Brevet till vår ängel Marcel som vi förlorat i plötsligspädbarnsdöd

Tack, det gör så ont att ord inte kan beskriva.. är helt knäckta här hemma... vet inte var man ska ta vägen.. jag ser han framför mig i allt jag gör.. vet inte hur vi någonsin ska bli ens i närheten till människa igen efter igår.. att hitta honom på morgonen, ambulanserna, rummet fullt med läkare.. och min lilla ängel.. allt kaos e som en film som spela upp framför ögonen hela tiden..

Jag hittade honom I spjälsängen, på morgonen, livlös.. förstod direkt att det var försent.. men den fantastiska ambulanspersonalen, och senare sjukhuset försökte få igång honom i nästan 2 timmar.. men förgäves.. blir nog aldrig bra igen.. jag får panikångest, blir aggressiv, gråter floder när jag lugnat mig, ibland blir jag totalt tom på känslor, så blandade känslor.. vi har 2 jätte duktiga kuratorer från barnakuten, men vet att de är deras arbete att ge stöttande ord, som man bara hör men inget känner.. inget kan ge oss Marcel tillbaka.. ser han framför mig hela tiden.. både goda och den hemska stunden vi upplevde.. känner sig så jävla ensam och rädd.. förtvivlad och förkrossad.. jag fick äran att vara hans mamma och hålla om honom i 5 underbara veckor.. känns som ett helt livs kärlek.. och de där uppe som bestämmer.. de tog det finaste vi hade ifrån oss. Smärtan i både kropp och själ kan inte med ord beskrivas.. en saknad efter någon man älskar så djupt och innerligt och man vet att det dröjer ett helt liv innan vi ses igen.. om ens det..

Vill bara (då jag lovat mig själv) att sprida informationen att PSD kan förhindras.. via en madrass man kan få låna från sjukhus, som larmar om bebisen slutar andas på natten.. den kostar så mycket att de endast erbjuds föräldrar som förlorat ett barn i PSD detta.. om man ens vågar skaffa fler barn..vi bråkade med överläkaren, då jag läser mycket nu sen han lämnat oss att ca 30 familjer i sverige drabbas varje år av detta hemska som inte får lov att hända.. varför får man inte informationen om denna madrass som faktiskt kunde rädda så många barn.. ekonomin var svaret. .. fy fan!!

Man kan iallafall ansöka om en sådan..

Ville bara sprida det.. För att kanske kunna rädda iallafall 1 bebis liv.. (min barnmorska födde en dotter som hade problem med andningsuppehåll, hon fick låna en sån madrass, som 2 gånger larmade på natten och hon och hennes man fick slå igång flickan båda gångerna, idag är hon 15 år och tydligen frisk som en nötkärna, och tacksam för livet)

Och tack alla ni för era stöttande ord i det svåra.. ?

Inget frågetecken.. skulle bli ett hjärta!

Nej livet blir aldrig vad det varit.. han tog både kärlek och glädjen med sig när han lämnade oss. Känns så jävla ensamt, alla omkring mig lever sitt liv, och jag i min bubbla av ångest och smärta..

Vi fick höra på barnakuten om dem saker man kan köpa på marknaden, det var överläkaren som berättade.. att de man kan köpa själv är super känsliga och larmar för minsta lilla, och skapar endast oro för föräldrarna. De madrasser de har på sjukhusen är säkra och jätte dyra. Han sa att de är stor skillnad.. jag vet inte.. känns inte som att jag vill ha fler barn i nuläget. . Vågar inte, är så hemskt rädd.. min man vill ha en till nu.. jag vet inte vad jag vill.. vill bara försvinna..

Tusen tack!!

Det är så hårt att behöva fortsätta ett helt liv utan Marcel, det finaste som fanns.. fullt frisk och gladast i världen.. jag brukade alltid sjunga för honom "han är den snyggaste i stan, snyggast i stan" då tittade han på mig med undrande ögon, och visste inte då hur mycket jag menade det.. hur mycket kärlek där fanns mellan oss.. och bara sådär, utan förvarning, kallt och hänsynslöst tog de honom från oss den där mardrömslika morgonen den 4 oktober 2016, då vi hittade vår ängel livlös i sin spjälsäng..ingen människa i denna värld borde få lov att uppleva detta.. livstids dömda av sorg, smärta och en saknad av det vackraste man har!

Ja, man är starkare än vad man tror även om det inte känns så för tillfället..

Uppmärksamhet genom att vi förlorat vår son!? Du är en mycket känslokall människa som inte förstår att man som förälder behöver prata av sig i en svår sorg.. helst med personer som varit med om liknande.. men det är du för dum för att fatta.. VG att inte skriva till mig mer då det sista jag behöver är känslokalla människor..

