IVF start oktober 2016
Hej allihopa!
Är inne ibland och läser men har inte skrivit något eftersom jag har ett barn. Det tog 5 år innan vår lille pojke kom till oss, efter år av försök och missfall. Han föddes till sist av en surrogatmamma, den mest fantastiska kvinna.
Vi funderar nu på att skaffa syskon, men kommer inte att ge oss in i IVF-svängen igen - det tog alldeles för hårt. Istället blir det nog surrogatmödraskap igen.
Jag gav upp många gånger, men min man sa alltid: ge vi upp händer ingenting.
Helt värdelöst inlägg, men jag ville bara säga till er medsystrar att kämpa, ge inte upp och för guds skull - prata! Ventilera av er här, med en kompis eller på något annat sätt - annars äts man upp.
Kram till er alla!