lika ont.


    Tar ni Gonal-F för att göra IVF eller ska ni försöka på egen hand med hormon-sprutorna som hjälpmedel?

  • anina
    Tack amandahyytia. Ja jag skrek som en stucken gris.
    bricken skrev 2016-10-24 21:43:45 följande:

    Var nånstans i landet ska ivf:a allihop (förstår om ni inte vill säga ifall ni vill hålla er så anonyma som möjligt)? Vore intressant i höra lite om väntetider o upplägg och sånt..

    Anina, hur går nedregleringen till?


    Bricken, Jag kan tänka mig att det är jobbigare när man inte vet varför. Då vet man inte heller vad man kan göra åt det. Jag fick ju min diagnos på endometrios för ett antal år sen så jag har ju förberett mig lite på att det kunde bli så här dessutom. 
    Jag tror jag ska på IVF i Malmö, min läkare är inte så tydligen med saker. Jag gillar honom för att han verkar kunnig och bryr sig, men det är svårt att hänga med, han är lite förvirrande. Som du säger vore det skönt att få ett datum när det är dags, så man inte väntar och väntar och inget händer.

    Nedlegleringen går till så att man antingen tar ett nässpray varje dag eller en spruta en gång i månaden för att ta bort alla hormoner och sättas i ett kemiskt klimakterium. Min läkare tyckte jag skulle ta sprutor. Hämtade ut dem på apoteket igår, ska tydligen ta dem själv. Men efter att ha läst "bruksanvisningen" som dessutom bara var för vårdpersonal får jag nog åka in till gyn. Det stod inte ens i vilken kroppsdel man ska ta sprutan. 
    Är lite nervös för biverkningarna. Jag tog nässprayet i ett halvår när jag fick min endometrios-diagnos för några år sedan. Då fick jag värmevallningar och blev ganska deprimerad. Så jag hoppas att det åtminstone inte blir värre denna gången. 
  • anina
    Okändtjej skrev 2016-10-24 21:38:52 följande: 

    Hur lång tid tog det för er innan ni fick börja med behandlingen? 

    Och vad gick ni igenom på första mötet? Vi ska dit imorgon för fösta besöker. Börjar känna lite fjärilar i magen. 

    Lycka till alla!


    Vi fick våra provsvar i mitten av september. Då kunde jag ha gjort spolningen direkt, men jag var osäker på vilken cykeldag var jag på så vi valde att vänta till efter nästa mens. Sen säger IVF-klinikerna att man ska påbörja nedregleringen dag 21. Min läkare sa att jag kunde börja när jag ville. Men jag valde att vänta till dag 21, vilket var igår. Så det har gått ganska snabbt för oss faktiskt. Sen säger läkaren att remissen till IVF tar 3 månader, återstår att se om det stämmer.
    På första mötet pratade han om våra provsvar och vad som var nästa steg och att det skulle bli IVF. Vi blev även erbjudna en psykolog.


    tokfia84 skrev 2016-10-24 21:20:18 följande:

    Hej, hoppar in här jag med. Sambon och jag har försökt sedan maj förra året. Har varit på utredning på privat klinik och fått konstaterat att våra värden är så dåliga att vi troligtvis aldrig kommer att bli gravida på egen hand. Vi har varit på genomgång och ska göra vårt första ivf-försök i januari. Är väldigt nervös inför hormonbehandling och ägguttag men ska samtidigt bli spännande.


    Jag är också nervös inför ägguttaget. Särskilt med tanke på hur ont spolningen gjorde. Men visst är det en spännande resa. Man hoppas verkligen att de kan ta ut fina ägg så det blir bra. Om du gör det före får du meddela hur det var.


     


     

  • anina
    Okändtjej skrev 2016-10-24 21:38:52 följande: 

    Hur lång tid tog det för er innan ni fick börja med behandlingen? 

    Och vad gick ni igenom på första mötet? Vi ska dit imorgon för fösta besöker. Börjar känna lite fjärilar i magen. 

    Lycka till alla!


