Arg och frustrerad
Jag vet inte om den här diskussionen hamnar rätt, men jag är så arg, ledsen och besviken och känner att jag måste skriva av mig någonstans...
Min ex-man och barnens pappa blev tagen för drograttfylla och grov olovlig körning för sex månader sedan. Jag gjorde en orosanmälan till socialtjänsten och de öppnade en utredning som avslutades utan insatser. Exet erbjöds stöd i sitt föräldraskap men tackade nej. Han har inte gjort några uppföljande drogtester för att bevisa att han är ren. Jag har bokat tider på Familjerätten men han vill inte medverka.
Jag upplever att allt ansvar för hans tillkortakommanden läggs på mig. Jag ska ta ställning till om barnen ska få vara hos honom. Om jag låter dem åka dit ska jag kunna motivera på vilket sätt det är för deras bästa (annars brister jag i mitt föräldraskap). Men han kan och får bete sig som en trulig tonåring...
Förra veckan konfronterade jag honom när jag upptäckte att han kör bil (med barnen) utan körkort. Ny orosanmälan och tips till polisen. Och igen får jag höra att det är mitt ansvar att ta konsekvenserna av hans handlande (förklara för barnen varför de inte kan vara hos sin pappa om han kör bil utan körkort). Socialtjänsten kommer troligtvis inte göra någonting annorlunda den här gången och vi är tillbaka på ruta ett.
Ikväll ringde han och hotade mig med advokater och kallade mig det ena fulare än det andra. Dessutom har han bokat en resa i fyra veckor tillsammans med barnen över jul och nyår. Det gör fysiskt ont i mig att släppa iväg mina barn, men i praktiken kan jag inte göra någonting som inte skulle drabba barnen (för de vill ju självklart åka och tycker att deras pappa är bäst).
Jag är boendeförälder och har barnen hos mig på heltid förutom varannan helg när pappan har dem. Vad jag har förstått riskerar jag att förlora en vårdnadstvist i tingsrätten för att han inte brister tillräckligt i sitt föräldraskap utan vi skulle få en dom på växelvis boende. Är systemet verkligen så lamt? Det känns som att lagen är skriven för två likvärdigt kompetenta eller inkompetenta föräldrar, inte förhållanden med en av varje...
Vad kan jag göra mer och vart kan jag vända mig för att ge mina barn bästa möjliga förutsättningar? Så trött på att slåss som en väderkvarn utan någon som helst framgång, men gör jag en felbedömning om umgänge så kan socialtjänsten klandra mig...