Stämma på boende - och vårdnaden?
Jag har kontaktat en advokat för att stämma mamman på halva boendet. Advokaten jag pratade med tyckte dock att jag skulle fundera över att stämma även på vårdnaden. Här är en del punkter som hänt det senaste året som får mig att fundera på detta. Jag vill ha era synpunkter (men inte påhopp). Mamman skulle alltså ha fortsatt boende halva tiden samt få säga sitt i beslut kring barnen, men jag skulle ha det slutgiltiga ordet.
* Mamman sökte boende och förskola i en kommun som ligger 25 mil bort utan att tala om det för mig. Jag fick reda på det då jag blev kontaktad av förskolan som ville ha mitt godkännande. Mamman hänvisade till att det finns fler jobb i den staden och att barnen skulle få en bättre uppväxt där. Då mammans nya pojkvän bor där så har jag svårt att se någon annan anledning än att hon ville flytta till honom. Mamman studerar 80% på komvux. Barnen har hela sitt kontaktnät där vi bor nu (både på min och mammans sida). Jag kontaktade familjerätten efter det här men mamman tyckte att jag inte tänkte på barnens bästa.
* Mamman tycker inte att jag bör ha barnen mer är varannan helg (någonsin) då hon anser att det är inte är bra för barn att vara ifrån sin mamma. Barnen är 3 och 4 år, båda pojkar.
* Mamman reser iväg med tåg till sin pojkvän en gång i månaden när hon inte har barnen. Hon kommer inte hem förrän sent efter läggdags på söndagarna när jag lämnar barnen (får alltså väcka dem och gå ut i bilen). Hon anser att det är helt otänkbart att barnen skulle vara hos mig till måndagen dock.
* Barnen har vid flera tillfällen berättat om ett oroväckande beteende hos mamman. De säger att hon svär, skriker, kastar saker samt tar tag i barnen när hon blir arg på dem. Mamman å andra sidan berättar att barnen får utbrott som inte går att hantera. Varje gång de blivit hämtade från mig menar hon på att de har börjat svära eller fått ännu värre utbrott. Framför allt äldsta sonen har i perioder fått extrem ångest när han ska hem till mamma igen. Gråter, skriker och gömmer sig eller låser in sig på toa. När vi väl är hos mamma håller han fast i min arm och skriker att jag inte får gå. I perioder är det bättre med detta dock.
* Mamman har vid flera tillfällen åkt bort med barnen även under helgen när jag skulle ha haft dem. Hon berättar för mig på fredagen när jag ska hämta barnen att de inte är hemma, utan att hon rest bort och att jag kan komma tillbaka nästa gång det är dags. Då vi inte har något skriftligt avtal på umgänget har jag inte kunnat göra mer än att säga ifrån samt tala om det för familjerätten som återigen inte agerar om inte båda föräldrarna samtycker.
* Mamman skriver nästan varje dag på messenger där hon trycker ner mig och kallar mig för en dålig förälder. Allt från missade läkarbesök pga jobb till att mitt boende inte är bra då barnen inte kan gå till henne när de vill. (Jag bor i ett nybyggt hus en liten bit utanför staden. Hon har ingen bil)
* Mamman slarvar med att köpa kläder till barnen. Hon får båda barnbidragen + fullt underhåll men köper ändå inte skor, kläder o.s.v. när det behövs.Ofta blir det jag som köper. Mamman vill dessutom att jag betalar aktiviteter utöver underhållet då hon inte har råd.
* Jag har ALDRIG sagt ett ont ord om eller till mamman även då jag tyckt att hon brist i sitt föräldraskap flera gånger. Bland annat betett sig illa inför barnen (svurit och skrikit åt mig när barnen stått bredvid). Använt barnen som utpressning, tagit beslut utan mitt samtycke (vi har gemensam vårdnad) samt gjort allt hon kunnat för att försvåra umgänge. Vi har varit på familjerätten som inte har varit till någon hjälp i detta. Jag har gjort allt jag har kunnat för att bibehålla en bra kommunikation.
* Pojkarna har flera gånger uttryckt att de verkligen vill bo hos mig mer. Att de trivs bättre hos mig. De älskar sin mamma och vill bo hos henne också, men inte lika mycket. De är väldigt tydliga med detta och har sagt detta flera gånger till sin mamma också. Hon svarar med att det inte går, vilket inte är sant. Då det absolut är möjligt. Hon vill bara inte.
Det har gått ett år sedan separationen och det blir hela tiden värre. Hon är jättetrevlig när hon får som hon vill men blir otroligt manipulativ och kommer med påhopp om det inte går åt hennes håll. Jag bor fel, jag prioriterar inte barnen när jag jobbar, jag är oansvarig om jag glömmer ta med exakt samma strumpor barnen kom i o.s.v. Barnen älskar sin mamma men har som sagt i perioder mått väldigt dåligt. Som sagt; Jag HAR varit i kontakt med socialen flera gånger på grund av allt detta men det har inte lett någonstans. Nu stämmer jag henne om boendet, är dessa skäl nog att stämma henne på vårdnaden också?
Jag vill förtydliga att jag vet att mamman är otroligt viktig för barnen, att de kommer fortsätta bo hos henne varannan vecka i så fall. Att hon kommer få säga sitt om val av skola med mera. Jag kommer fortfarande att hjälpa henne ekonomiskt för att barnen ska få mat på bordet hos henne också (efter underhållet har jag 17000 kvar i månaden just nu, så jag är inte rik precis). Jag upplever att mamman inte ser till barnens bästa och jag är rädd att hon kommer fortsätta att ta beslut utan att tala om det för mig. Det är svårt att göra något i efterhand, hur mycket vårdnadshavare man än är.
Är det värt att stämma på vårdnaden också eller tar jag det ett steg för långt då? Jag ger inte upp mina barn, de är värda att kämpas för så stämma mamman gör jag oavsett.