    Vi fick våra provsvar i mitten av september. Då kunde jag ha gjort spolningen direkt, men jag var osäker på vilken cykeldag var jag på så vi valde att vänta till efter nästa mens. Sen säger IVF-klinikerna att man ska påbörja nedregleringen dag 21. Min läkare sa att jag kunde börja när jag ville. Men jag valde att vänta till dag 21, vilket var igår. Så det har gått ganska snabbt för oss faktiskt. Sen säger läkaren att remissen till IVF tar 3 månader, återstår att se om det stämmer.
    På första mötet pratade han om våra provsvar och vad som var nästa steg och att det skulle bli IVF. Vi blev även erbjudna en psykolog.


    tokfia84 skrev 2016-10-24 21:20:18 följande:

    Hej, hoppar in här jag med. Sambon och jag har försökt sedan maj förra året. Har varit på utredning på privat klinik och fått konstaterat att våra värden är så dåliga att vi troligtvis aldrig kommer att bli gravida på egen hand. Vi har varit på genomgång och ska göra vårt första ivf-försök i januari. Är väldigt nervös inför hormonbehandling och ägguttag men ska samtidigt bli spännande.


    Jag är också nervös inför ägguttaget. Särskilt med tanke på hur ont spolningen gjorde. Men visst är det en spännande resa. Man hoppas verkligen att de kan ta ut fina ägg så det blir bra. Om du gör det före får du meddela hur det var.


     


     

  • anina
    Okändtjej skrev 2016-10-25 19:48:25 följande:
    Idag var vi på första mötet på sahlgrenska. De bestämdes då att vi ska göra de korta protokollet. Och om min mens kommer som beräknat så blir de äggplock innan jul!
    Oh vad spännande. =)

    Hoppas ni också får komma in snart Ammela och Bricken. =)
    bricken skrev 2016-10-25 19:52:18 följande:

    Är inte så farligt rädd för smärta och äggplock, hormonerna är det värre med tycker jag. Vet ju inte hur det påverkar ett redan lite svajjigt mående efter nästan 1,5 års misslyckade försök. Plus att januari/februari inte brukar vara min bästa tid rent psykiskt med eller utan ivf... Å andra sidan kanske det är lika bra att passa på då, förhoppningsvis går det ju vägen och då är det ju värt allt hursomhelst.. Men allra mest rädd är jag ju för att det inte ska gå alls, att göra försök på försök utan resultat.. Ska verkligen försöka att inte ta ut den olyckan i förskott eller tänka så långt fram, utan ta en sak i taget, lättare sagt än gjort dock...


    Jag börjar också bli rädd för att det inte ska fungera. Först när vi fick informationen att det skulle bli IVF så var jag väldigt positiv, tänkte att "yes vi får hjälp och nu blir det snart en bebis". På senare tid har jag börjat inse att det kanske inte funkar på första försöket, eller andra osv. Vi har båda hållt oss väldigt positiva, men igår fick jag mig en dipp. 



    Hoppas det är ok att jag skriver av mig lite, jag behöver få ur alla tankar som har party i mitt huvud. Igår tog jag första sprutan för nedregleringen. Jag har innan dess försökt få tag på min läkare för jag ville fråga att OM det mot all förmodan var så att jag fick en ägglossning (vilket jag har inte har haft innan) efter spolningen och blev gravid, vad som skulle hända med barnet då. Jag skulle börja ta sprutan dag 21, så det är ju för tidigt att testa. Jag tog ägglossningsprover runt dag 15 som var negativa. Men läkaren ringde aldrig upp mig, så igår på dag 22 tog jag den första sprutan. På kvällen tog jag ett ägglossningsprov (jag har haft ont i äggledaren/äggstocken sedan spolningen) som gav ett stark positivt resultat. Då fick jag lite panik. Tänk om detta är min första ägglossning och vår första chans att bli gravida och så har jag förstört det med sprutan. Eller tänk om jag är gravid eller blir det nu och det förstörs av sprutan. Samma resultat imorse.


    Vet inte hur tillförlitliga testerna är, och tycker dag 22 är sent då jag brukar ha en 30-dagars cykel. Alldeles för mycket tankar. Och karlar svarar ju aldrig det man vill att de ska svara så gubben min säger bara ja och ska sen sova. Jag har också fått höra av en privatperson att jag borde kolla ifall jag har PCO, då jag vid spolningen hade 21 äggblåsor. Men läkaren sa att man har det bara om man har fler än 24 blåsor. Det kan ju också förklara varför jag inte har ägglossning och gått flera månader utan mens.


    Sen på köpet så på eftermiddagen började jag hosta och få svårt att andas (jag har astma). Fick även en liten kramp i bröstet och såg vita prickar framför ögonen. Jag försökte komma på vad jag kunde vara allergisk mot hemma när gubben säger att det kanske är sprutan. Brukar inte kolla biverkningar men kollade upp dem då (eftersom astmaattacker inte ligger helt långt bort för mig) och såg att svår astmaattack var en sällsynt biverkning, plus blodproppar. Eftersom jag såg prickar trodde gubben att det kanske kunde tyda på en blodpropp, och det märker man inte när man sover sa han. Tack för den. Så det var svårt att somna igår. Fortfarande dålig i luftrören men mycket bättre nu. Tack för att jag fick skriva av mig och ber om ursäkt för så mycket text. =)

  • anina
    tokfia84 skrev 2016-10-26 19:05:57 följande:

    Det är klart man får skriva av sig, oftast mår man bättre när man har fått ur sig det som tynger en. Så här kommer mitt..

