• Hnnm

    Ni som planerar barn hösten 2016

    Linda2barnsmamma skrev 2016-11-09 16:27:59 följande:

    Ja men även om man planerar med dom så är dom lika förvånade när man säger att man är gravid. Typ som att "hur gick det till" .. ehhh ja.. haha min har varit så båda gångerna o lär va de tredje oxå. . Hehe.

    Ja men hittar ni nått till sommaren så borde det vara lungt. Kanske lite tidigare om man inte vill flytta som höggravid ;) fast... ja de e ganska skönt att flytta då med , man behöver ju lixom inte göra så mycket då.. haha

    Nä en abort e bra onödigt. De löser sig alltid ni fixar det


    Ja eller hur! Låter som han fått en nära döden upplevelse där hans liv spelas upp framför hans ögon XD

    Ja vi får försöka att göra det :) det var ju planen ändå...svårt att flytta före sommaren pga mitt jobb men hitta något får man ju göra iaf :) gör ju inget att han flyttar före :)
  • Hnnm
    Linda2barnsmamma skrev 2016-11-10 13:53:56 följande:

    Haha ja visst är det så ;) ... men det är ju trots allt lite svårare för dom att känna nått band iom att dom inte bär på det eller får den samhörighet som vi känner med barnet.

    Men som min man sa , så kände han att första gången det fick upp för honom att han skulle bli pappa var när han såg ultraljudet , när den lille rörde på sig och for fram o tillbaka..

    Sen har ja alltid varit noga med att ge dom ett band även som spädbarn. Även om jag fullammat bebisen så har ja även pumpat ut lite i flaska 1 gång varannan dag som han då får ge. Det har funkat jätte bra


    Jo så är det verkligen.. att pumpa och ge på flaska ibland hade jag tänkt redan.. om jag får lika som med sonen så lär jag få en hel del mjölk...

    Däremot så börjar jag faktiskt få panik.. då vi idag pratade lite om ihopflyttning och vårat samanlagt kapital kanske inte kommer att räcka... jag jobbar så lån skulle jag kunna ta (men kommer att behöva byta om jag ska flytta) men han jobbar inte utan studerar :/ så jag vet inte riktigt hur vi ska ha råd :( lösa sig kommer det förmodligen att göra men känns som att barn ändå hade kunnat vänta lite till egentligen... :/
  • Hnnm
    Linda2barnsmamma skrev 2016-11-10 14:59:50 följande:

    Ni klarar det där. När vi blev gravida första gången va vi 18 o 19. Ja hade fast jobb men min man studera fortfarande på gymnasium (tog studenten samma år gjorde han) . Vi hade ingen lägenhet då. Men vi hitta en 2a med billig hyra. Resten löste sig de gör de alltid


    Tack! Egentligen vet jag ju det... fick ju en son för ca 10 år sedan 19 år gammal och jag hade då ingenting (och dessutom ensamstående ) men det har gått bra :) det löser sig säkert nu också... MEN min pojkvän bor i Stockholm och lediga hyreslägenheter växer inte på träd så vår enda chans är att köpa något... att han flyttar finns inte på kartan då han studerar där :/
  • Hnnm
    Linda2barnsmamma skrev 2016-11-10 17:09:02 följande:

    Ja då kan det ju egentligen inte bli svårare ialf

    Ja ja har hört att det är ont om lägenheter där. Så stor ruljans där hela tiden och många som studerar. Men ska ni ställa er i kö redan ni då eller ni kanske redan gjort det ? men de blir du som flyttar dit då då? Hur långt har han kvar på studierna ? ( du kanske ha skrivit det men minnet e som en guldfisk)


    Han har minst 3 år kvar så det är ett tag... vi får helt enkelt försöka varva föräldraledigheten så jag kan börja jobba tidigare än vad jag egentligen hade velat eller varva/halvdagar... mjo det räcker nog inte att ställa dig i kö nu :/ faktiskt.. tror att det är för lång kötid för att få något vettigt! I längden skulle det vara billigare att köpa :)
  • Hnnm
    Livetsgång skrev 2016-11-20 13:36:59 följande:

    Jag beklagar :( 

    Vilken vecka befann du dig i?

    Du behöver inte svara om det känns jobbigt för dig <3 


    Linda2barnsmamma skrev 2016-11-19 22:47:13 följande:

    Nej men oj. Jag beklagar verkligen. :( <3


    Tack för omtanken <3

    Jag vet faktiskt inte riktigt tror 6+ någon dag möjligen 7.

