Livetsgång skrev 2016-11-20 19:38:03 följande:
Känslan är otroligt blandad. Jag slapp dock medicin och hade inte så ont efteråt men fy vad jag blödde.
Usch att få ett sådant bemötande :( Det är ju absolut inte det man vill ha är man går igenom sånt :( samtidigt som hur du beskriver ditt ex.
Mitt ex brydde sig inte men samtidigt vet jag att han inte hade klarat rollen heller för hans liv gick bara ut på att supa sig redlös och va otroligt kränkande mot mig när han festade och va absolut inte något bra föredöme. Idag efter alla åren visar det sig att han är alkoholist och lever exakt samma liv då som nu.
Då har du ändå känt att nått va olustigt med kroppen men samtidigt är det ju absolut inte kul att genomgå. Tack och lov är kvinnokroppen ett mirakel den vet när något är fel eller rätt trots vi själva inte kan förstå den ibland.
Men som du säger det ger er även mer tid och absolut nya chanser och ett gemensamt boende kan ju även ge er ännu en ro då man hela tiden också har varandra när man verkligen behöver närheten.
Det kände jag när min pojkvän flyttade till min lägenhet. Det va som en stilla ro och trygghet bara föll genom mig och jag känner mig så avslappnad och man slipper allt resande,planerande med att ses hit och dit.
Jag och min sambo planerar vårt första barn nu. (jag 28år han 25år)
Det va han som frågade mig om jag ville föda hans barn samtidigt som han frågade mig om jag ville förlova mig med honom.
Han har verkligen inte tålamod haha. Han har REDAN planer på vilka han ska bjuda till dop m:m och jag är inte ens gravid ännu (Inte vad jag vet) haha.
Vad han ska köpa, vad han ska lära ja allt.
Jag menar man ska först lyckas träffa rätt på ÄL, sen ska ju ägget fästa sen invänta beräknad icke mens och om det fäster ska man "gå på tårna" dom 12 första riskerande veckorna och till följd 9 månader sammanlagt.
Har sagt till honom att när det gäller barn då måste man verkligen ha mest tålamod.
Är ju inte direkt något som tar en vecka sen är det färdigt haha :P
Ja mitt X hade onekligen empatustörnig och jag är verkligen glad för att det är slut... min nuvarande är världens underbaraste :) både not mig och min son (medan mitt X dels trodde avbrutet var säker metod och dessutom pratade skit om min som till mig)...
Ah.. roligt med en engagerad pojkvän :) han blir nog en bra far :D
Jag kände aldrig så när jag hade sonen i magen (upptäckte dock graviditeten när jag hade varit gravid i typ 2 månader ).. men oroa sig tycker jag inte att man ska göra i onödan
bättre att njuta av graviditeten