    Vägen till ett barn ska verkligen inte vara lätt. Samtidigt som vi var och gick igenom hur hormonbehandlingen samt hur ägguttag ja hela ivf-behandlingen går till så skulle jag ta nya blodprov då mitt första sköldkörtelvärde var högt. Idag fick jag svar att det fortfarande är högt och ska börja äta Levaxin och fått en remiss för utredning.

    Klart att detta är tufft för oss alla som går igenom och det känns alltid som att det är något, provtagningar, dåliga resultat, remisser och nya provtagningar. Hittills har jag ändå lyckats hålla modet uppe men det börjar dala.


    Hur mycket levaxin tar du? Jag har tagit levaxin några år och nu tyckte gynläkaren att mina värden var för låga så jag har fått gå ner i dos.

    Det hjälper givetvis ens psykiska mående om man kan vara positiv men vi har alla en gräns när vi inte orkar längre. Lite positiva resultat emellanåt hjälper ju.

    Tänk att man kan längta så fruktansvärt ett nåt som inte ens finns än.

    Ikväll har jag såna smärtor i underlivet. Det hugger som knivar enellanåt och värk där emellan. Vet inte varför. Ligger på soffan med en värmekudde och ett glas vin.

    Hoppas ni andra har en bra kväll. Vi får försöka vara positiva så gott det går. Och tänka på det fina vi kan få ut av detta.
  • anina
    tokfia84 skrev 2016-10-26 20:51:55 följande:

    Jag har inte börjat ta det ännu, fick resultaten med posten idag. Det står att jag ska ta 50 ug (hittar inte rätt tecken) 1 tablett om dagen.

    Hur mycket äter du?

    Jag tycker det är extra jobbigt när vänner skaffar barn och andra hela tiden frågar om och när man ska ha barn. De skulle bara veta. Och vad ska man svara till slut utan att avslöja för mycket?

    Usch! Låter inte kul, hoppas vinet hjälper!


    Tack. :) jag tog 125, nu är jag nere på 75.

    Ja det är ju det. Jag var på baby shower häromdagen. En kompis som väntar barn. De försökte ett tag och lyckades till slut naturligt. Jag är jätteglad för hennes skull men man blir ju helt sjuk av längtan när man hör henne prata om hur härligt det.

    Släktträffen i somras frågade säkert 5-10 personer när vi ska ha barn. Ja vad säger man? Hur länge var det ni hade försökt tokfia84?
  • anina
    tokfia84 skrev 2016-10-26 22:18:47 följande:
    Numera fasar jag för frågan. Ett fåtal vet vad vi går igenom; chefen, föräldrar och bästa vännerna. Och jag vill helst inte att fler ska veta. Man får stålsätta sig och mentalt förbereda sig om man ska träffa släkten eller övriga bekanta. 
    Vi har försökt sen maj förra året. Och ni?

    Nej det är svårt det där. Jag börjar bli lite sån att jag kanske bara ska svara "vi är under behandling inför ivf". Ni frågade och ni fick ett svar, men nu vill jag inte ha fler frågor.
    Vi har försökt sen oktober förra året så inte riktigt lika länge. Pratade med gyn idag. Läkaren skulle skicka remissen till ivf-kliniken den 10 men hade inte gjort det än. Ringde för att säga att jag har haft ont i äggledare/äggstock sedan spolningen för 17 dagar sen plus såna hugg igår. Men jag blev väl inte mycket klokare av det.
    Hans svar var ungefär: "Vissa läkare ger antibiotika efter spolning pga infektionsrisk, jag gör det inte men jag kanske borde. Du har haft ont för länge. Det är inga tecken på infektion. Jag skriver ut antibiotika." 


    Jompa79 skrev 2016-10-27 00:28:27 följande:

    Har för en månad sedan lämnat in dom första proverna för en utredning, som kommer dra igång på allvar innan årsskiftet. Vi har försökt i 1 1/2 år. Känns otroligt nervöst, och jag hade verkligen hoppats på ett + innan dess. Men samtidigt känns det skönt att få det uträtt. Vet dock inte vad jag ska göra om det visar sig att det inte går.:( Sambon har redan två barn sen tidigare. Jag har inga.