    Det var ju egentligen väntat med tanke på hur mycket som jag har blödit fram och tillbaka! Det var iaf odramatiskt. Vaknade med mensvärk som blev inte var jättefarligt och allt har kommit ut utan smärta. Känns blandat...
  • Hnnm
    Livetsgång skrev 2016-11-20 18:09:52 följande:

    Har själv fått genomgå känslan den där blandade känslan dock via abort med skrapning då jag blev oplanerat gravid som 15 åring trots p-skydd :( Jag fick då genomgå skrapning precis innan vecka 12 och jag minns ännu när BM gjorde ultraljud och kunde se fostret där och höra hjärtljuden likaså jag själv fick se det och min mamma som va med som stöd.  

    Kan se skärmen på fostret framför mig än idag.

    Kom ihåg att jag fick frågan "Är du säker på att du vill genomföra en skrapning?"

    Hade inte heller många dagar på mig att tänka iomed då va reglen här att man inte fick överstiga vecka 12 för då var man tvungen att söka tillstånd via socialstyrelsen sade BM.

    Jag tänker än idag på det ibland men med den livssituation jag hade då hade jag aldrig klarat av det och jag vet att jag tog rätt val trots det va svårt. 

    Men det gick fort. Fick sövas ner, skrapas, fick nytt p-skydd och sen vila ut och blöda ut resterna som dom sa vid observation.

    Fick trots nytt skydd två oplanerade missfall en lång tid efteråt iomed jag fick väldiga blödningar som konstaterades hos BM.

    Så dina blandade känslor förstår jag men tyvärr är det kroppens vis att meddela att något visat sig fel och stöter ut och inget man kan förhindra.

    Mitt tips om än det är svårt är att försök tänka framåt 

    Önskar dig all lycka <3 

    Har funnit mycket stöttning på denna sidan


    Tack :) förstår känslan vi skrapning. Jag kom egentligen inte så långt för ångrade mig (var iofs mycket äldre än 15) men sedan startade förlossning av fostret pga att jag tagit medicinen för start av abort (för att mjuka upp livmoderhalstappen).. gjorde svinont! Gick på efterkontroll och fick bryskt bemötande typ "vi ser inget här" som att jag skulle ha inbillat mig 11 grav veckor! + ett x som var emot barn + trackade mig angående det (samtidigt som han var överlycklig över att snart bli farbror )... :(

    Denna graviditet har känts väldigt osäker ända från början så jag har faktiskt inte tagit så illa vid mig av att kroppen stött ut denna lilla ärta.. jag vet ju att det är för att kroppen fungerar som den ska. En av mina kompisar har en vän som födde ett barn som var livsodugligt (hon visste iofs från och med RUL att det var så)... skulle aldrig klara av det :(

    Detta ger mig och pojkvännen (förhoppningsvis ) mer tid att fixa det vi behöver och hitta gemensamt boende innan :)

    <3
  • Hnnm
    Livetsgång skrev 2016-11-20 19:38:03 följande:

    Känslan är otroligt blandad. Jag slapp dock medicin och hade inte så ont efteråt men fy vad jag blödde. 

    Usch att få ett sådant bemötande :( Det är ju absolut inte det man vill ha är man går igenom sånt :( samtidigt som hur du beskriver ditt ex.

    Mitt ex brydde sig inte men samtidigt vet jag att han inte hade klarat rollen heller för hans liv gick bara ut på att supa sig redlös och va otroligt kränkande mot mig när han festade och va absolut inte något bra föredöme. Idag efter alla åren visar det sig att han är alkoholist och lever exakt samma liv då som nu.

    Då har du ändå känt att nått va olustigt med kroppen men samtidigt är det ju absolut inte kul att genomgå. Tack och lov är kvinnokroppen ett mirakel den vet när något är fel eller rätt trots vi själva inte kan förstå den ibland.

    Men som du säger det ger er även mer tid och absolut nya chanser och ett gemensamt boende kan ju även ge er ännu en ro då man hela tiden också har varandra när man verkligen behöver närheten.

    Det kände jag när min pojkvän flyttade till min lägenhet. Det va som en stilla ro och trygghet bara föll genom mig och jag känner mig så avslappnad och man slipper allt resande,planerande med att ses hit och dit.

