11-åringen slår 6-åringen

Och vad gör ni för att hennes plåga till bror ska sluta terrorisera henne då?

Jag tycker att den frågan är sekundär - det är alltid fel att slåss, våld är alltid fel.

Jag tycker att ts ska ta våldsproblemet på högsta allvar och omgående boka samtalstid hos bup för 11-åringen. Hade hon varit vuxen skulle hennes våld vara straffbart. Det är kriminaliserat att slåss när man är vuxen och inte mer ok för att man är barn och hela 11 år. Hennes utåtagerande 'fysiska' sätt indikerar på allvarliga brister i hennes värdegrunder, det behöver rättas till. 11-åringen behöver förstå att hon aldrig någonsin igen får lyfta hand mot någon - och att hela familjen har högst upp på agendan att hon ska sluta slåss. Inga bortförklaringar är ok. Inget rättfärdigar att slåss. Det är alltid fel.

Det undrar jag med... Hon kanske känner att hon inte får någon backup från er vuxna och blir så frustrerad att hon slår honom.. Visst han är liten och hon är dubbelt så gammal, men en 6-åring kan vara riktigt jävlig också. Får han nån tillsägelse? Mer än "retas inte med systern". Han tycker säkert det är skitkul att reta henne tills hon spricker, för då får ju hon skäll trots allt han sagt/gjort, för att hon slår honom. Har själv en lillebror och vi bråkade tills han började gråta och jag fick skäll, sedan skrattade han när mamma/pappa titta bort för då hade han vunnit.

Vet inte om jag håller med till 100%.

Jag tycker inte den är sekundär, visst det är alltid fel att slåss men TS ber om hjälp och då bör man kanske gå till grunden med problemet varför en flicka som aldrig annars slåss gör det med lillebrodern i hemmet. Kan det finnas kringliggande orsaker. Ändå, ja, helt fel att slåss, men varför hon slåss är en relevant fråga i sammanhanget.

Aggressiviteten ser de bara hemma - då är det relevant att undra vad som försigår i hemmet.

Och att terrorisera sina syskon till den gränsen så dom känner att dom måste ta till våld för att få vara ifred är okej menar du? 6 åringen ska ge fan i att reta sin syster. Hade han slutat retas hade hon inte behövt säga ifrån på detta sätt heller.

TS - Hon fattar visst. Hon håller bara inte med dig. På vilket sätt skulle det minska hennes problem, om hon går och slår på en kudde? Det är inte hennes aggressivitet som är problemet, utan att hennes lillebror hackar på henne. Nej, det ger inte henne rätt att slå honom, men vad ska hon annars göra för att få honom att sluta?

I stället för att tjata om vad hon inte får göra, så bör ni diskutera fram vad hon faktiskt kan göra i stället.
Påpeka också att hon är 5 år äldre och måste lära sig att tåla när småbarn retas.

Mycket bra fråga tycker jag. Lillebror är 6 år och behöver också tillrättavisas.

Steg 1 är att skydda lillebror från fysiskt våld, steg 2 är att gå till botten med syskonens vidare problem. 

Men steg 1 och 2 kanske hör ihop? Går de till bup och utreder dottern som för övrigt inte är aggressiv kanske de gör ett större problem än vad det är. Och på bup kommer de förmodligen ta reda på vad som orsakar våldet, så varför inte vända på det istället? Försöka ta reda på vad som orsakar våldet hemma och utgå därifrån? Utan att berättiga dotterns våld såklart.

Nej, våld spelar i en egen liga, den kriminaliserade zonen, och behöver elimineras helt innan det går att finna kompromisslägen. Våld hör inte samman med lillebrors beteende, möjligen föräldrarnas. Det går inte att säga till lillebror 'att om du bara är lite snällare så slipper du våldet'. Det vore att normalisera våld. Våld är alltid fel.

Du säger det, men jag vet inte om jag håller med. Vi människor har våld i oss, och genom att bara konstatera att det är fel kommer man inte komma tillrätta med problemet om någon är våldsam. Det går alltid att provcera någon tills det blir våld, och att då bara konstatera att "våld är fel" känns inte konstruktivt. Som ung man kommer lillebror med all sannolikhet att möta våld och ställas inför potentiellt våld. Han behöver få veta det.

Jag har inte skrivit någonstans att man kommer tillrätta med våldet genom att bara konstatera att det är fel. Det vanligaste är för övrigt att våldspersoner skyller bort våldet på att de provocerats till det (och är ofta lättprovocerade ...).

Jag har snarare skrivit att man inte kommer tillrätta med våldet om man försöker kompromissa med våldet, dvs våldsoffret ska behöva förklara sig och försvara sig och i värsta fall tro att våldet beror på honom/henne själv. Sådana diskussioner understödjer och främjar våldet och innebär nytt våld mot våldsoffret. Det går inte att förhandla om ena parten står under hot om fortsatt våld, i steg 1 måste våldet bort. För lillebror är det lika skadligt och allvarligt att bli slagen av sin storasyster som om han blev slagen av en vuxen. Våldet måste alltså elimineras omgående, alldeles oavsett hur man sedan kan förmå syskonen att uppträda bättre mot varandra eller inte.

Jag tycker du överdriver, men inte att du har helt fel i sak. Lillebror verkar inte stå under hot om våld, han verkar söka upp våld. Ett småsyskon som får känna på lite våld när det retat ett strörre syskon är inte en situation där jag skulle prata om "våldsoffer". Däremot kan givetvis inte en 11-åring komma undan med att slå en 6-åring. Men jag håller helt enkelt inte med dig om premissen att våld alltid är fel. 

Ja, våldet måste bort och det genom att ta bort situationerna där våld är en potentiell utgång. Då handlar det minst lika mycket om att få bort 6-åringens retande som 11-åringens slag. Sen måste man ju förvänta sig mer av en 11-åring än av en 6-åring. Sen måste man prata med 11-åringen, och det tror jag funkar bäst ifall man struntar i att öppna med att konstatera att våld alltid är fel. Istället bör man lyssna på vad 11-åringen känner när situationer blir potentiellt våldsamma utan att döma. 

Sen tycker jag att det finns situationer där våld helt enkelt inte är fel.

Ser ni hela förloppet? Eller är det först när det hela eskalerar?

Om lillebror gång på gång söker upp sin syster för att provocera fram våld kanske han mår bra av att systern blir tillsagd? Vissa barn tycker att det är bland det bästa som finns; att andra blir tillsagda/får möta en negativ konsekvens. Ni kan ju fundera på vad det beror på.

Hur "retas" han då?

Jag slog också min bror när jag var i hennes ålder. Han retade mig tills jag inte hade något annat val (tyckte jag då) än att dänga till honom. Då började han gråta och det var över. Jag vet att jag försökte att inte slå så hårt (inte stolt ändå).

Idag kan jag inte förstå hur jag kunde. Min dotter skulle aldrig slå sin lillebror.

Idag är jag inte det minsta våldsbenägen och har inte varit sedan dess ;).

Har du syskon Feronia?

Jag hade samma problem som din dotter när jag var barn - min lillebror muckade också ofta gräl med mig vilket nästan alltid resulterade i att det blev jag som fick en utskällning från våra föräldrar. Jag blev så ledsen och frustrerad över att de alltid tog hans parti för att han var yngre än mig...