Får inte min sambo att förstå
Jag har vart tillsammans med min kille i fyra år, vi bor ihop och väntar nu vårt första barn..
Han har en större kompiskrets än mig och framförallt ett större behov att få träffa kompisarna oftare än vad jag har. Han brukar vara ute 1-2 ggr kvällar i veckan och hänga med kompisarna, då de oftast ser till att bli så fulla det bara går typ, och så är han hemma allt mellan 12- 05 på natten och sover bort hela dagen efter för han är bakfull. Jag störde mig inte så mycket på det i början av vår relation, jag tycker det är skönt med egentid ibland och vi gjorde ju saker tillsammans andra kvällar/dagar. Men senaste två åren tycker jag det har börjat gå lite för långt.. Han kan ställa in saker som vi planerat, exempelvis en weekend vi skulle åkt iväg på, för att han ska träffa kompisarna en kväll (just den helgen var det en som fyllde år..) eller ibland känner jag bara att han träffat dom väldigt mycket en period och då vill jag gärna han är hemma eller med mig en hel helg, vi jobbar dessutom varannan helg så det finns som två helger i månaden där man är "fri" att göra saker. Men om jag frågar om det så blir han bara arg och säger att han aldrig får träffa sina vänner och att om jag fick bestämma så skulle han bara sitta hemma med mig och aldrig ha roligt. Vilket såklart inte är vad jag är ute efter jag vill bara också få umgås med honom och få gå ut och göra roliga saker tillsammans... Och att vi ses på vardagskvällar mellan jobb/träningar 1-2 timmar (han är ute och spelar innebandy tre kvällar i veckan) innan vi lägger oss tycker inte jag räknas som våran tid riktigt.
Nu när jag är gravid känner jag ännu starkare att jag vill ha honom hemma lite mer för att jag är ju låst i vad jag kan göra och inte och i början när vi hade bestämt det skulle vara hemligt till v12 så kunde inte jag träffa mina kompisar för då var jag tvungen att förklara varför jag inte dricker ju och då hade vi inte kunna hålla graviditeten hemlig... Men det ville han inte lyssna på utan då var det samma igen att han aldrig får träffa sina vänner (som han träffad varje helg) och han blir rastlös och uttråkad av att sitta hemma (som att inte jag blir det)
Jag är lite orolig för att han kommer vilja ha det på samma sätt när bebisen kommer, och jag vill inte att mitt barn ska ha en pappa som går ut och super ner sig varje till varannan helg... Jag vill han ska vara hemma och vilja hjälpa mig med att laga nyttig och bra mat nu när jag är gravid (jag gör det fem kvällar i veckan och skulle gärna vilja få hjälp de kvällar han kan..) och framförallt när bebisen kommer sätta oss i första rummet och inte i sista som jag ofta har känslan av att han gör med mig nu.
När han är hemma är han världens gulligaste och hjälper mig alltid att massera ryggen eller frågar om han kan fixa något osv, så han är absolut ingen dålig person! Utan han är verkligen den jag vill ha barn och en framtid med. Det är bara när det kommer till att gå ut som han kan bli en sån varulv och bara på fem sekunder helt plötsligt bestämma sig för att dra iväg, kan inte tala om vad han ska göra eller när han är hemma och blir jag ledsen så är jag självisk och elak och han orkar inte med mig..
Vad tycker ni? Ligger det på mig att bara finna mig i att han vill gå ut varje helg? Har jag lite rätt i något jag känner och kan ställa lite krav på honom? Och hur ska jag formulera mig för att få han att förstå? Finns det någon därute som har en liknande situation eller oro för framtiden och hur ens sambo ska ta ansvar eller ej?
Tacksam för svar