    Jag och min sambo planerar vårt första barn nu. (jag 28år han 25år)

    Det va han som frågade mig om jag ville föda hans barn samtidigt som han frågade mig om jag ville förlova mig med honom. 

    Han har verkligen inte tålamod haha. Han har REDAN planer på vilka han ska bjuda till dop m:m och jag är inte ens gravid ännu (Inte vad jag vet) haha.

    Vad han ska köpa, vad han ska lära ja allt.

    Jag menar man ska först lyckas träffa rätt på ÄL, sen ska ju ägget fästa sen invänta beräknad icke mens och om det fäster ska man "gå på tårna" dom 12 första riskerande veckorna och till följd 9 månader sammanlagt.

    Har sagt till honom att när det gäller barn då måste man verkligen ha mest tålamod.

    Är ju inte direkt något som tar en vecka sen är det färdigt haha :P

     


    Ja mitt X hade onekligen empatustörnig och jag är verkligen glad för att det är slut... min nuvarande är världens underbaraste :) både not mig och min son (medan mitt X dels trodde avbrutet var säker metod och dessutom pratade skit om min som till mig)...

    Ah.. roligt med en engagerad pojkvän :) han blir nog en bra far :D

    Jag kände aldrig så när jag hade sonen i magen (upptäckte dock graviditeten när jag hade varit gravid i typ 2 månader ).. men oroa sig tycker jag inte att man ska göra i onödan bättre att njuta av graviditeten
  • Hnnm
    Livetsgång skrev 2016-11-20 20:54:49 följande:

    Men gud vilken person att betee sig så.

    Och avbrutet är aldrig säkert, hade en vän som trodde det och skydde alla medel som innehöll skydd mot graviditet men det myntet fick hon dock smaka på, trots hennes inställning till att "avbrutet" va säkraste skyddet så blev hon med barn knappt en månad in i sitt förhållande och skyllde på att det va slumpen.

    Ja det kommer han bli. Mer barnkär människa kan man inte hitta, inte för mig iallafall ^_^ 

    Oj hade du inga symptomer alls därinnan :O

    Nej oroa sig ska man aldrig göra man måste njuta som du säger. Det värsta man kan göra är just att oroa sig och stressa kroppen 


    Ja jag saknar honom inte det minsta!

    Mjo jag hade väl det men var 18 då och hade precis haft körtelfeber så jag reagerade inte för än jag hade missat mens nr 2... hade kÅsa, bröst som växte en storlek och illamående när jag inte ätit på länge... men det kom mer efter att jag hade testat mig så ganska diffust :/

    Ja svårt att inte oroa sig! Speciellt om man varit med om MF, ma eller utomlands. . Men de flesta graviditeter flyter på utan större problem :)
  • Hnnm

    Jag har aldrig riktigt förstått det där med flytningar XD däremot så har jag ALLTID blivit gravid ca 1 vecka efter avslutad mens så antar att min ÄL är då :)

  • Hnnm
    Linda2barnsmamma skrev 2016-11-21 18:57:09 följande:

    Haha det vet ingen av oss hahaha . Ja de borde ju va ÄL där runt så fall. Har du nån koll på din ägglossning annars ?


    Nej jag brukar inte känna av den... men har blivit gravid 3 ggr alla en vecka efter mens... så det är väl det enda jag siktar på XD men jag och killen har sagt att det får ta sig när det tar sig. Ingen idé att stressa :)
  • Hnnm
    Linda2barnsmamma skrev 2016-11-21 20:06:19 följande:

    Nej precis. Det händer när det är dags .. ja har alltid använt p-spruta innan båda flickorna. Då har ja blivit gravid inom 2 månader efter den gått ut :) .. nu går den ut på fredag ungefär så får se hur lång tid det tar


    Det får tiden utvisa :)
    Livetsgång skrev 2016-11-22 08:51:35 följande:

    Nu har jag äntligen fått inviga den nya Natrualcykles tempen :D

    Den gamla antika visa med lite marginal fel haha.

    Min morgontemp med nya är så låg som 36,18

    Jämförde den gamla med den nya igår kväll dock för skojs skoll.

    Gamla tempen: 36,9

    Nya temp: 36,43

    Den nya mäter ju med hela decimaler så blir lite enklare ^_^ 


    Tycker du att det fungerar att tempa?
Svar på tråden Ni som planerar barn hösten 2016