    Ja det är många funderingar när man väl börjar tänka. Hoppas det går bra för er. Det är en spännande resa. Har de hittat nåt fel på er?
    Det är samma hos mig, sambon har två barn sedan tidigare. 

  • anina
    bricken skrev 2016-10-27 20:19:48 följande:

    Anina, såklart får man skriva av sig, det är väl det tråden är till för och jag har i alla fall inget problem med för mycket text. Gillar att läsa hur andra tänker och känner kring det här, både känna igen sig i det som är jobbigt, men också hämta lite hopp och ta till sig av de positiva tankar som också finns. Jag har verkligen en förmåga att alltid tro det värsta om saker och måla allt i svart såna här situationer. I mitt huvud är jag liksom redan tre misslyckade landstings-ivf:er fram, vilket inte egentligen hjälper en ju, utan mest gör en ledsen och mer orolig.

    Hursomhelst, goda besked! Idag fick vi kallelsen till akademiska i brevlådan! Hurra, känns skönt att äntligen se ett ljus i den tunneln i alla fall! 10 november ska vi dit, så kanske, kanske, kanske hinner vi med första behandlingen före jul. Det gör mig spänd, förväntansfull och skräckslagen på samma gång!

    Man har ju förstått att det inte är en enkel behandling att gå igenom. Men för att se det på den ljusa sidan, som jag läste att nån skrev här på familjeliv har jag för mig, att det ju i alla fall är sjukvård som liksom ska lägga till något och förhoppningsvis resultera i något väldigt fint. Det är ju liksom alltid jobbigt att vara i sjukhusmiljö och behandlas, men hur jobbigt hormoner eller äggplock än må vara så tänker jag att det inte är i närheten av att operera bort något som är farligt för en eller som måste göras för att rädda ens liv...

    Och en sak till, som en kompis sa till mig när jag oroade mig för hur man skulle må med alla dessa hormoner i kroppen vid ivf. Att en graviditet ju alltid innebär en massa hormoner i gungning, ovisshet och ofta svajjigt mående. Nu är det ju dock den lilla skillnaden att IVF:en kan misslyckas och då har man stått ut med all skit utan att komma närmare det som man längtar efter, men det var ändå en skön tanke. OM IVF:en lyckas så är man ju liksom i vecka 1 när första sprutan tas och det känns som jag mycket lättare kan stå ut med biverkningar och besvär om jag fokuserar mer på vad det faktiskt kan leda fram till i slutändan, och inte på risken att stå barnlös efter tre behandlingar. 

    Ja det blev visst ett långt inlägg detta också, så förlåt om det blev för mycket (har en tendens att bara fortsätta skriva när jag väl börjat). Men summan av kardemumman är iaf: vi har ett första möte med kliniken inbokat!!!


    Man kan ju förstås välja vad man vill läsa och inte. =) 
    Det känns jättebra att skriva av sig och läsa vad andra skriver. Man önskar givetvis inte någon att gå igenom detta men det känns ändå bra att veta att man inte är ensam. Sen blir man orolig också när man läser om de som inte lyckas. Jag försöker att inte tänka så långt utan ta stegen ett i taget. 
    Sen har jag nästan skippat hormonsteget i mitt huvud. Min tanke går, nu nedreglering, sen in med lite hormoner och sen ägguttag. Så jag vet väldigt lite om hormonprocessen. Hur lång är den? 

    Åh vad kul, grattis. =) Så skönt det måste kännas, och förmodligen lite läskigt, att få ett datum. Jag pratade med läkaren igår som skulle ha skickat remissen för nästan 3 veckor sen, men har inte hunnit. Hoppas han gjorde det igår. Det blir så verkligt när man får ett datum. 

    Som du säger så får man ju tänka på det fina som förhoppningsvis kommer ut av detta. Läskiga tanken är ju att man inte får ut nåt av det. Men får man en liten bebis så är det helt klart värt alla jobbiga behandlingar och skit man går igenom och ska gå igenom. 

    Några kompisar pratade om sina barn igår, hur de stoppade upp saker i öronen och näsan och de fick åka till akuten med dem för det. Jag bara satt och längtade, de kunde inte skrämma mig med sånt. =)

    Du behöver inte be om ursäkt för det Bricken, skriv så mycket och långt du vill. =)
    Idag började jag med antibiotika. Har ev en infektion i äggledaren från spolningen.
Svar på tråden IVF på gång i vinter, fler som är i samma läge?