Ni som gjort äggplock, hjälp!
Jag gjorde äggplock för 11 månader sedan på Sahlgrenska.
Vi kom dit 08.55 (hade tid vid 9). Vi fick veta att det var några före oss men att min sambo kunde gå och lämna sperma i våran på vår tur (skulle ta va 1.5 h). Jag fick två alvedon i förebyggande syfte.
09.10 var sambon tillbaka igen. Snabbt jobbat haha. Personalen sa att vi kunde få vänta ett tag nu så det var bara läsa tidningar. Tio minuter efter det var det visst vår tur så jag hann inte förbereda eller stressa upp mig, vilket var skönt.
Upp i värsta hightech-gynstolen. Allt var varm och ombonat och jag fick ett varmt och skönt täcke på mig.
Jag fick först en dos morfin. När den börjat verka (vilket aldrig hände) så började läkaren ge en bedövning som hon sa kunde göra lite ont när hon lade. Det kändes absolut ingenting.
Sedan tömde hon hela högra äggstocken på ägg och det kändes inget alls. Jag sa det flera gånger att här har jag gått och varit rädd i onödan. Man för följa hela förloppet via en datorskärm :) det är ganska häftigt!
Vänstra äggstocken blev tyvärr värre. Den var överstimulerad och det gjorde ont att tömma den. Jag bad om mer morfin (som inte hjälpte den här gången heller). Mina puls gick ner väldigt mycket så jag fick en lustgasmask tryckt över munnen. Det gjorde fortfarande ont men jag kunde få vara lite "vid sidan om" smärtan. Läkaren gav mig några pauser och jag fick bestämma själv när hon kunde fortsätta.
14 ägg kom ut och 9 befruktades. 6 ägg överlevde. 5 till frysen och ett till mig. Detta fick vi dock veta två dagar senare :)
De flesta äggen kom från vänster äggstock.
Efteråt kände man sig lite mörbultad men ändå okej. På mitt rum låg jag och en annan tjej. Hon var heeelt drogad. De försökte prata med henne men hon kunde inte prata. Så det finns ju mycket man kan få om man är orolig.
Vi åkte hem efter en timma (det var alldeles för tidigt insåg jag sen) Jag som genomgått äggplocket fick inte köra bil hem. Bilfärden hem var fruktansvärd. Jag funderade på att ringa en ambulans. Jag låg i fosterställning. Magen var så öm och minsta lilla gupp i vägen skakade om. Men vi hade ganska lång väg hem, det går säkert bättre om man slipper åka så långt. Hur ont man än har stå man ju ut.
Det kändes som om jag hade typ två sparkade pungkulor i magen. Men senare på kvällen gick jag på kalas så man repar sig fort. Men jag var hemma en vecka från jobbet. Och det var väldigt skönt. Dels för att jag fortfarande hade ont och dels för att jag fick smälta hela ivf-resan under den tiden.
På ruvdag 5 fick jag mitt plus. Jag skulle egentligen bara testa för att se att ägglossningssprutan gått ur kroppen, men plusset fortsatte att komma och bara bli starkare.
Nu ligger det en liten underbar människa jämte mig. Helt underbart är det :)
Mitt tips är att stanna kvar på lasarettet längre än vad jag gjorde. Jag tror att bilresan hem hade varit trevligare om jag inte vart så ivrig på att komma hem.
Morfin har ingen verkan på mig. Det sätter sig bara i huvudet medan smärtan i kroppen blir allt jag känner. De flesta tycker att morfin är jättebra.
Stort lycka till! Det kan faktiskt bli helt smärtfritt också, det var det för mig fram tills vänstra äggstocken :) och hur som helst så är det den vägen man får gå om man vill ha chans att bli gravid när det inte funkar naturligt. Man gör det liksom bara!