Idag är det 59 dagar sedan du åt, sedan mamma fick hålla om dig en sista gång och sedan lyckan och kärleken dog då du försvann. 59 dagars helvete och smärta. För ett par minuter glömmer man, för att sedan som ett slag från ingenstans rakt in i kropp och själ bli påmind om dig, att du inte finns hos oss mer..

dem lovade att det skulle bli bättre, att tiden skulle läka oss, men hålet vi fick då du lämnade oss har bara blivit större och mer infekterat.

Det är tungt att andas när saknaden är som störst. Jag önskar så att dem tar hand om dig där du är, lilla Qrink. Det närmar sig Jul, och vi såg fram emot att fira den tillsammans med dig och storasyster. Denna Julen blir den värsta någonsin. Vi får försöka för storasysters skull.. allt handlar om henne just nu, att finna ett litet ljus pga av henne, att dra sig upp och försöka för att hon finns, att ens orka överleva för att vi har henne. Tur att hon finns kvar! Men jag är rädd varje morgon då jag ska väcka henne till skolan, kommer hon vakna idag också!

Pappa grät ikväll igen och det gör så ont att se hur ont han har, och att jag inte kan göra något mer än att finnas där, när han egentligen ville att det var du som låg i hans famn och grät, och inte jag!

När jag frågade storasyster vad hon önskade sig i julklapp, svarade hon: ett foto på mig och lillebror. Jag önskar så att ni fick växa upp tillsammans.. vilken kärlek där fanns mellan er två. Dina ögon riktigt lyste när du såg och hörde henne prata med dig. Idag tog hon nallen hon fick av ambulanspersonalen med sig till skolan, för de har "visningsdag" på fredagar. Då skulle hon berätta om dig, att hon hade en fin lillebror som tyvärr fick bo i himlen istället för hos oss, och för att hon var så duktig så fick hon en nalle, istället för att få tillbaka lillebror.

Väck mig! Det måste vara en dröm.. vilket barn ska behöva berätta i klassen om sitt syskon som dog?! Vilken stark tjej!!

Älskade Marcel, vi saknar dig.. mer och mer för var dag som går.. om jag bara fick hålla om dig för 5 min.. det skulle vara de underbaraste 5 minuterna. Vill bara känna din värme igen, lukta dig i håret, hålla om dig de sista 4 minuterna.. hårt hårt..tills dem knackar mig i huvudet och säger att 5 min har gått.. då skulle jag hålla din hand ge dig världens största puss och säga att jag kommer sakna och älska dig tills vi ses igen.. bara 5 min!!

Fan också! Skulle gärna läsa ditt inlägg. Jag vet hur fl kan strula. Har du tid och ork får du gärna skicka igen.. eller pm. Kram

Dagarna bara går.. och vi med den. Du sover gott min ängel, i din lilla himlasäng. Jag önskar ibland att jag fick sova brevid dig, att jag låg och höll om dig i en Nangijala. Vi två tillsammans igen, om det skulle kosta mig livet så var jag villig att betala med den. Denna jul var kall och hård utan dig lilla "Qrink" men jag hoppas att du leker med din julklapp som du fick.. snart är det nyår och detta helvetes år når sitt slut, medan mamma, pappa och stora syster inte kan sluta tänka på dig en minut, du är med oss i allt vi gör, i alla känslor och i varje andetag.. I hopp och i längtan att vi finner varandra en dag.. vila i frid min älskade lilla Marcel!! Livet blir aldrig den samma utan dig, 5 veckors villkorslös kärlek, för att sedan bli en livslång dom av längtan efter dig, men du kommer alltid ha ett liv, en plats och ett hem inom mig.

Ja tiden läker väl alla sår?! Eller??

men ibland bryter jag ihop.. jag saknar dig Marcel! 

Jag kommer alltid sakna och älska dig! 

på din gravsten står det ?Heaven was needing a hero?
det är vad jag tror.. himlen behövde dig mer än jag! även om jag kan bli förbannad och ledsen att jag inte fick hålla om dig mer! 
ikväll är det jobbigt.. jag saknar dig så mycket! Min älskade! 

Jag bara önskar att få hålla om dig, en sista gång.. hade aldrig släppt taget! Du har 2 underbara små bröder, och en storasyster Som heller aldrig glömmer dig? men det är DIG vi saknar!!!! 

låten Som är till dig från mamma, och anledningen till varför du fått din Sten med dem orden?. 
">



älskar dig för evigt?. Nej tiden läker inga sår? men man lär sig att leva med dem!